Nya regler: Snart får företagen inte bestämma själva vem de ska anställa

Svensk arbetsmarknad har stor matchningsproblematik, vilket drabbar företag i deras sökande efter rätt kompetens. Samtidigt minskar arbetskraften till följd av att befolkningen blir äldre och föder färre barn. Situationen ser likadan ut i de allra flesta medlemsstater inom EU.

Som komplement till den inhemska arbetskraften har svenska företag haft goda förutsättningar att kunna rekrytera internationell kompetens. Men möjligheterna försämrades betydligt genom det nyligen införda lönegolvet. Nästa steg i paradigmskiftet närmar sig och Sverige kommer då få ett helt nytt system där staten avgör löner och näringslivets behov av kompetens.

För 15 år sedan togs den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen bort och ersattes med dagens efterfrågebaserade system där arbetsgivaren och inte staten avgör vilken kompetens som behövs i verksamheten. Att återinföra ett förlegat system där staten överprövar arbetsgivarens behov är ingen bra idé. Men dessvärre är det allt för få som minns arbetsmarknadsprövningens brister. 

I början av 2024 presenterar utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring förslag vad avser det nya systemet för arbetskraftsinvandring. Förslagen innebär att svenska företag som vill rekrytera en tredjelandsmedborgare till ett yrke som inte finns angiven på regeringens ”bristyrkeslista” ska erbjudas en månadslön som är i nivå med medianlönen, motsvarande i dag 34 200 kr. Sverige kommer därmed att återgå till ett system med en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. Men med tillägget i form av en politisk överprövning där regeringen ska ha sista ordet kring vilka yrkesgrupper som ska undantas från det höga lönegolvet.

Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen är otidsenlig och ligger inte i linje med de behov som krävs för att kunna genomföra klimat- och digital omställning. Arbetsmarknadsprövningen kommer liksom tidigare vara ett alldeles för stelbent instrument och skapa stor oförutsägbarhet för både företag och arbetskraftsinvandrare.

Arbetsmarknadsprövningen baserades på en bristyrkesförteckning som Arbetsförmedlingen tar fram. Men den är ofullständig eftersom myndighetens yrkesprognoser endast täcker 179 yrken av de totalt 430 yrken som finns i SCB:s yrkesregister. Den yrkesindelning som används för yrkesprognoser är framtagen 2012 och är en standard för svensk yrkesklassificering (SSYK). Den innebär att många yrkesgrupper utestängs och nya yrken inte tillkommer i den takt de uppstår på arbetsmarknaden. Dessutom ingår inte behoven som finns i företag med färre än fem anställda i prognosen. Trots att mer än 90 procent av Sveriges företag har färre än tio anställda.

Dagens efterfrågebaserade system där kollektivavtalade löner är utgångspunkten skiljer sig alltså avsevärt från ett system med lönegolv och arbetsmarknadsprövning. Det finns en betydande risk för företagens möjligheter att klara klimat- och digital omställning när myndigheter och regeringen ska avgöra vilka kompetenser som får rekryteras.

Politiken pekar på att arbetslösa i Sverige ska ta de lediga jobben. Men matchningen brister mellan de arbetslösa och de jobb som finns att tillgå. Det saknas också tillräckliga drivkrafter för att ta ett jobb. Inte heller den geografiska rörligheten på arbetsmarknaden fungerar tillräckligt bra. Det är ett komplext problem att lösa men att utestänga arbetskraftsinvandrare kommer inte skapa fler jobbchanser för denna grupp.

Men det kanske viktigaste hindret på svensk arbetsmarknad som politiken måste ta höjd för är den mycket problematiska demografiska utmaningen. Detta var också en avgörande anledning till att arbetsmarknadsprövningen togs bort. Många EU-länder arbetar proaktivt med att möta upp arbetskraftsbristen genom att underlätta för arbetskraftsinvandring samtidigt som Sverige gör motsatsen.