2018 presenterade Svenskt Näringsliv en kartläggning av kapitalbeskattningen i 16 OECD länder, vilken visade att de svenska kapitalskatterna är betydligt högre än i våra konkurrentländer länder. I rapporten föreslog Svenskt Näringsliv en anpassning av den svenska kapitalskatten; från 30 procent till 20 procent.
Nu har reformförslagets samhällsekonomiska effekter beräknats av forskningsinstitutet IFO i Tyskland, på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Sveriges BNP skulle öka med 3,1 procent om förslaget genomfördes, visar forskningsstudien. För ett hushåll med två vuxna motsvarar det ca 30 000 kronor per år. Sysselsättningen skulle öka med motsvarande ca 35 000 personer. Effekterna drivs av att privata investeringar blir mer lönsamma och ökar med över 6 procent.
Sveriges 30 procent i generell skatt på utdelningar och kapitalvinster ska jämföras med konkurrentländernas snitt som ligger runt 20 procent. I vissa situationer kan kapitalskatten i Sverige bli 60 procent. Som lägst kan den bli 20 procent. Sveriges mildaste nivå motsvarar alltså den genomsnittliga skattenivån i konkurrentländerna. Trots det framställs 20 procent märkligt nog som allt för bra. Med bolagsskatten, det första ledet i dubbelbeskattningen av företagen, är den totala effektiva beskattningen av ägares investeringar i företag 45 procent (vid 30 procent kapitalskatt). En ägare som överväger en investering i Sverige behöver alltså räkna bort nästan halva avkastningen i skatt.
Reformförslaget skulle sänka beskattningen för onoterade, noterade och fåmansägda bolag. Initialt skulle ett hanterbart skattebortfall uppstå i statsfinanserna. På några års sikt skulle skatteintäkterna stärkas när sysselsättningen och investeringar ökar. Stigande företagsvinster och stigande löner ökar skatteintäkterna, vilket medför att reformen är i det närmaste helt självfinansierande genom växande skattebaser. Kommunernas möjlighet att leverera skattefinansierad välfärd underlättas när skattebaserna arbete och kapital (företagen) växer, snarare än då skattenivåerna är för höga.
Den internationella konkurrensen och globaliseringen innebär att ett land inte kan avvika från omvärlden i fråga om investeringsvillkor och entreprenöriell aktivitet utan att det kostar i förlorade jobb, investeringar och lägre löneökningar.
När debatten allt mer handlar om att minska klyftor är det lätt att glömma hur välstånd och tillväxt skapas och vilken formidabel kraft som investeringar, entreprenörskap och marknadsekonomi utgör genom att skapa välstånd och sprida inkomster.