Svensk bolagsbeskattning i ljuset av internationell utveckling

Svensk tillväxt är svag. Det är då glädjande att nästan samtliga partier lyfter frågan om ökad tillväxt som en av de mest betydelsefulla frågorna för svenskt välstånd. Men vad krävs för att Sverige skall bli det naturliga valet för de företagsetablering och investeringar som är nödvändiga för att uppnå denna tillväxt? Naturligtvis behövs en mängd åtgärder för att lyckas, däribland en ambitiös politisk agenda för att säkerställa ett konkurrenskraftigt svenskt skattesystem. Bolagsbeskattningen är en av de skatter som har störst inverkan på företagens styrning av framtida kapital, investeringar och därmed tillväxt. Att så är fallet framgår med all tydlighet av den senaste tidens utveckling på den internationella beskattningens område. Här finns definitivt inspiration till vilka åtgärder den svenska regeringen bör prioritera närmast framöver på beskattningens område.

Det OECD-projekt, Pelare II (härefter P2), som ursprungligen lanserades som ett globalt koordinerat projekt för att säkerställa en lägsta internationellt accepterad nivå för bolagsbeskattning, och därmed förhindra oönskad skatteplanering, kan inte längre anses vara intakt som en global överenskommelse. Sedan USA annonserat att stå utanför den globala P2-överenskommelsen till förmån för sitt inhemska system (s.k. NCTI/GILTI) står förhoppningen nu till den ”side by side”-lösning som G7 presenterat som ett gemensamt politiskt ställningstagande i ett uttalande i juni 2025. En ”side by side”-överenskommelse med USA är nödvändig för att undvika de ”straffskatter” (section 899) som USA annonserat annars kan bli verklighet. Den föreslagna överenskommelsen bygger på förutsättningarna att konkurrensneutralitet kan upprätthållas (”level playing field”) samt att det ursprungliga syftet med P2-överenskommelsen kan uppnås, dvs att systemet effektivt förhindrar ”base erosion”. Trots dessa uttalade ambitioner finns berättigade farhågor om att uppgörelsen kommer ge koncerner med en amerikansk moder en konkurrensfördel jämfört med koncerner där koncernmodern är etablerad inom EU eller annan jurisdiktion som anslutit sig till P2-regelverket. Den politiska osäkerheten kring P2-regelverket späds på ytterligare av oron för att andra länder (som exempelvis Kina, Indien och Storbritannien) kan komma att kräva att deras inhemska regelverk skall accepteras som en giltig ”side by side”-lösning likt den som nu förhandlas med USA. Den ”globala” legitimiteten för P2-regelverket riskerar då att urholkas ytterligare.

Vid sidan av den pågående förhandlingen på den internationella beskattningens område har USA även varit aktivt med att vässa sin inhemska beskattning. USA har genom skattereformen ”One Big Beautiful Bill Act” (OBBBA) genomfört ett flertal förbättringar riktade till verksamhetsetableringar inom USA. Bland annat har USA utökat avdragsrätten för räntor, infört regler om accelererade skattemässiga avskrivningar för vissa tillgångar samt genomfört förbättrade avdragsregler för utgifter inom forskning och utveckling. Regelförändringarna syftar till att förbättra investeringsklimatet i USA och därmed lyfta den amerikanska tillväxten.

Inom Europa höjs samtidigt röster för vikten av att, nu mer än någonsin, slå vakt om den europeiska konkurrenskraften. Den politiska svårigheten att nå en gemensam ståndpunkt, både globalt och bland medlemsstaterna, om framtiden för P2-reglerna får inte vara en ursäkt för passivitet. Europeiska företag måste i stället omgående få lättnader och mer hanterbara och företagsvänliga skattesystem. Önskvärt är bland annat:

• En förlängning av nuvarande tillfällig P2-”Safe Harbour” tills dess en permanent ”Safe Harbour” lösning, innehållande verkliga förenklingar, är på plats,

• En generell översyn och implementering av faktiska förenklingar av EU:s mycket omfattande och administrativt betungande regelverk på beskattningens område,

• Ett aktivt främjande av bättre regelverk för företagsbeskattning, självfallet på nationell nivå där medlemsstaterna är suveräna, men även till den del detta begränsas av regleringar på EU-nivå.

Hur skall då Sverige som land förhålla sig till denna utveckling? Likt övriga länder inom EU kan Sverige inte inta ett passivt förhållningssätt till denna utveckling (vänta och se är inte ett alternativ). Sverige måste omgående agera för att värna den svenska tillväxten. Detta bör ske parallellt på två fronter (internationellt och nationellt).

Som en stark medlem inom EU och OECD bör Sverige aktivt driva linjen att skyndsamt:

• Säkerställa att överenskommelsen mellan USA och G7 så snart som möjligt blir färdigförhandlad och globalt accepterad,

• Introducera en meningsfull ”Permanent Safe Harbour” som ger reella förenklingar för europeiska bolag (och förlänga nuvarande ”Temporary Safe Harbour” till dess en permanent är på plats).

När det gäller regeringens nationella arbete skärps behovet ytterligare av att säkerställa att den svenska bolagsbeskattningen blir mer konkurrenskraftig och bättre anpassad till P2 regelverket. Här finns ett flertal områden som behöver ses över och de kanske mest uppenbara är förstås ett snabbt genomförande av de förändringar av den generella ränteavdragsbegränsningen som regeringen presenterat, en sänkning av den svenska bolagsskattesatsen och förbättrade regler gällande avdrag för forskning och utveckling.