Så har dolda skatten mångdubblats – staten drar in miljarder

Omkring en tredjedel av arbetsgivaravgiften har ingen som helst koppling till socialförsäkringsförmånerna. Den så kallade allmänna löneavgiften har kritiserats i flera omgångar genom åren.

– I en försäkring ska det självklart finnas ett tydligt samband mellan avgiften som arbetsgivaren betalar och ersättningen som den anställde kan få. Därför bör arbetsgivaravgifter endast betalas på den delen av lönen som också motsvarar rätt till ersättning, säger Catharina Bäck, socialförsäkringsexpert på Svenskt Näringsliv.

Arbetsgivaravgifterna finansierar socialförsäkringsförmåner som ålderspension, sjuk- och föräldraförsäkring, arbetsskadeförmåner och arbetslöshetsersättning. Men trots att kostnaderna för dessa har minskat de senaste åren och delavgifterna för försäkringarna har sänkts, så ligger den totala arbetsgivaravgiften kvar på samma nivå: 31,42 procent på lönen.

”Saknar samband med försäkringsförmånerna”

Förklaringen är att den så kallade allmänna löneavgiften successivt har höjts. Den allmänna löneavgiften finansierar ingen försäkringsförmån för de anställda. Den är en ren skatt på arbete som arbetsgivarna betalar. När avgiften infördes 1995 låg löneavgiften på 1,5 procent – i dag är den 11,62 procent.

Men inte nog med att en stor del av arbetsgivaravgiften alltså saknar samband med försäkringsförmånerna. Arbetsgivaravgiften betalas dessutom på hela löneunderlaget för den enskilde anställde – men utan motsvarande rätt till ersättning.

– Vår riksdag borde prioritera att sänka företagens kostnader för att anställa genom att minska skatteinslaget i arbetsgivaravgiften, säger Catharina Bäck.

Patrick Krassén, policychef och skattepolitisk expert på Företagarna, håller med och konstaterar att den allmänna löneavgiften är en ren löneskatt.

– Den är en ren skatt utan någon koppling ens på pappret till socialförsäkringarna, säger han.

Han förklarar att den allmänna löneavgiften drar in omkring 220 miljarder kronor varje år till statskassan – och det innan löntagarna ens har fått se sitt skattebesked. Dessutom har skatten ökat de senaste tre åren.

– Det är en dold beskattning på arbete som borde uppmärksammas än mer, säger han.

Samtidigt visar flera undersökningar att företagen skulle kunna växa och anställa fler om arbetsgivaravgifterna sänktes. Företagare är de som är mest medvetna om hur mycket skatt som försvinner – det är de som skriver lönebeskeden till sina anställda och även räknar ut sin egen lön. Fler borde skriva ut på lönebeskeden hur mycket som faktiskt äts upp av ren skatt, menar Krassén.

– För mindre företag är höga arbetskraftskostnader ett av de allra största hindren för att kunna anställa, säger han.

Sociala förmåner rakt in i statskassan

Men den dolda beskattningen stannar inte där. Även delar av arbetsgivaravgiften som många tror går till sociala förmåner går rakt in i statskassan eftersom taken i socialförsäkringarna inte räknats upp i samma takt som löner och tillväxt i övrigt i samhället.

– Alla partier och finansministrar oavsett färg inser att om man har en ekonomisk tillväxt som ökar snabbare än ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna så får man ökade skatteintäkter. Det är delvis det som skapar det så kallade reformutrymmet. Så har det gått till sedan 90-talet, att man avstått från att höja de här taken, säger han.

Huvudfrågan är dock inte att taken i socialförsäkringarna inte höjts, menar Patrick Krassén. Det han reagerar på är att beskattningen hela tiden ökar i det fördolda. Utan att några förändringar av regler eller nivåer görs ökar de skatteintäkter till staten som helt saknar koppling till socialförsäkringarna. Den rena skatten på arbete är alltså större än många tror, och skulle kunna sänkas.

– Av förklarliga skäl basunerar politiker inte ut att över en viss summa, runt 40 000 kronor, så är allt du betalar in i arbetsgivaravgift en ren skatt. På det sättet har systemet en dimension som liknar progressiv beskattning, säger han.

Det finns ingen direkt koppling mellan det som betalas in i arbetsgivaravgifter och det som betalas ut i det sociala förmånssystemet, förklarar han. Vad man får i till exempel föräldraförsäkring, sjukersättning och liknande bestäms av ens PGI och SGI, det vill säga pensionsgrundande respektive sjukpenninggrundande inkomst.

– Vi har inte öronmärkta skatter för vissa utgifter, som i vissa andra europeiska länder. Egentligen är hela arbetsgivaravgiften därför en skatt, i och med att den går in i statskassan, och ens förmåner bestäms av andra faktorer.

Kraftig överfinansiering

Men Patrick Krassén menar att det också finns en kraftig överfinansiering genom inbetalningarna över taken.

– Om man på löner över de här förmånstaken inte skulle betala arbetsgivaravgift så skulle systemet i princip bli självförsörjande, men då skulle det finnas mindre utrymme för omfördelning mellan personer. Men det skulle gå att sänka skatten och ändå ha fullt finansierade försäkringssystem, säger han.

Siffror från Pensionsmyndigheten visar att i alla systemen, alltså sjukpenning, föräldrapenning, a-kassa och pension, så har det skett en betydande överfinansiering ända sedan 2000-talet, och även innan i varierande grad.

– Av inbetalningarna från arbetsgivaravgifterna har 15-20 procent legat över taken och a-kassan har varit det mest överfinansierade systemet, medan pension tillsammans med föräldrapenning har legat lägst. Men pensionsinbetalningarna över taket handlar fortfarande om tiotals miljarder kronor, säger han.

När Patrick Krassén och socialförsäkringsexperten Erik Ageberg granskat effekterna visar det sig att det handlar om enorma belopp som betalas i dolda skatter. De totala inbetalningarna som är ren skatt över taken var 2018 omkring 57 miljarder kronor, vilket kan jämföras med 22 miljarder kronor 1999.

– På 20 år är det nästan en tredubbling, säger Patrick Krassén.

Slår man ihop den allmänna löneavgiften med inbetalningarna över taken så har andelen ren skatt utan koppling till socialförsäkringarna ökat från 21 procent av de totala inbetalningarna av arbetsgivaravgifterna år 2000 till 44 procent år 2018.

– Det är mer än en fördubbling, räknat i löpande priser. Det finns därtill ytterligare en faktor, som vi inte har räknat på, och det är inbetalningar ”under golvet”, det vill säga de som betalar in arbetsgivaravgifter men som av olika skäl inte är förmånsgrundande. Med andra ord är 44 procent i underkant, siffran är nog närmare 50 procent, säger han.

Sammantaget betalas omkring 300 miljarder kronor varje år i ren skatt via arbetsgivaravgifterna in i statskassan utan någon som helst koppling till socialförsäkringarna, betonar han.

– Det tror jag att många inte känner till, säger han.

Patrick Krassén förklarar att finansdepartementet genom åren använt den allmänna löneavgiften som ett slags dragspel, när det är mycket utgifter från försäkringssystemen används pengar från skatten för att undvika underfinansiering.

– Men hur man kan motivera att både den allmänna löneavgiften och överbetalningen över taken behöver användas som buffert ställer jag mig väldigt frågande till. Det har funnits förståelse för att systemet ska ha en viss omfördelning, men om människor var medvetna om det som sker i det fördolda tror jag att många skulle reagera. Det är inte transparent hur mycket det rör sig om, säger han.

Höjda förmånstak inte lösningen

Bara inbetalningar över taken motsvarar ungefär vad den statliga inkomstskatten drar in på ett år, vilket säger en del om storleksförhållandena, menar Patrick Krassén.

Att höja förmånstaken är inte en lämplig lösning. Det skulle försvaga arbetslinjen och inte heller främja jobbskapande i företag, konstaterar han. I stället bör den allmänna löneavgiften gradvis sänkas, för att på sikt tas bort.

– Skulle man sänka arbetsgivaravgiften så innebär det lägre kostnader för att anställa, vilket företagen starkt efterfrågar. Nu inför eventuell lågkonjunktur är det särskilt viktigt. Sänkta arbetsgivaravgifter minskar också lönekostnaden för offentligt anställda i kommuner, regioner, statliga bolag och myndigheter. Det är ett perspektiv som sällan lyfts fram, och som skulle kunna minska behovet av statliga anslag till kommunerna.

Men varför finns inte mer upprördhet kring dessa skatter?

– Just för att de är dolda. Hade människor vetat hur det ligger till tror jag att det hade varit mer av ett skatteuppror, säger han.