Riksbanken ska inte lägga sig i avtalsrörelsen. Det menar Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt efter att vice riksbankschefen kommenterat löneökningarna. ”Märkligt och oacceptabelt”, säger han.
– Det är ett märkligt och oacceptabelt uttalande av en vice riksbankschef.
Det säger Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt. Orsaken är att vice riksbankschef Per Jansson nyligen sa till Sveriges Radio Ekot att löneökningarna under en längre tid har legat för lågt.
– Tvåprocentiga nominella löneökningar i genomsnitt är lite lågt om man har ett inflationsmått på två procent, sa Per Jansson.
Uttalandet upprör Sven-Olov Daunfeldt.
– Riksbanken ska inte kommentera avtalsrörelsen och vilka löneökningar som är lämpliga, säger han.
Inom kort går arbetsmarknadens parter in i nya avtalsförhandlingar. Det gör Per Janssons uttalande extra problematiskt, menar han.
– Vi har företag som är oerhört pressade. I det läget går Per Jansson ut och hävdar att löneökningarna historiskt sett har varit för låga. Detta kan spä på löneökningar och leda till att företag som nu kämpar för att överleva slåss ut från marknaden, säger Sven-Olov Daunfeldt och fortsätter:
– Det är arbetsmarknadens parter som ska sköta avtalsrörelsen. Riksbanken ska sköta penningpolitiken. Nu känns det som att vice riksbankschefen vill skylla ifrån sig för att Riksbanken under många år har misslyckades med att uppnå sitt inflationsmål på två procent, samtidigt som de systematiskt överskattade inflationen i sina inflationsprognoser. Detta berodde till största del på att globaliseringen och digitaliseringen pressade priserna globalt.
Han poängterar att det sedan Industriavtalet kom till 1997 har Sverige haft reallöneökningar nästan varje år. Den sammantagna reallöneökningen under den har varit ungefär 60 procent.
– Det är mer än 20 år av reallöneökningar. I det perspektivet är det svårt att säga att reallöneökningarna har varit för låga. Det är kanske till och med så att de ha varit för höga, med tanke på den låga inflationen och den låga produktiviteten, säger Sven-Olov Daunfeldt.
Detta kan spä på löneökningar och leda till att företag som nu kämpar för att överleva slåss ut från marknaden.
Det, menar han, har lett till att många företag har fått rationalisera och att många enkla jobb har försvunnit genom åren.
– Och genom det ser vi ju att arbetslösheten är kvar på en internationellt sett väldigt hög nivå
Ett undantag till reallöneökningarna var förra året, på grund av den skenande inflationen. Men redan i år ser det ut att kunna bli reallöneökningar igen.
– Men det är inte bara arbetstagarna som har fått en reallöneminskning. Företagen har fått minskad lönsamhet, så både företagare och arbetstagare är drabbade av den höga inflationen, säger Sven-Olov Daunfeldt.
Per Jansson utgick i sitt uttalande från att avtalsrörelsen och inflationsmålet hänger ihop. Det menar Sven-Olov Daunfeldt är helt felaktigt.
– Löneökningarna sätts utifrån den internationellt konkurrensutsatta industrin. Det är produktivitet och konkurrenskraft som är avgörande, inte inflationen. Om vi hade satt märket efter ett inflationsmål som Riksbanken inte klarade av att uppnå så skulle det ha försämrat den svenska konkurrenskraften ytterligare och företag hade behövt rationalisera i ännu högre utsträckning.
Hur allvarligt är det att en vice riksbankschef går ut och gör den här typen av uttalanden?
– Det är mycket allvarligt!
Varför gör han det, tror du?
– Jag hoppas att det bara är ett olyckligt uttalande, som han kan ta avstånd ifrån. Annars förstår jag faktiskt inte varför han gör det.
– I ena andetaget berömde han arbetsmarknadens parter för att vi tog ansvar i förra avtalsrörelsen när inflationen var mycket hög och satte löneökningar som inte var inflationsdrivande. Men i nästa andetag hävdar han att löneökningarna inte har varit tillräckligt höga. Det är mycket märkligt, säger Sven-Olov Daunfeldt.
Avtalsrörelse och förhandlingLönebildningAvtalsrörelsen