Ett viktigt steg mot modernare avdragsregler för sponsring

Regeringen har överlämnat en lagrådsremiss om utvidgad avdragsrätt för sponsring. Det är välkommet att de synpunkter som under lång tid framförts från näringslivet nu har fått stort genomslag i lagstiftningsarbetet.

Sponsring är ett etablerat och kraftfullt verktyg för företag att bygga sitt varumärke och göra avtryck. Att synas i samhället – vid idrottsevenemang, kulturfestivaler och lokala initiativ – kan vara affärsmässigt motiverat och ytterst syfta till att stärka företagets anseende och långsiktiga konkurrenskraft. Trots detta har Skatteverkets och domstolarnas tillämpning av gällande rätt länge präglats av en daterad och oproportionerligt restriktiv syn. Krav på en direkt och mätbar motprestation, krona för krona, har gjort att sponsring som enbart syftat till att förbättra ett företags image och goodwill har behandlats som gåva och därmed nekats avdrag. Det har inte bara bidragit till rättslig osäkerhet för företag utan också hindrat dem från att kunna ta ett samhällsansvar och till exempel investera i lokala relationer. Nu tas ytterligare ett steg för en mer modern syn på sponsring.

Svenskt Näringsliv har under lång tid drivit frågan om förändrade regler och lämnade 2024 in en hemställan om lagändring. I början av året överlämnades betänkandet SOU 2026:5, Utvidgad avdragsrätt för sponsring m.m., som tidigare har kommenterats på bloggen.

Regeringen har nu överlämnat lagrådsremissen Utvidgad avdragsrätt för sponsring och liknande åtgärder. Förslaget överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag och innebär att utgifter för att förbättra eller upprätthålla näringsverksamhetens anseende ska vara avdragsgilla. Till skillnad från utredningen anser regeringen dock att regleringen bör kompletteras med ett tredje stycke i 9 kap. 2 § IL. Tillägget klargör att utgifter som är avdragsgilla enligt 16 kap. 11 § IL inte ska räknas som gåvor. Det undanröjer en potentiell tolkningskonflikt och minskar rättsosäkerheten.

Viktiga förtydliganden i lagrådsremissen

· Företagens affärsmässiga bedömning ska respekteras

I Svenskt Näringslivs remissvar lyftes farhågan att begreppet affärsmässigt motiverade utgifter skulle tolkas alltför restriktivt och sammanblandas med hur uttrycket affärsmässigt motiverat har utvecklats inom ramen för reglerna om ränteavdragsbegränsningar. Det är därför välkommet att lagrådsremissen slår fast att det endast i undantagsfall ska bli aktuellt att ifrågasätta ett företags bedömning av affärsmässigheten, och då endast när det med viss styrka framgår att avsikten med utgifterna egentligen är en annan.

Det är en viktig principiell markering. Utgångspunkten i ett aktiebolag är att utgifter syftar till att förvärva eller bibehålla intäkter. Myndigheter och domstolar bör därför inte överpröva varje enskilt affärsbeslut.

· Ingen utdelnings- eller uttagsbeskattning

En annan viktig fråga som lyftes i remissvaret gäller risken för dubbla skatteeffekter. En utgift som är avdragsgill enligt den nya bestämmelsen – och därmed affärsmässigt motiverad – bör inte samtidigt kunna utlösa uttagsbeskattning eller utdelningsbeskattning hos ägarna. Regeringen delar den bedömning som Svenskt Näringsliv och Näringslivets Skattedelegation framförde och klargör uttryckligen att uttags- eller utdelningsbeskattning inte ska aktualiseras för utgifter som är avdragsgilla enligt den föreslagna bestämmelsen.

Kvarstående frågetecken

· Synlighetskravet kan skapa osäkerhet

Av lagrådsremissen framgår att sponsringen eller en liknande åtgärd måste förmedlas utåt för att avdragsrätt ska föreligga. Vad som är tillräckligt får bedömas från fall till fall. Det blir således i första hand Skatteverket som får bedöma vad som krävs. Samtidigt bör det noteras att lagrådsremissen uppmärksammar synpunkter från bland annat Näringslivets Skattedelegation, Svenskt Näringsliv och Giva Sverige om att en låg grad av publicitet i vissa fall kan vara just vad företaget eftersträvar för att uppnå önskad effekt.

Synlighetskravet kan därför fortfarande bli en stötesten, särskilt för åtgärder av mer diskret karaktär.

· Ägarledda bolag riskerar fortsatt oförutsägbarhet

Lagrådsremissen anger att avdragsrätten i små företag och enskilda näringsverksamheter ska bedömas särskilt restriktivt, eftersom utgifter i dessa fall lättare kan klassificeras som privata levnadskostnader eller gåvor. För att avdrag ska medges måste företaget tydligt kunna visa att utgifterna hör till verksamheten och syftar till att stärka dess anseende. Det krävs särskilt att det finns affärsmässiga motiv som är fristående från företagsledarens personliga intressen. Hur överlappande intressen ska bedömas får enligt lagrådsremissen avgöras i rättstillämpningen.

Det riskerar i praktiken att medföra ett förhöjt beviskrav för en stor grupp företag. En rimlig utgångspunkt bör vara att åtgärder som typiskt sett ingår i ett företags varumärkes- och anseendearbete ska kunna godtas även för fåmansföretag, under förutsättning att det finns en tydlig koppling till verksamheten.

Sammantaget är lagrådsremissen ett tydligt steg i rätt riktning. Förslaget moderniserar synen på sponsring och gör en tydlig markering att företagens affärsmässiga bedömningar ska tillmätas betydelse. Samtidigt blir den praktiska tillämpningen avgörande. Om synlighetskravet eller bedömningen av ägarledda företag ges en alltför restriktiv innebörd finns det en risk att reformens syfte inte fullt ut får genomslag.