Nationalekonom: Tysk modell kan lösa integrationen

Utrikes födda som etablerats på arbetsmarknaden arbetar lika mycket som infödda svenskar, visar en ny studie från Svenskt Näringsliv. Problemet är att många aldrig ens får inträde till arbetsmarknaden, vilket har lett till att sysselsättningsgapet mellan grupperna har vidgats.

Detta kan ha flera konsekvenser för hela samhället, förklarar arbetsmarknadsekonomen Susanne Ackum, på seminarium som hölls på onsdagen.

– För individen handlar det om att gå miste om sin inkomst och pension, för företagen blir det svårt att lösa kompetensförsörjningen och för hela ekonomin blir det en fråga om att producera under sin förmåga, sa hon.

Det finns många förklaringar till klyftorna på arbetsmarknaden. En av dem är att invandringens sammansättning har förändrats över tid. Under 1950- till 1960-talen bestod den till största del av dem som lockades till Sverige för att arbeta. Men sedan slutet av 1980-talet har flykting- och anhöriginvandrare blivit den största gruppen. Många av dem kommer från länder med relativt låg Human Development Index (HDI), det vill säga svaga värden i exempelvis utbildningsnivå.

Men det är inte bara utbildningen som avgör, förklarade Susanne Ackum.

– Även de utrikes födda som har gått samma utbildning som infödda svenskar får se en lägre avkastning när de kommer ut på arbetsmarknaden, sa hon.

Skillnaden kan dels bero på diskriminering men också på att utrikes födda har ett mindre kontaktnätverk infödda svenskar. Andra faktorer som spelar in är bristande språkkunskaper och kön.

– Könsskillnaderna beror dels på att kvinnor kommer till Sverige av andra skäl än män, det vill säga som anhöriginvandrare, och dels för att de kommer från länder där normen är att kvinnor inte arbetar, sa Susanne Ackum.

Men integrationsproblemen kan inte bara tillskrivas individen. Det är också en fråga om utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden, där arbetsgivaren väger in alltför höga kostnader och risker med att anställda utrikes födda. Ett exempel är att arbetsgivare drar sig för att anställa utrikesfödda med låg utbildning eftersom de är osäkra på om deras produktivitet är tillräckligt för att matcha de höga ingångslönerna, menar Susanne Ackum.

– Sammanfattningsvis är sysselsättningsgapet inget som kan lösas med ett Alexhanderhugg. Det handlar om att bli bättre på flera områden, sa hon.

Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, tycker att rapporten lyfter fram väldigt intressanta punkter. Han höll med om att det inte finns några specifika åtgärder som kan lösa integrationsproblemet. Men samtidigt försöker han måla upp en mindre dyster bild av situationen.

– Vi är inte sämre på att integrera flyktingar än andra länder. Problemet är att Sverige har högre ambitioner än det flesta, vilket visar en total missmatch mellan våra politiska mål och våra förutsättningar på arbetsmarknaden, sa han.

Några metoder för att lösa problemet är att vara ute i god tid, till exempel genom att tidigt introducera studiehjälp, språkintroduktioner och lägre inträdeskrav till yrkesprogram för barn och ungdomar.

För att minska problematiken med höga ingångslöner behöver det göras mer på politisk håll, exempelvis i form av lönesubventionerade jobb, menade Lars Calmfors.

– Att införa tidsbegränsade enkla jobb som sedan övergår till permanenta osubventionerade jobb med kollektivavtal, skulle kunna vara en språngbräda för många utrikes födda, tyckte han.

Patrick Joyce, nationalekonom samt chefekonom på Almega, som också var med och kommenterade rapporten, tycker att Sverige kan ha ännu mer framförhållning när det kommer till att integrera flyktinginvandrare.

– I andra länder kan integrationsinsatser användas redan under den asylsökandes väntetid. I till exempel Tyskland har de med 50 procents chans till asyl möjlighet att sätta igång med språkutbildningar för att förbereda sig för arbetslivet. Även Sverige skulle vinna mer på att komma igång tidigt, sa Patrick Joyce.