Rapport: Dolda kostnadsökningar stort problem i kommunerna
Totalt finns 65 miljarder kronor i oförklarade kostnadsökningar i landets kommuner och regioner. ”Jag tycker att siffrorna talar sitt tydliga språk”, säger ekonomen Johan Lidefelt som menar att potentialen att effektivisera är stor. Han varnar samtidigt för skadliga skattehöjningar.
Kostnadsökningarna i kommuner och regioner är större än vad som kan förklaras av stigande priser, högre löner, en större befolkning och ny dyrare teknik, visar en ny rapport från Svenskt Näringsliv.
Det går inte att exakt fastslå vad denna dolda kostnadsexplosion består av, men det är tydligt att det finns en stor förbättringspotential i offentlig sektor, menar Johan Lidefelt, nationalekonom.
– Även om det inte är ett mått på ineffektivitet som vi presenterar idag så är kan vi utifrån tidigare studier bedöma att de kostnadsökningarna som inte är förklarade till stor del är ett resultat av bristande effektivitet, sa han på ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv.
De oförklarade kostnadsökningarna mellan 2014 och 2023 uppgår totalt till 65 miljarder kronor. Av dessa härrör 17 miljarder från kommunsektorn och 48 miljarder från regionerna.
Kommunernas och regionernas inkomster kommer från skatter, generella och riktade statsbidrag (alltså också skatt) samt avgifter.
– Skattesatserna har stigit med 2 procentenheter drygt. Det drivs främst av att regionernas skattesats har ökat ganska kraftigt sedan millennieskiftet, säger Johan Lidefelt.
Stadsbidragen har samtidigt ökat som andel av kommuners inkomster, från ungefär 15 procent till 21 procent, medan de egna skatterna som andel av de totala inkomsterna har minskat svagt. Bland regionerna är utvecklingen likartad.
Har verkligen statsbidragen urholkats?
Enligt Finanspolitiska rådet har de totala statsbidragen ökat med 254 procent sedan 2000. Om man bara hade värdesäkrat statsbidragen, det vill säga ökat dem i linje med den allmänna prisutvecklingen, löneutvecklingen och befolkningstillväxten, hade de ökat med mer modesta 203 procent.
I debatten är det ändå kritiken mot vad som betecknas som urholkade statsbidrag som ständigt lyfts fram när kommunernas ekonomi diskuteras. I bland annat oppositionens skuggbudgetar finns förslag om att statsbidragen ska indexeras, det vill säga öka automatiskt.
Johan Lidefelt är skarpt kritisk mot förslagen:
– Om det införs räknas statsbidragen upp automatiskt varje år. Samtidigt kvarstår de politiska behoven av att profilera sig och visa att man gör någonting. Det skulle komma att läggas ovanpå den nya högre basnivån varje år. Det betyder att vi skulle få en ännu högre ökningstakt av statsbidragen än idag.
– Jag tycker att siffrorna talar sitt tydliga språk. Statsbidragen har ökat snabbare än om vi hade haft värdesäkring redan med dagens system.
Emelie Värja, chefsekonom på SKR, företräder en organisation som ser urholkade statsbidrag som ett problem. Hon menar att Svenskt Näringslivs analys missar viktiga aspekter:
– Det finns så många olika orsaker till att de generella statsbidragen ökar. Dels kan det vara rena nettotillskott, sektorn får mer pengar och då ökar de generella bidragen. Men det är också på grund av regleringar i förhållande till skatteunderlaget. Ett exempel är när grundavdraget höjs vilket gör att kommunerna tappar en del av skatteintäkterna, säger hon.
Grundavdraget är ett avdrag på den beskattningsbara inkomsten i Sverige. Det syftar till att minska skatten för privatpersoner, särskilt för de med låga inkomster. Höjs det sjunker inkomsten för kommunen. Och det kompenseras de för av staten via statsbidrag.
Men det är mer komplicerat än så, anser Johan Lidefelt. Kommunerna kan också gynnas av skatteändringar:
– Det stämmer att grundavdraget kan urholka kommunernas skattebas något. Men elefanten i rummet är jobbskattavdraget som är många gånger större i statens budget. Det är en nettovinst för kommunsektorn och finansieras av staten helt och hållet. Det bidrar till ökad sysselsättning och fler arbetade timmar, och det är ju skattebasen för kommunerna, säger han.
Erik Slottner, civilminister (KD), är kritisk mot den dominerande mediebilden att statsbidragen är för låga. Han menar också att det finns fog för att ifrågasätta riktade statsbidrag.
– Men det kommer aldrig bli ett nej till riktade statsbidrag. Riksdagspolitiken kommer alltid ha ett behov av att rikta statsbidrag för att säkerställa att de pengar man lägger verkligen går till det som pengarna är avsett för. Men när man ger ett riktat statsbidrag så kan man utforma detta på ett sätt så att det får så stor effekt som möjligt, säger han.
Stark soliditet
I Svenskt Näringslivs rapport konstateras att soliditeten i kommuner och regioner är betydligt starkare i dag än för tjugo år sedan. Hos kommunerna är soliditeten som helhet så hög att den inte behöver bli starkare för att klara den långsiktiga betalningsförmågan och bland regionerna är den något lägre, men även här är utgångsläget trots allt stabilt.
Det gör att det finns ytterligare ett starkt argument för att inte höja skatterna.
Men Annika Wallenskog, regeringens utredare av skattebroms, är ändå oroad över den kommunala ekonomin. Hon varnar för en situation då stat och kommunsektorn ökar skuldsättningen samtidigt.
Hon ifrågasätter också att den kommunala ekonomin är så stark som den kan tyckas vara. Bland annat är en stor del av kommunsektorns tillgångar, till exempel bostäder, i själva verket en kostnad.
– För en kommun är det en jättehög kostnad att ha en stor tillgångsmassa. Det är viktigt att ta med den aspekten. Man äger inte tillgångarna för att sälja dem, så som ett företag, man äger tillgångarna för att använda dem, säger hon och exemplifierar med Kiruna som har byggt upp en helt ny stad.
Stor effektiviseringspotential
Erik Bengtzboe, chefsekonom på Skattebetalarna, håller med om att det finns en stor effektiviseringspotential i den offentliga sektorn. En av de stora utmaningarna är svårigheten att sprida goda exempel.
– Poängen med att ha ett defragmenterat och decentraliserat system är att man kan välja olika vägar framåt och lära av varandra. Men problemet är att svenska kommuner och regioner är dåliga på att lära av varandra, säger han.
Johan Grip, forsknings- och utbildningschef på Kommuninvest, har ett förslag som kan förbättra effektiviteten:
– Det är långsiktig planering, gärna utifrån en prislappsmodell där man vet vad någonting borde kosta och sen så får man välja utifrån den, säger han.
Prislappsmodellen är en metod för kommuner att planera och styra sin ekonomi genom att sätta en ”prislapp” på vad olika verksamheter, som till exempel att ta hand om ett barn eller en pensionär, kostar i genomsnitt. Modellen hjälper kommuner att identifiera kostnadsdrivare, fatta mer genomtänkta budgetbeslut och fördela resurser på ett mer rationellt sätt.
Svenskt Näringsliv har tidigare presenterat flera förslag som kan förbättra effektiviteten bland kommuner och regioner. Det handlar om att hitta andra vägar än höjda skatter:
– Om man blickar lite framåt så är det ganska lätt att se en utveckling där skattesatserna fortsätter att ticka uppåt. Vi har kanske om några mandatperioder skattesatser i delar av landet på 40 procent, kanske 35 procent i genomsnitt i stora delar av landet. Det slår mot viljan att arbeta, utbilda sig, driva företag och företagets vilja att investera, säger Johan Lidefelt.
