Missvisande från Konkurrensverket om prisutvecklingen i dagligvaruhandeln

Konkurrensverket har haft i uppdrag av regeringen att utreda konkurrenssituationen inom dagligvaruhandeln och om ökningarna av matpriserna under perioden med hög inflation var motiverade utifrån kostnadsökningar. Under Almedalsveckan släppte de både slutrapporten och delrapporten ”Stigande matpriser – vart tar pengarna vägen?”.

Enligt Konkurrensverket visar deras analys att försäljningspriserna ökat mer än inköpspriserna under perioden med hög inflation, vilket gjort det möjligt för dagligvaruhandeln att upprätthålla sina vinstmarginaler. Slutsatsen är att det förekommit omotiverade prishöjningar som speglar bristande konkurrens.

Rapporten har fått ett stort genomslag. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) menar att rapporten visar att ”konkurrensen är för svag i den här sektorn”, medan Mikael Damberg (S) anser att regeringen varit för passiv och att ”nu får vi svart på vitt att det är för dålig konkurrens”. Nästan unisont höjs nu krav på att Konkurrensverket ska få större befogenheter att försvara konkurrensen och hålla tillbaka priserna.

”Alldeles för starka slutsatser”

Problemet är att Konkurrensverket har dragit alldeles för starka slutsatser utifrån en alltför enkel analys.

För att studera hur matpriserna har utvecklats använder sig Konkurrensverket av data över inköpspriser och försäljningspriser för sju varugrupper under perioden januari 2021 till april 2023. Resultaten visar att försäljningspriserna ökat snabbare än inköpspriserna efter det att inflationen tog fart, vilket tolkas som att prisökningarna inte kan motiveras utifrån de kostnadsökningar som kan observeras.

Den ovanstående slutsatsen kan dock inte dras utifrån denna analys eftersom inköpskostnaderna endast utgör en delmängd av alla kostnader som finns för en dagligvaruhandlare. Konkurrensverket har därmed inte tagit hänsyn till att andra kostnader ökat kraftigt under perioden med hög inflation, till exempel kostnader för transporter, personal, lokalhyra, räntor och elektricitet. Detta innebär att de inte kan veta i vilken utsträckning som dagligvaruhandelns kostnadsökningar faktiskt har förts över till konsumenter.

I stället för att analysera bruttovinstmarginalen, alltså skillnaden mellan inköpspris och försäljningspris, hade ett rimligare val varit att analysera branschens rörelsemarginal, vilket är ett vinstmått som även tar hänsyn till fasta kostnader men dock ej räntekostnader. En sådan analys har tidigare genomförts av SCB och visar att branschens rörelsemarginal försämrades under 2022 och särskilt första halvåret 2023. Detta trots att SCB:s analys alltså ej tog hänsyn till de senaste årens kraftigt ökade räntekostnader. Men slutsatsen från SCB var ändå att kostnads- och prisökningarna resulterat i försämrad lönsamhet för handlarna, det vill säga det motsatta mot vad Konkurrensverket hävdar.

Trots det märkliga valet av vinstmått visar Konkurrensverkets analys att den procentuella bruttovinstmarginalen i dagligvaruhandeln inte har ökat under den studerade perioden. Konkurrensverket gör då ett generalfel genom att i stället lägga stor vikt vid hur bruttovinstmarginalen i kronor har förändrats. Men att vinstmarginalen uttryckt i kronor ökar när den allmänna pris- och kostnadsnivån ökar är helt naturligt.

”Ett helt orimligt antagande”

Konkurrensverket bygger sin analys på antagandet att försäljningspriserna på en marknad med perfekt konkurrens aldrig höjs med mer än leverantörskostnaderna, medan vinsten uttryckt i kronor alltid är oförändrad. Detta är dock ett helt orimligt antagande eftersom det skulle innebära att vinstmarginalen går mot noll över tid. Om det gav samma vinst i kronor (eller snarare ören) att sälja en matvara i dag som för 50 år sedan – trots att den allmänna prisnivån har ökat med cirka 1 000 procent sedan dess – varför skulle då någon vilja sälja livsmedel?

Det är onekligen problematiskt när en myndighet med hög trovärdighet och legitimitet drar så starka slutsatser utifrån en så svag analys. Detta visar också hur farligt det kan vara att ge Konkurrensverket de utökade verktyg som nu utreds, där myndigheten kan få makten att införa tvingande åtgärder för branscher som uppfattas ha strukturella konkurrensproblem. För dagligvaruhandeln kan det innebära att Konkurrensverket, utifrån felaktiga grunder, griper in i avtalsfriheten eller tvingar företag att sälja av delar av sin verksamhet.

Den här debattartikeln har ursprungligen publicerats i Dagligvarunytt.