Ny avdragsregel för sponsring föreslås

Idag presenterades betänkandet SOU 2026:5 Utvidgad avdragsrätt för sponsring m.m. med förslag på en ny avdragsregel för utgifter för sponsring. Förslaget utgör ett välkommet och betydelsefullt steg mot att modernisera en rättstillämpning som under lång tid präglats av oförutsägbarhet, och där företag nekats avdrag för utgifter trots att dessa varit kommersiellt motiverade. Trots de goda intentionerna finns dock en risk för att flera oklarheter i förslaget, om de inte åtgärdas i den fortsatta beredningen, motverkar syftet och i praktiken leder till fortsatta tolkningsproblem för både företag och myndigheter. Beräkningarna är mycket osäkra men förslaget förväntas minska skatteintäkterna med drygt 400 miljoner kronor.

Företag har under lång tid upplevt Skatteverkets och domstolarnas tillämpning av gällande rätt som daterad och restriktiv. Idag beviljas avdrag i princip endast om utgifterna motsvaras av en direkt motprestation eller att utgiften anses utgöra en indirekt omkostnad i bolagets verksamhet genom att det finns en stark anknytning mellan företagets och den sponsrades verksamheter. För full avdragsrätt måste dessutom motprestationen ha ett marknadsvärde som motsvarar sponsringsutgiften. Därtill måste normalt motprestationen ha utnyttjats. Sponsring som enbart har till syfte att förbättra ett företags image och goodwill betraktas idag som gåva och är därmed inte avdragsgill.

För att åtgärda dessa problem föreslår utredningen att en ny bestämmelse införs i 16 kap. inkomstskattelagen (IL). Enligt den föreslagna bestämmelsen ska avdrag medges för utgifter för att förbättra eller upprätthålla näringsverksamhetens anseende. Detta är ett viktigt steg bort från dagens snäva och problematiska krav på motprestationer. Förslaget utgör i det stora hela en (viktig och) positiv grund för att åtgärda dagens brister. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Enligt förslaget ska begreppet anseende tolkas brett och kan exempelvis omfatta utgifter för att attrahera kunder, arbetskraft eller kapital. Det finns inga krav på att företaget ska visa en konkret påverkan på anseendet i det enskilda fallet utan det ska räcka med att det görs sannolikt att utgiften syftar till att skapa en positiv effekt på anseendet. En helhetsbedömning ska göras där den förväntade effekten på lång sikt ska tillmätas betydelse. Förslaget innehåller många välkomna skrivningar, men även om intentionen är rätt så finns det ett antal oklarheter som, om de inte behandlas i den fortsatta beredningen, riskerar att urholka förslagets goda syfte (se särskilt yttrande SOU 2026:5 s. 121 ff.).

En av de mest problematiska är det otydliga resonemanget kring begreppet ”affärsmässigt motiverad”. Enligt förslaget innebär kravet på att utgifterna ska syfta till att förbättra eller upprätthålla näringsverksamhetens anseende att den föreslagna bestämmelsen endast blir aktuell för utgifter i företagets näringsverksamhet, och med det menas utgifter som är affärsmässigt motiverade. För att förslaget ska få avsedd effekt måste det säkerställas att det finns en tydlig signal till Skatteverket och domstolarna att den restriktiva praxis som utvecklats avseende begreppet inom ränteavdragsreglerna, där helt andra syften och skyddsintressen gör sig gällande, inte ska vara vägledande här. Det är avsikten med sponsringen som ska vara affärsmässig, och den grundläggande presumtionen att ett aktiebolags utgifter är avdragsgilla måste upprätthållas utan att företagets företagsekonomiska överväganden överprövas. Grunden för presumtionen är logisk. Ett aktiebolags syfte är att generera vinst åt sina ägare. Det bör därför vara en rimlig utgångspunkt att bolagets samtliga utgifter syftar till att förvärva eller bibehålla intäkter.

Vidare föreslår utredningen att samarbetet måste ha ”förmedlats utåt”, ett krav som är alltför vagt formulerat och riskerar att skapa ny rättsosäkerhet. Det bör vara företaget självt som avgör hur ett samarbete bäst kommuniceras för att stärka varumärket, vilket ibland sker genom mer subtila signaler än direkt exponering. Därtill måste det understrykas att en överlappning mellan en företagsledares personliga intressen och näringsverksamhetens, vilket är vanligare i företag med mindre ägarkrets, inte i sig ska utgöra grund för att neka avdrag så länge utgiften typiskt sett kan anses ingå i företagets varumärkes- och anseendearbete.

Därutöver saknas i betänkandet ett viktigt förtydligande avseende risken för dels uttagsbeskattning vid sponsring med varor eller tjänster, dels utdelningsbeskattning, som framför allt aktualiseras i företag med en mindre ägarkrets. Det är viktigt att det klargörs att en utgift som är avdragsgill enligt den nya bestämmelsen inte samtidigt kan leda till uttags- eller utdelningsbeskattning. En sådan ordning skulle strida mot skattesystemets grundläggande principer och riskera att underminera reformen.

Utredningens förslag är på ett övergripande plan positiva och bör snarast beredas vidare. Förslaget är viktigt för att upprätthålla företagens förtroende för bolagsskattesystemets legitimitet och åtgärda en brist i rättstillämpningen som gällt under lång tid. För att förslaget ska leda till den lösning som näringslivet behöver, är det nu upp till regeringen att i den fortsatta beredningen förtydliga centrala delar. Dessutom är det angeläget att grundkravet om sunda offentliga finanser upprätthålls genom stram utgiftspolitik så att inte andra skattevillkor försämras.