Svensk produktivitet tappar mark

Sedan 2006 har Sverige haft en svag produktivitetsutveckling, visar Svenskt Näringslivs beräkningar. Den har ökat med i genomsnitt drygt 1 procent per år i tillverkningsindustrin jämfört med 1,5 procent i konkurrentländerna.

Enligt Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, ger den svaga produktivitetsutvecklingen Sverige sämre förutsättningar att möta den kommande lågkonjunkturen.

– Det här är ett strukturellt problem. Produktiviteten har minskat sedan finanskrisen. Om vi i stället hade följt utvecklingen som vi hade innan 2006 så hade vi haft ett större löneutrymme och företagen hade gått betydligt bättre, sade han på seminariet ”Hur går det för svensk ekonomi och konkurrenskraften?” arrangerat av Svenskt Näringsliv.

Intimt kopplad till produktivitetsutvecklingen är arbetskraftskostnaden. Om den ökar mer än i konkurrentländerna, i relation till produktiviteten, tappar de svenska företagen i konkurrenskraft.

Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar har arbetskraftskostnaden ökat snabbare i Sverige än i konkurrentländerna, särskilt under perioden fram till 2017. Därefter har den legat kvar på en hög nivå.

Långsiktiga reformer

För att stärka konkurrenskraften krävs flera långsiktiga reformer, som att stärka energiförsörjningen, sänka kapitalskatterna och korta tillståndsprocesserna, framhåller Daunfeldt.

Laura Hartman, chefsekonom på LO, och Katarina Lundahl, chefsekonom, på Unionen, var med på seminariet. De är inte lika bekymrade över den svenska produktivitetsutvecklingen.

– Jag håller med om att det behövs reformer när det gäller energi och infrastruktur. Men jag vill ändå nyansera bilden när det gäller produktiviteten. Det är en global trend att den inte varit lika hög som före finanskrisen. Det behöver inte betyda att den är extremt dålig, sade hon.

Det som har räddat den svenska konkurrenskraften är den svaga kronan, visar Svenskt Näringslivs beräkningar, men frågan är om det går att lita på den svaga växelkursen framgent.

– Vi kan inte ha med det när vi tänker på lönesättningen och svensk produktivitet framöver eftersom växelkurserna är extremt stokastiska och förändrar sig väldigt mycket fram och tillbaka, sade Sven-Olov Daunfeldt.

Han aktar sig för att prognosticera växelkursen.

– Men de flesta bedömare säger ändå att kronan snarare kommer att stärkas på sikt än försvagas, och det kommer att ha negativ påverkan på konkurrenskraften, sade han.

”Det visar hur viktigt det är att jobba ned inflationen så att vi inte gör om misstagen från 70-talet och 80-talet då vi inte hade någon reallöneutveckling överhuvudtaget.”

Under seminariet tecknade Sven-Olov Daunfeldt en dyster bild av den svenska ekonomin. Hans bedömning är att inflationen inte kommer att falla tillbaka lika snabbt som Konjunkturinstitutet tror. Han pekar också på att de svenska hushållen är rekorddeppiga, vilket påverkar den privata konsumtionen och därmed konjunkturen.

Samtidigt värjer han sig för enkla jämförelser med inflationschocken på 70- och 80-talet eftersom Sverige då inte hade de finanspolitiska ramverken på plats, inte heller en självständig Riksbank. Den nuvarande ordningen – med ett starkt finanspolitiskt ramverk – borgar för att Sverige lyckas råda bot på inflationen innan den har rotat sig.

Sven-Olov Daunfeldt ser den svaga reallöneutvecklingen det senaste året som ”ett hack i kurvan”.

– Det visar hur viktigt det är att jobba ned inflationen så att vi inte gör om misstagen från 70-talet och 80-talet då vi inte hade någon reallöneutveckling överhuvudtaget, sade han.

Han varnar för följderna av för höga löneökningar i den kommande lönerörelsen.

– Om Riksbanken ser att lönerna blir högre än förväntat, då innebär det ett tryck uppåt på inflationen, och då kommer man att agera och höja räntan, vilket har en negativ effekt på hushållens disponibla inkomster, på investeringar och Sverige konkurrenskraft. Och det kan leda till en löne- och inflationsspiral som spårar ur och i förlängningen innebär att inflationen ligger kvar på en hög nivå, sade han.

Lundahl efterlyser vettiga löneavtal

Likt Sven-Olov Daunfeldt anser Katarina Lundahl att Sverige har goda förutsättningar att ta sig ur inflationens strypgrepp.

– Så länge parterna landar på vettiga löneavtal som inte spär på inflationen så tror jag att förutsättningarna är väldigt goda för att inflationen faller tillbaka, sade Katarina Lundahl.

Hon är samtidigt bekymrad över att Riksbankens räntehöjningar kan få negativa konsekvenser för konjunkturen.

– Det kan vända väldigt snabbt ned, de får inte vara för sena på bollen och höja räntorna för länge, sade hon.

Laura Hartman håller med.

– Jag är rädd för att penningpolitiken går för kraftfullt fram. Och leder oss för djupt in i en lågkonjunktur. Det är mitt budskap till Riksbanken, sade hon.

Sven-Olov Daunfeldt anser att Riksbanken gjorde rätt som höjde styrräntan med 100 punkter nu i september, eftersom det visar att man tar inflationen på allvar.

– Det är ett svårt läge för Riksbanken. De behöver höja räntan om inflationsförväntningarna är för höga. Det är det de ska göra, men om de höjer för mycket, så kan det fördjupa lågkonjunkturen, sade han.