Mario Draghis omtalade rapport om EU:s konkurrenskraft är helt rätt ute i sitt fokus på ökad produktivitet, en stark inre marknad och mer pengar till forskning. Men när han efterfrågar utökade statsstöd blir det mer problematiskt. Det menar Anna Stellinger, chef för internationella och EU-frågor. ”Rapporten blir en väckarklocka”, säger hon.
Efter månader av väntan blev det i veckan äntligen dags för Italiens förre premiärminister Maria Draghi – eller Supermario som en del kallar honom – att presentera sin efterlängtade rapport om EU:s konkurrenskraft. I den runt 400 sidor långa rapporten med namnet ”The future of European competitiveness – A competitiveness strategy for Europe” har Draghi både gett en bild av hur Europa står sig i den globala konkurrensen i dag, och vad som behöver göras för att stärka EU:s konkurrenskraft framåt.
En som med stort intresse tog del av den nya rapporten är Anna Stellinger, chef för internationella och EU-frågor på. Hon beskriver den som en viktig pusselbit i EU:s arbete för stärkt konkurrenskraft, ett område som lyfts på agendan sedan Sveriges EU-ordförandeskap första halvåret 2023.
Och det är en allvarsam och genomgripande plan för EU:s framtid som Mario Draghi har presenterat, menar Anna Stellinger.
– Media har rapporterat om att Draghi kräver enorma summor pengar, att det behövs en ”Marshallplan” för EU, att situationen är allvarlig. Och det är helt sant – Draghi ger en dramatisk och mörk inramning i sin berättelse om ett Europa som är fragmenterat och dåligt rustat för de utmaningar vi står inför. Han insisterar på att EU hamnat på efterkälken, bakom USA och Kina, vilket det är lätt att hålla med om, säger hon.
I rapporten – som TT sammanfattade med budskapet ”Satsa eller gå under – ödesrådet till EU”, nämner Draghi tre ”transformationer” som en stomme för sina förslag och rekommendationer. Den första är innovation och de beståndsdelar som krävs för att EU ska resa sig upp i den globala konkurrensen. Den andra är energi, med särskilt fokus på behovet på mer fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Och den tredje är enligt Anna Stellinger en lite ”fluffigare” geopolitisk transformation, med förslag om hur EU kan hantera en alltmer utmanande omvärld.
Det är viktiga områden som Draghi adresserar, men hans rekommendationer är på det stora hela knappast revolutionerande, som Anna Stellinger ser det.
– Många av de utmaningar Draghi pekar på är välkända. Vi känner till energiutmaningen och att mer investeringar krävs. Idéerna om kapitalmarknad och eurobonds och behovet av satsning på forskning är också livligt debatterade sedan tidigare. Rapporten tar upp EU:s sårbarheter och resiliens och en handelspolitisk agenda med delvis defensiva förtecken, för att nämna några exempel. Jag skulle säga att det nya i den här rapporten inte är delarna, utan snarare helhetsgreppet .
Vad var bra i rapporten?
– En hel del. Det mest uppenbara är själva utgångspunkten. Draghi är rätt ute när han insisterar på att kärnan i en konkurrenskraftsagenda bör vara att höja EU:s produktivitet, som är den viktigaste drivkraften för långsiktig tillväxt och ökande levnadsstandard över tid. Han landar också rätt när han understryker hur viktigt det är att fördjupa den inre marknaden, att skapa förutsättningar för ökade FoI-satsningar och att EU behöver färre men bättre regler för att uppnå detta.
Samtidigt finns det områden där Anna Stellinger hade velat se mer.
– Rapporten är bred och djup och det finns snubbeltråd på vägen. Ibland säger Draghi en sak och i nästa mening raka motsatsen. Ur ett svenskt perspektiv är tankegodset i fråga om utökad användning av statsstöd delvis problematiskt och delar av resonemangen kring uppluckring av konkurrensrätten är bekymrande, säger Anna Stellinger, och fortsätter:
– Draghi skriver även att utan säkerhet kan vi inte uppnå hållbar tillväxt. Jag menar att vi behöver vända på begreppet – utan hållbar tillväxt kan vi inte garantera Europas säkerhet. Ett starkt, konkurrenskraftigt och växande Europa är en förutsättning för vår säkerhet.
Mario Draghis rapport kommer ungefär ett halvår efter att Enrico Letta presenterat sin rapport om EU:s inre marknad, som också var inriktad på att stärka EU:s konkurrenskraft. Ämnet var också i fokus när EU:s så kallade strategiska agenda klubbades innan sommaren och när Ursula Von der Leyen presenterade sina politiska riktlinjer i somras.
Så nu gäller det att plocka upp rätt trådar ur både Lettas och Draghis rapporter och gå från ord till handling, menar Anna Stellinger, som påpekar att det finns ett fönster öppet just nu.
– Nu påbörjas en ny mandatperiod med en ny EU-kommission och ett nytt Europaparlament. Därmed väntar också ett nytt arbetsprogram och jag tror och hoppas att EU:s konkurrenskraft får stort utrymme i det fortsatta arbetet. Min känsla är att Draghis rapport blir en väckarklocka och en ram för en lång rad framtida EU-strategier, planer och program.
Men det är inte en enkel väg framåt, menar Anna Stellinger.
– Trots sitt otroligt välkomna fokus på Europas produktivitet och tillväxt och många relevanta rekommendationer, är vissa delar av Draghis rapport problematiska. Och vi måste komma ihåg att mycket av makten att agera ligger hos EU:s 27 medlemsländer. Om Draghis rapport ska bli mer än en 400 sidors programförklaring, behövs politiskt mod och framdrift också runtom i Europa. Och det är en helt annan historia.
Stärk EU:s konkurrenskraftEU