De privata aktörerna är en del av lösningen

Regeringen meddelade under Almedalsveckan att man kommer att inrätta en välfärdskommission med anledning av de stora utmaningar den svenska välfärden står inför. Det är på flera sätt ett lovvärt initiativ men det är samtidigt bekymmersamt att regeringen i detta initiativ helt har missat att involvera det privata näringslivet. Särskilt anmärkningsvärt är detta eftersom privata aktörer står för cirka 40 procent av besöken i primärvården, cirka 20 procent av äldreomsorgen, cirka 15 procent av grundskoleeleverna och drygt 25 procent av gymnasieeleverna i Sverige.

Vid presentationen av välfärdskommissionen pekade regeringen särskilt på fem områden som kommissionen ska arbeta med; personalförsörjning, arbetsmiljö och frisknärvaro, digitalisering och implementering av ny teknik och innovationer, olika förutsättningar mellan stad och landsbygd samt organisation och styrning. Inom samtliga dessa områden ligger de privata aktörerna före de offentliga alternativt är de en viktig del av lösningen.

När det gäller rekrytering vittnar flera stora privata aktörer om att de inte alls har några stora problem med att få sökande till nya tjänster – samtidigt flyr många medarbetare från offentligt drivna verksamheter. I en SCB-undersökning svarade uppemot häften av de tillfrågade sjuksköterskorna och lärarna som arbetar hos en privat utförare att de hellre skulle lämna yrket än gå över till att jobba i offentlig regi. Detta är anmärkningsvärt höga siffror. Även vad gäller sjuktalen ligger privata aktörer bättre till än offentliga utförare, även när statistiken rensas för en rad bakgrundsfaktorer.

Digitalisering och innovation drivs till stor del av privata aktörer och det finns till och med vittnesmål om hur innovationsföretag aktivt väljer bort offentliga aktörer då man tycker att det går för långsamt där.

När det gäller förutsättningarna för att erbjuda god välfärd även utanför storstadsregionerna är de privata aktörerna en nyckelförutsättning med allt ifrån lokala byskolor till privat drivna hemtjänstföretag och vårdcentraler som hittar kreativa arbetssätt för att kunna fortsätta verka på landsbygden när regionens (tidigare landstingets) verksamhet har dragits in. Många av dessa glesbygdsaktörer i vården hotas förövrigt nu av den nya tillämpning av momslagstiftningen som regeringen inte lyckats stoppa.

Också när det gäller organisation och styrning finns starka underlag som visar att dessa funktioner ofta fungerar bättre i privat verksamhet.

På det hela taget finns det alltså alla skäl för regeringen att bjuda in det privata näringslivet i välfärdskommissionen. Från näringslivets sida är vi är angelägna om att vara med och skapa lösningar för framtiden och delar gärna med oss av erfarenheter kring hur vi kan skapa en hållbar välfärd.