Daunfeldt: Hög tid genomföra strukturreformer

Många höjde på ögonbrynen när inflationen för juli presenterades häromdagen. Inflationen, prisökningarna på årsbasis enligt måttet KPI, låg på 9,3 procent, samma ökningstakt som i juni. Även den så kallade KPIF-inflationen, där ränteeffekter på prisutvecklingen räknas bort, hamnade på oförändrade 6,4 procent.

Men inflationstakten är på väg ned, betonar Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom.

– I augusti 2022 såg vi en kraftig ökning av inflationen, vilket berodde på att energipriserna steg rejält för ett år sedan. Men givet att vi inte får en stor prisökning i månadstakt juli till augusti kommer vi per automatik att se ett stort fall i inflationen i augusti, säger han.

Om den procentuella månadsförändringen är noll procent i augusti så kommer inflationstakten att falla från 6,4 till 4,8 procent redan i augusti på årsbasis (KPIF), visar en analys från Svenskt Näringsliv.

Ren matematik

Sven-Olov Daunfeldt är kritisk mot att så många, inkluderat finansminister Elisabeth Svantesson (M), förbiser att förklaringen till det väntade fallet handlar om ren matematik. Inflationen är nämligen skillnaden mellan prisnivån som den var för ett år sedan och den som råder idag.

Prisnivån ökade snabbt efter kriget i Ukraina, men ökningstakten har tydligt avmattats under 2023. Detta innebär att 12-månaders inflationen per automatik blir lägre denna höst. Det kommer att bli tydligare och tydligare ju längre tiden går. Det är det som kallas baseffekter.

Om man ändrar jämförelseperiod från ett år till ett halvår så blir effekten tydligare. Med ett inflationsmål på två procent per år borde priserna stiga med i genomsnitt en procent per halvår. Och halvårsinflationen börjar tydligt att närma sig en sådan ökningstakt; i juni var priserna 1,5 procent högre än i december och i juli 1,6 procent högre än i januari. Det beror just på att prisnivån var skyhög i december-januari och inte har ökat lika skarpt sedan dess.

– Jag blir som nationalekonom mer och mer frustrerad över att man inte kan göra en så enkel analys, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Det betyder samtidigt att ytterligare höjningar av räntan inte är nödvändiga. De blir också skadliga i en begynnande lågkonjunktur eftersom det pressar konsumenterna och företagen ännu hårdare.

– Nu ska Riksbanken ligga still, den ska inte göra något. De bör avvakta med höjningar och kanske borde de ha avvaktat tidigare. Troligtvis kan man sänka räntorna i början av nästa år, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Det tar också tid, upp till ett år, innan man ser effekterna av en räntehöjning, vilket ytterligare talar för försiktighet i räntebesluten under hösten.

– Jag skulle önska att Riksbanken var mer långsiktig i sina beslut och inte ägnade sig så mycket åt fine-tuning. Det är bättre att ha en räntenivå och hålla fast vid den en längre period, inte slaviskt följa vad andra centralbanker gör. Bara för att ECB höjer behöver inte vi ändra räntan, säger Sven-Olov Daunfeldt.

– Det största skälet till att vi inte gick med i euron var att vi skulle ha en självständig riksbank som fattar egna beslut. Om vi alltid följer ECB, ser jag inga skäl till att vi inte går med i euron, lägger han till.

Efterfrågechock uteblev

Inflationsekonomin inleddes med en utbudschock som slog till i större delen av världen i samband med att Ryssland anföll Ukraina. Det blev helt enkelt brist på centrala varor och därför sköt priserna i väg.

Sedan har inflationsnedgången dragit ut på tiden mycket beroende på att det tog lite tid innan den elprischock som drabbade företag och hushåll i december förra året ledde till prishöjningar i andra branscher. Till exempel sitter livsmedelsproducenter fast i avtal som gör att de inte direkt kan höja priserna när elnotan skenar.

– Inflationen ökade i början året eftersom företagen var tvungna att kompensera för energiprishöjningarna under senhösten. Den typen av höjningar har gjort att det tagit längre tid, men att inflationen går ned är glasklart, inte bara i Sverige, den är också på väg ned i USA. Det finns inget globalt inflationstryck, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Det har hittills inte blivit en efterfrågedriven inflation i Sverige, det vill säga har arbetstagarna inte kompenserats med för höga lönelyft.

För att inflationen ska bli ett varaktigt problem måste den spilla över på efterfrågesidan.

– Men det händer inte i Sverige; den svenska modellen levererar ett tvåårigt löneavtal som inte är inflationsdrivande, säger Sven-Olov Daunfeldt.

”Man kan inte gömma sig bakom inflationen längre”

De orosmoln han ser framöver rör trots allt den instabila energimarknaden.

– Men inga prognoser pekar på att energipriserna ska öka på samma sätt som de gjorde förra året. Möjligtvis ser vi en marginell ökning, det är inte osannolikt, säger han.

Flera ekonomer har sedan julis inflationssiffra presenterades i veckan varnat för Elisabeth Svantessons passiva hållning. Michael Grahn, chefsekonom på Danske Bank, ser en risk att nödvändiga reformer uteblir.

– Jag tycker att hon har lagt lite väl mycket fokus på att hjälpa Riksbanken och att det nästan går lite till överdrift. Jag hoppas verkligen att man faktiskt börjar ge lite mer stimulans i budgeten, säger han till DI.

Sven-Olov Daunfeldt håller med om att regeringen måste öka reformtakten:

– Man kan inte gömma sig bakom inflationen längre. Regeringen måste ha en egen politik. Riksbanken ska sköta inflationen. Regeringen ska sköta finanspolitiken och genomföra strukturreformer som bygger Sverige starkt, säger han.