”Nu måste vi lägga in en högre växel”

Beskedet från Ungern om att parlamentet nu röstat igenom ett godkännande av Sveriges medlemskap i Nato sätter punkt för en ansökningsprocess som i sommar pågått under två års tid. En utdragen process men som vi alla har utnyttjat väl för att förbereda oss för att ta plats som ett allierat land inom Nato.

Medlemskapet i Nato är inte en fråga för endast vår regering, riksdag och myndigheter utan det är det svenska samhället som nu träder in i en säkerhets- och försvarspolitisk gemenskap, vars kärna är de kollektiva försvarsförpliktelserna. Medlemskapets betydelse för långsiktig stabilitet och trygghet kan inte nog överskattas. De internationella relationerna är helt avgörande oavsett om det rör geopolitiken, säkerhetspolitiken eller handelspolitiken.

Konkurrenskraftiga och internationellt framgångsrika företag i Sverige och utanför Sveriges gränser bidrar till Natos samlade försvarsförmåga. Många allierade länder är redan idag beroende av de företag som är verksamma i Sverige; företagens kompetens, industriella förmåga och tekniska kunnighet lägger en grund för försörjningsberedskap och motståndskraft.

Vid Natos industriforum under hösten 2023 konstaterade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att säkerhet, försvar och avskräckning inte är möjligt utan industrin. Detta gäller dock inte bara den industri som försörjer det militära försvaret, utan företag inom flertalet sektorer.

Det uttalade målet för alliansens medlemmar är att använda minst två procent av BNP till försvarsutgifter och ambitionen är att avsätta minst 20 procent av försvarsutgifterna för materiel, forskning och utveckling. Det är en bottenplatta och inte ett tak. Industrin som försörjer Sveriges militära försvar är en förutsättning för att denna förmåga ska kunna levereras. Det kräver långsiktighet i planering, avtal och att de svenska företagens konkurrenskraft är god.

Våra företag kommer att behöva agera än mer sömlöst mellan de allierade länderna än vad som är fallet idag. Detta gäller inte minst de som bedriver totalförsvarsviktig verksamhet. Natomedlemskapet innebär också att marknader breddas och fördjupas för svenska företag. Den sista pusselbiten i tillit och långsiktigt förtroende blir lagd.

Samtidigt är det av vikt att frågor inte faller mellan stolarna, att svensk lagstiftning, i den mån det inte redan har skett, harmoniseras för att skapa rätt förutsättningar. Ett av områdena rör hur försvarsuppfinningar hanteras i de allierade länderna vis-à-vis Sverige. Här kommer det att krävas en tydlig lagstiftning så att vi inte landar i en situation där en uppfinning som ses som utländsk patenträttsligt hemlighålls till skillnad från om det är fråga om en svensk uppfinning. Därtill kommer vi att behöva stärka skyddet för företagshemligheter.

I artikel 3 i det nordatlantiska fördraget åtar sig parterna att, var för sig och tillsammans, genom egen beredskap och ömsesidigt bistånd, upprätthålla och utveckla sin individuella och kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp. Det kommer inte att vara möjligt utan näringslivets direkta involvering och leverans av varor och tjänster, vilket i sin tur kräver konkurrenskraftiga företag. Behovet av att stärka och skydda handelsflöden, minska regelbördan, möjliggöra produktionsomställning och beredskapslagring samt skapa förutsättningar för näringslivets centrala och helt avgörande roll i försörjningsberedskapen har tydligt visat sig i den pågående nationella processen kring försörjningsberedskap och inom totalförsvarsplaneringen.

Utöver vår nationella förmåga tillkommer också värdlandsstödet som utgör det militära och civila stöd ett värdland ger till utländska styrkor eller organisationer på landets eget territorium. Eftersom merparten av den samhällsviktiga verksamheten i Sverige bedrivs av privata företag blir näringslivets förmåga en förutsättning för ett effektivt och långsiktigt hållbart värdlandsstöd.

Därutöver har Nato identifierat sju civila förmågor som är särskilt prioriterade områden för att stärka den civila motståndskraften. Vi står oss väl inom vissa områden jämfört med andra allierade länder, men frågor som underhållsskulden för infrastrukturen och ett sårbart energiförsörjningssystem måste skyndsamt prioriteras. Bristerna i underhållet av Sveriges transportinfrastruktur påverkar företagens vardag och utvecklingsmöjligheter. I förlängningen riskerar det att slå mot näringslivets vilja att investera i Sverige och inte minst de krav som Nato-medlemskapet ställer på oss.

Planeringen för Sveriges försörjningsberedskap och totalförsvar är rätt och viktig och måste prioriteras. Det är inte fråga om att bygga upp parallella kravspecifikationer för ett Nato-medlemskap å ena sidan och för samhällets robusthet, militärt och civilt å andra sidan. När vår förmåga byggs upp över lag stärks också Sverige både som Natomedlem och som enskild nation. Det som emellertid behövs är att stat och näringsliv agerar snabbare tillsammans. Vi måste lägga in en högre växel. Samtliga aktörer måste bidra till att bygga upp vår totalförsvarsförmåga och skapa ett motståndskraftigt samhälle. Om detta är vi, regeringen, riksdagen liksom ansvariga myndigheter helt överens.

Statens kanske viktigaste uppgift är att tydliggöra prioriteringar, genomföra långsiktiga och robusta upphandlingar och skapa bästa tänkbara förutsättningar för näringslivet att göra det vi gör bäst: skapa robusta verksamheter för ett tryggare och starkare Sverige och för att vi fullt ut ska kunna leva upp till de förväntningar som nu finns på oss som ett allierat land.