Rätt förutsättningar för sjukskrivning (SOU 2023:48)
En särskild utredare har haft i uppdrag att analysera orsakerna till att läkare och Försäkringskassan i vissa fall gör olika bedömningar av arbetsförmågans nedsättning, samt se över om läkares bedömning bör ges större tyngd i sjukpenningärenden. Utredaren har även haft i uppdrag att utreda betydelsen av samarbete mellan flera professioner i hälso- och sjukvården vid sjukskrivning för att underlätta läkares arbete med sjukskrivning.
Utredningen lämnar inte några författningsförslag utan lämnar bedömningar och förslag om insatser och uppdrag vilka i hög utsträckning bygger vidare på tidigare genomförda åtgärder och identifierade behov för att hälso- och sjukvården och Försäkringskassan ska få rätt förutsättningar för sitt arbete och uppdrag, göra välunderbyggda bedömningar och för att arbetet med sjukskrivning ska bygga på kunskapsgrund.
Svenskt Näringsliv instämmer med utredningen om att rollfördelningen mellan aktörerna i sjukskrivningsprocessen är ändamålsenlig och att det inte skulle vara framgångsrikt att ändra uppdrag och mandat, men vill särskilt påtala att läkarens bedömning och rekommendation i läkarintyget är av central betydelse för både Försäkringskassan och arbetsgivaren.
Dessvärre har utredningen i huvudsak fokuserat på Försäkringskassans behov av läkarintyget för utredning och beslut om sjukpenning. Arbetsgivarens behov av läkarens information i läkarintyget, för bedömning av behovet av anpassning och rehabilitering på arbetsplatsen, samt för beslut om sjuklön och om frånvarons lovlighet har inte analyserats av utredningen. Svenskt Näringsliv anser att detta är en brist, vilken medför att utredningens bedömningar och förslag är ofullständigt utredda.
Omotiverade och onödigt långa sjukskrivningar innebär stora kostnader för samhälle, arbetsgivare och individ. Förutom vården och Försäkringskassan är arbetsgivarna centrala aktörer i sjukskrivningsprocessen. För att möjliggöra en låg och stabil sjukfrånvaro är det av vikt att alla aktörers behov och förutsättningar analyseras och beaktas av utredningen, det gäller inte minst arbetsgivarna som aktör inom ramen för sjukprocessen. Det är därför olyckligt att utredningen begränsat sin analys till att i huvudsak omfatta vården och Försäkringskassan. Viktiga aspekter har därför inte utretts avseende såväl främjande och förebyggande insatser, som åtgärder för att underlätta återgången i arbete för individer med nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom.
