Fyndighet ska bidra till omställning av fordonsflottan

Per-Erik Lindvall är styrelseordförande i Talga och har en lång karriär från gruvindustrin, med ledande positioner inom LKAB, Boliden och som en av initiativtagarna till återstarten av järnmalmsgruvan Kaunis Iron i Pajala. Han säger att själva processerna för miljötillstånd blir allt bättre.

– De många processerna kring miljötillstånd som jag genomlevt under de senaste 40 åren har varit en blandad kompott. Denna gång vill jag dock ge myndigheterna beröm för hur de har börjat jobba aktivt för att själva processerna kring tillstånden ska vara så smidiga som möjligt för alla inblandade. Kraven på underlag avseende miljöpåverkan är fortsatt höga medan bemötandet från myndigheterna är mer konstruktivt än tidigare, så utvecklingen går åtminstone åt rätt håll.

Tillståndsprocesserna är rigorösa när det gäller gruvbrytning och tillståndet från Mark- och miljödomstolen är inte det enda som krävs för att börja bryta. Talga behöver utöver detta bland annat tillstånd för bearbetningskoncession och markanvisning från Bergsstaten, samt att kommunen tar fram en detaljplan för området. Därefter måste företaget ansöka om bygglov.

– Kommunen påbörjade detaljplanarbetet redan år 2020, men har nyligen fått ganska stort medialt utrymme då ett av de styrande partierna i Kiruna, Socialdemokraterna, på en medlemsomröstning med liten marginal och få deltagare röstat nej till att ta fram en detaljplan. Jag är dock övertygad om att den frågan kommer att lösa sig med tiden, inte minst med tanke på det stora stöd för svensk gruvnäring som vi vet finns både lokalt och nationellt. Den betydelse gruvindustrin har för Sverige och de norra delarna i synnerhet kan svårligen överskattas, säger han.

En liten men världsunik fyndighet

Talgas planerade grafitgruva i Vittangi kommer att vara en förhållandevis liten verksamhet. Per-Erik Lindvall jämför den med ett stenbrott för vägmaterial.

– Hela Sveriges gruvindustri omfattar ungefär mellan 20 000 och 25 000 hektar. Den gruva vi planerar för tar i sin helhet 150 hektar i anspråk. Detta är en väsentlig detalj när det handlar om ingrepp i naturen och påverkan på betesmarker för renar. För att sätta det i perspektiv kommer det att gå omkring två lastbilstransporter från gruvan om dagen.

Det mest unika med platsen är inte att gruvan kommer att vara liten, utan att fyndigheten är en av de bästa i världen.

– Det här är absolut världsklass och det finns bara några enstaka grafitfyndigheter som kan mäta sig med denna sett över hela världen. Tillsammans med de patent som Talga har för processandet av grafiten till anodmaterial skapas en unik förädlingskedja med stark konkurrenskraft. Det känns därför väldigt roligt att vi är på gång att få bryta denna i en tid när grafit är så efterfrågat, bland annat för den omställning av fordonsflottan som pågår just nu.

”Samhället måste se hela bilden”

Per-Erik Lindvall berättar att en tillståndsprövning i mark- och miljödomstolen förenklat handlar om två saker: vad marken ska användas till samt vilka villkor som ska gälla för den verksamhet som ska bedrivas. Han anser dock att den svenska debatten har kommit att fastna på den första frågan.

– Det brukar sällan finnas någon strid om vilka villkor som ska gälla eftersom svensk gruvindustri ligger i framkant när det gäller miljöhänsyn. Därför är det istället frågan om användningen som alltid upptar den mediala diskussionen. Den stora utmaningen för oss till skillnad från exempelvis en fabrik är att fabriken byggs på en mark som är detaljplanerad för att vara industrimark. Men gruvor har inte den möjligheten, då de istället etableras där malmen finns. Det är därför gruvfrågor alltid blir så känsliga.

När det gäller frågan om rennäring och gruvbrytning anser han att diskussionen har kört fast och idag är avsevärt mindre konstruktiv än historiskt.

– Ser man längre tillbaka i tiden har gruvnäring och rennäring kunnat samverka, men i dag är den samarbetsvilliga andan borta. Istället framstår det i debatten som att man antingen får välja en gruva eller rennäring, men den bilden är inte sann. För att lösa detta tror jag att det krävs en politisk förändring och att man måste våga diskutera rennäringen på ett annat sätt än idag.

På frågan om vad han menar med detta säger han att Sverige som land måste fråga sig om man har råd att ha samma system som idag.

– Jag tycker att rennäringen är värd att bevara, inte minst ur kulturarvshänseende. Men vi måste fråga oss om dagens situation är hållbar. Om vi ska kunna förenkla och snabba på tillståndsprocesserna måste politiken vara tydligare i sina prioriteringar och avvägningar. Vi kan inte samtidigt ha en utveckling mot allt större sakägarkrets med alltmer omfattande överklagningsmöjligheter och samtidigt tro att vi ska kunna hänga med i utvecklingen. Dagens situation är ohållbar och gagnar varken rennäringen eller samhället i stort. Jag har dock låga förhoppningar om en förändring då frågan är för känslig för att någon politiker med inflytande ska våga ta i den, fortsätter han.

För att påverka rennäringens verksamhet i så liten utsträckning som möjligt kommer grafitgruvan i Vittangi endast att ha en aktiv gruvbrytning sex månader om året.

– Vi försöker naturligtvis att vara så tillmötesgående som möjligt och själva brytningen kommer att stå stilla vintertid då renarna betar i området.

Nu väntar tillståndsprövning för fabriken i Luleå

Den grafit som ska brytas i Vittangi ska bland annat användas för att tillverka världens grönaste batterianoder. Redan i dag pågår en tillverkning i liten skala i företagets pilotfabrik, men tillståndet för den ordinarie fabriken ska prövas under maj månad.

– Vi hoppas på en dom före midsommar. När det kommer till den här typen av verksamhet med stor konkurrens är det extra viktigt att tillståndsprövningarna är snabba. Det är också därför vi har en pilotfabrik så att vi kan vara med i testprocesserna hos våra framtida kunder redan nu och kunna leverera färdigtestad produkt till kund så fort den kommande fabriken vid Luleå industripark börjar producera.

Och framtiden ser ljus ut.

– Jag har aldrig sett en sådan skillnad mellan tillgång och efterfrågan, vilket skapar stort intresse för det vi ska producera, avslutar Per-Erik Lindvall.