EU:s konkurrenspolitik står sig stark

Den som följt debatten känner väl till den maktkamp som pågått på den Europeiska spelplanen under de senaste åren. I den ena ringhörnan de som efterfrågar en uppluckrad konkurrensrätt och ökad möjlighet till statlig styrning och intervention genom mer offentligt stöd och regleringar som ska ”skydda” EU och göra oss mer självförsörjande. Här återfinns bland annat Frankrike och Tyskland, men också kommissionären Breton. I den andra ringhörnan: de som vill värna ett strikt regelverk och som vill stärka snarare än vattna ur konkurrensen på den inre marknaden, och som förespråkar frihandel och diversifiering som ett sätt att säkra värdekedjorna. Här återfinns flera mindre medlemsstater, inte minst de nordiska, och på EU-nivå av kommissionären Vestager.

Med det som fond var det meddelande som kommissionen nyligen presenterade av stor betydelse. Skulle de fransk-tyska påtryckningarna bära frukt?

När man ser till helheten måste svaret tydligt vara – nej! Kommissionen slår återigen fast att en stark och effektiv konkurrenstillsyn ger de bästa grundförutsättningarna för att skapa tillväxt och möta utmaningarna i den gröna och digitala omställningen. Det är bara om marknaderna fungerar väl, om företag kan tävla på likvärdiga villkor och där effektiva och innovativa företag kan nå framgång, och mindre framgångsrika slås ut, som det nödvändiga dynamiska och spirande företagsklimatet kan uppnås. En väl fungerande konkurrens ökar drivkrafterna till investering och att skapa nytta för konsumenterna. Dessutom är en stark och livskraftig konkurrens på den inre marknaden den bästa ”träningen” för företag att bygga sig starka nog att växa och tävla på en global spelplan.

Det finns därför anledning att till viss del andas ut.

Men är då allt positivt i det som kommissionen presenterat? Svaret är också där nej.

• Dels aviserar kommissionen att det tillfälliga ramverket för statsstöd med anledning av Covid-19 ska förlängas till halvårsskiftet 2022. Själva förlängningen av giltigheten behövs, inte minst med tanke på att smittläget tyvärr försämras i de flesta länder. Men att däremot utvidga ramverket till att även möjliggöra investeringsstöd för återhämtningen är en olycklig utveckling eftersom det redan i det befintliga statsstödsregelverket finns goda möjligheter att ge stöd till lämpliga investeringar och där det är nödvändigt och proportionerligt. Att utvidga regelverket är att gå åt fel håll, och ökar också regelkomplexiteten.

• Kommissionen har nu också meddelat att man kommer ge medlemsstaterna en särskild möjlighet att ge investeringsstöd till nya fabriker för tillverkning av mikrochips. Det här sker förstås mot bakgrund av den stor brist på chip som drabbat många företag, även flera svenska sådana. Vanligtvis ska den här typen av stöd ges där det råder ett marknadsmisslyckande – att EU inte har en egen produktion av chip är dock inte ett marknadsmisslyckande eftersom marknaden är global och den nuvarande bristen är övergående. Risken är att fler sådana här möjligheter att ge investeringsstöd ges till varuproduktion som anses viktig eller ”strategisk” för framtiden. Den som avgör det bäst är dock inte politiker utan snarare näringslivet i samverkan med konsumenterna.

Utöver detta så beskriver kommissionen också utförligt den omfattande revidering av hela regelverket som pågår. Om detta har jag skrivit en lite längre artikel som den intresserade kan läsa här.