Europeisk konkurrenskraft kräver strategisk lagstiftning
Svenskt Näringsliv välkomnar EU:s ökade fokus på konkurrenskraft och regelförbättring. Riktade och effektiva åtgärder behövs för att minska administrativa bördor och stärka företagens villkor. Det mest effektiva sättet att undvika ytterligare bördor är ofta att helt enkelt avstå från ny lagstiftning och i stället fokusera på den praktiska tillämpningen av regelverken. En nära dialog med näringslivet är avgörande för att säkerställa att EU:s lagstiftning tar ett strategiskt grepp och levererar konkreta lösningar på identifierade problem.
En grundläggande princip för strategiskt lagstiftande bör vara att undvika lagstiftningsprocesser som inte tydligt stärker konkurrenskraften. Det bör tas ett helhetsgrepp där den samlade effekten av befintliga och planerade initiativ bedöms för att undvika överlappande eller motstridiga regler som tillsammans försvagar konkurrenskraften. Ett aktuellt exempel där ett sådant strategiskt förhållningssätt är motiverat är aktieägarrättighetsdirektiven (SRD).
Aktieägarrättsdirektiven finns med i EU-kommissionens arbetsprogram och har fått förnyad uppmärksamhet i kommissionens strategi för en sparande- och investeringsunion som presenterades i mars 2025. Innan några åtgärder vidtas på detta område bör kommissionen noggrant överväga om en ändring av dessa direktiv verkligen skulle gynna konkurrenskraften för europeiska företag och kapitalmarknader. Vi anser inte att de potentiella fördelarna med att revidera aktieägarrättsdirektiven motiverar de insatser och den komplexitet som är förknippade med detta och det är oklart hur förändringar av direktiven skulle stärka Europas konkurrenskraft. Lagstiftarna bör därför inta ett strategiskt förhållningssätt och undvika initiativ som inte behövs för att stärka konkurrenskraften.
Aktieägarrättsdirektiven omfattar bland annat regler om identifiering och kommunikation med aktieägare, utövande av aktieägares rättigheter, ersättning till ledande befattningshavare och närståendetransaktioner. De innehåller också vissa bestämmelser om transparens för röstningsrådgivare (proxy advisors). Det senaste direktivet, SRD II, har nu varit i kraft i medlemsstaterna i cirka fem år. Implementeringen i nationell lagstiftning var komplex och krävde betydande anpassningar till nationella bolagsrättsstrukturer. Nu när reglerna är på plats och företag och deras aktieägare har vant sig vid dem, är det inte rätt tid för en översyn. Stabilitet och förutsägbarhet är i detta fall mer värdefullt än ytterligare reformer, och eventuella reformer måste respektera de olika strukturer som finns för bolagsstyrning i EU:s medlemsstater. Aktieägarrättsdirektiven innehåller redan regelverk som syftar till att ge goda möjligheter till identifiering och engagemang av aktieägare. De verkliga utmaningarna ligger i de praktiska aspekterna av att hantera intermediärskedjor och att nå och identifiera aktieägare och intermediärer utanför EU. Det finns utrymme för praktiska förbättringar snarare än behov av ny lagstiftning, som sannolikt skulle ha begränsad positiv effekt. Insatser bör därför fokusera på att förbättra den praktiska tillämpningen snarare än att driva ny lagstiftning. Ett undantag är behovet av att se över och stärka regleringen av röstningsrådgivare (proxy advisors), som idag endast är ytterst lätt reglerade trots deras betydande inflytande på aktieägarnas beslutsfattande i börsbolagen.
Sammanfattningsvis ber vi EU-kommissionen att inta ett strategiskt förhållningssätt och undvika lagstiftningsinitiativ som inte är nödvändiga för att stärka konkurrenskraften. Svenskt Näringsliv står till förfogande för att bidra i processen framåt.
