På den lilla friskolan Böle Byskola utanför Östersund är krisberedskap en självklarhet. Här har skolledningen själv tagit initiativ för att höja sin beredskap inför en eventuell kris. Nu har skolan inte bara nödradio, värmeljus och filtar till eleverna utan också matlager för minst två veckors skolverksamhet.
Böle Byskola är en skola med 130 elever från förskoleklass till femte klass, varav nästan lika många också är inskrivna i fritidsverksamheten. Eva-Märet Nordenberg är rektor och vd på skolan sedan 20 år tillbaka och tog över rodret när skolan hotades av nedläggning. Sedan dess har mycket hänt och Böle Byskola AB har nu två dotterbolag, ett fastighetsbolag som äger hela fastigheten och en restaurang som serverar mat till skolans elever och har även öppen lunchservering för allmänheten. Ägarna är den ideella föreningen Annersias vänner.
Eva-Märet Nordenberg går för närvarande på en utbildning för rektorer i ämnet krisberedskap, som anordnas av Mittuniversitet tillsammans med Försvarshögskolan.
– Skolan förväntas vara öppen och verksamheten bedrivas även i exempelvis händelse av krig, därför är det nödvändigt att vi förbereder oss så mycket som möjligt. Men det är tyvärr många i skolans värld som inte förstår det ansvar vi har i händelse av kris eller krig, vårt uppdrag gäller oavsett freds- som krigstid. Utbildningen jag går är viktig för att konkretisera vilket ansvar vi har och vad som kan göras.
– Som friskola har vi inte kommunen i ryggen, så det går inte att rycka på axlarna och tänka att någon annan har ansvaret för vår krisberedskap. Om något händer så måste jag se till att vi har beredskap, fortsätter hon.
För att involvera hela personalstyrkan i arbetet tog hon i början av året, under en huskväll för skolans personal, initiativ till en gruppövning med samma ämne. Hon berättar att syftet var att få medarbetarna att börja fundera i termer av vad en allvarlig krissituation skulle innebära för skolans verksamhet.
– Vi resonerade tillsammans och i mindre grupper utifrån exemplet att Sverige skulle vara attackerad av främmande makt, elförsörjningen bruten och mobilnätet instabilt. Vad behövs i materialväg och vilka åtgärder behöver vidtas för att vi ska kunna bedriva vår verksamhet? Det handlade om alltifrån värme, vatten, belysning, administration till hur vi kan bedriva vår undervisning.
Dessa övningar har resulterat i handlingsplaner men också i konkret handling – skolan har byggt ett eget beredskapslager.
– Grundprincipen är att vi ska ha en plan för att hålla verksamheten och undervisningen igång i händelse av kris eller krig. Varje klass har en nödradio som är viktig både för kommunikation och kan användas som belysning. Vi har ett lager med filtar, ljus, batterier, hinkar, dunkar för vatten, ved, gasol, första hjälpen, engångsartiklar och liknande. Det kanske viktigaste av allt är att vi har säkerställt att restaurangen kan laga mat under två veckors tid. På vår skola lagar vi även i vanliga fall mat utomhus på grillar eller stora muurikkor emellanåt, så det skulle fungera även utan strömförsörjning, berättar hon.
Om Eva-Märet Nordenberg får önska sig någonting är det större engagemang från det offentliga. Hon är glad att få gå den utbildning som anordnas för rektorer, men skulle vilja se ett tydligare fokus på frågan generellt.
– Det har tagit tid att få upp frågan på bordet. Fick jag önska något från kommunen skulle det ha varit en ökad samordning i frågan. Var kommer man att kunna hämta vatten vid en krissituation? Hur planerar kommunen för beredskapslager? Har man säkerställt att skyddsrummen är tillgängliga och inte används som förråd? Det är bara några av de frågor som uppkommer när man arbetar med krisberedskap och här skulle kommunen med fördel kunna leda arbetet och även bjuda in oss friskolor för ett samarbete. Det vore en stor fördel. Alla aktörer måste ta det här på allvar och samverka. Det går inte att blunda för en eventuell krissituation, avslutar hon.