Stor risk för kompetensbrist framöver
Syftet med den här rapporten är att göra bedömningar av de kostnader som uppstår för arbetsgivare och för samhället när efterfrågan på arbetskraft med yrkesutbildning på gymnasial nivå inte motsvarar utbudet. Bakgrunden till analysen är att det råder brist på gymnasial yrkeskompetens inom de flesta näringsgrenar i Sverige. Behovet av arbetskraft är högre än utbudet och enligt SCB:s prognoser finns det en risk att bristen på yrkesinriktad gymnasiekompetens, för de yrken där det bedöms vara ett underskott, uppgår till 264 000 personer 2035. Varje anställd antas i beräkningsmodellen ha ett produktionsvärde som på marginalen består av bruttolön och lönebikostnader, och för perioden 2021 till 2035 motsvarar underskottet ett uppskattat produktionsvärde på 990 miljarder kronor i 2019 års prisnivå.
Kompetensbristen leder till kostnader för arbetsgivare …
En bra matchning på arbetsmarknaden är central utifrån flera olika aspekter, både för arbetsgivare och för de arbetssökandes möjligheter att få jobb. I Sverige finns det indikationer på att matchningen på arbetsmarknaden successivt har försämrats och en anledning till det är, enligt aktuell forskning, att utbildningarna inte matchar arbetsmarknadens krav. Då ökar bland annat risken för att expansionsplaner skjuts på framtiden eller att felrekryteringarna ökar. Många arbetsgivare löser bristen på gymnasial yrkeskompetens genom att anställa personer med annan gymnasieutbildning och internutbilda dem inom de områden som är specifika och nödvändiga för den bransch som arbetsgivarna är verksamma inom. Internutbildningen har en kostnad som något förenklat kan delas in i direkta och indirekta utbildningskostnader. De direkta utbildningskostnaderna handlar till exempel om personal, utrustning och lokaler, medan de indirekta kostnaderna framförallt är förknippade med produktionsbortfallet under utbildningstiden. Beräkningar som presenteras i den här rapporten visar att om hela underskottet av gymnasial yrkeskompetens inom samtliga sektorer neutraliseras genom internutbildningar motsvarar det:
Intervallen beror på vilka antaganden som görs gällande internutbildningens längd, som varierar mellan olika verksamheter och branscher.
… och samhällsekonomiska förluster
Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv kan den direkta utbildningskostnaden betraktas som en omfördelning av resurser från kommunerna till arbetsgivare, medan produktionsbortfallet är den samhällsekonomiska förlust som arbetsgivare får bära för att inte utbudet av gymnasial yrkeskompetens matchar arbetsmarknadens behov. Troligtvis är de samhällsekonomiska kostnaderna högre än så. Det finns en risk att många arbetsgivare drar sig för att utbilda personalen internt, då det är förenat med stora kostnader, och därmed väntar med att rekrytera tills någon med rätt yrkeskompetens dyker upp. Det får då konsekvenser för vakanstider, arbetslöshet och verksamhetens möjlighet att växa. Under antagandet att antalet anställningar kommer upp till 90 procent i förhållande till det reella behovet, som en effekt av att matchningen mellan efterfrågan och utbud på gymnasial yrkeskompetens inte är optimal, skulle det motsvara ett produktionsvärde på nästan 100 miljarder kronor under perioden enligt den beräkningsansats och de antaganden som används i denna rapport. De kommunala skatteintäkterna samt statens intäkter för sociala avgifter blir i så fall nästan 21 respektive 22 miljarder kronor lägre.
Andra konsekvenser av att utbudet av yrkesutbildad personal på gymnasial nivå inte matchar arbetsgivarnas behov kan vara att risken för felrekryteringar ökar och att de som anställs och internutbildas har lägre produktivitet. I så fall förstärks produktionsbortfallet. De slutsatserna ska man dock vara försiktig med då det finns begränsat med analys och forskning som stöder att så är fallet.