Efter en lång utvärderingsprocess har EU-kommissionen reviderat reglerna som styr när konkurrenter får samarbeta. En välkommen förändring, skriver Stefan Sagebro, expert på konkurrensfrågor.
Konkurrens är en grundbult i den fria marknadens funktionssätt och ger drivkrafter till ökad produktivitet, innovation och välstånd. Därför finns också ett generellt förbud mot samarbete mellan konkurrenter - artikel 101 i EUF-fördraget. Få saker är så skadliga för ekonomin som karteller, där företag gör upp om villkor och priser. Sådant skadar konsumenterna och ekonomin i stort, samt i förlängningen även näringslivet självt.
Men det finns situationer då det kan vara befogat att även konkurrenter ges möjlighet till samarbete – när det rör sig om avgränsade samarbeten som ger ett överskott som också kommer konsumenterna till del. Samarbeten mellan vissa marknadsaktörer kan även stärka konkurrensen på marknaden som helhet, och vara viktiga bidrag till att snabba på innovation och utveckling av nya hållbara standarder.
”Det är väldigt välkommet att nya regelverken nu är på plats, och att dessa kan ge företag en tydligare vägledning kring vad som är möjligt och inte möjligt att göra i dessa sammanhang”
Eftersom sanktionerna mot otillbörliga samarbeten mellan konkurrenter är mycket kännbara, så har företag av naturliga skäl ett stort intresse av att ligga på rätt sida om regelverket, och hellre avstå från ett samarbete när omständigheterna är oklara i förhållande till regelverket. Just därför fyller i synnerhet de horisontella gruppundantagsförordningarna en viktig roll, eftersom de ställer upp villkor som, om de uppfylls, ger rättslig säkerhet att samarbetet inte bryter mot regelverket, och detta utan att kommissionen behöver pröva frågan i särskild ordning. De reviderade gruppundantagen om forskning och utveckling respektive specialisering träder i kraft 1 juli 2023, medan de åtföljande horisontella riktlinjerna träder i kraft när de har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Förändringarna av regelverket är omfattande, mer om detta kan läsas i kommissionens pressmeddelande. Något som givits särskilt stor uppmärksamhet i processen är inkluderandet av ett nytt kapitel i riktlinjerna – ett kapitel om hållbarhetssamarbeten. Det ligger givetvis i tiden att frågan om hur företag genom samarbete kan driva på den gröna omställningen ännu snabbare har aktualiserats.
De nya reglerna innehåller bland annat undantag för avtal om hållbarhetsstandardisering som uppfyller vissa villkor. De klargör också hur ett hållbarhetsavtal kan undantas genom att beskriva typer av fördelar som kan beaktas. Det nya kapitlet innehåller även hypotetiska exempel för att illustrera tillämpningen av artikel 101.
Det är väldigt välkommet att nya regelverken nu är på plats, och att dessa kan ge företag en tydligare vägledning kring vad som är möjligt och inte möjligt att göra i dessa sammanhang. Förhoppningsvis kan det möjliggöra för företag att genom samverkan möjliggöra en ännu snabbare omställning. Samtidigt tål det att påpekas att gröna lösningar ofta är ett starkt konkurrensmedel, och att konkurrens bör vara den huvudsakliga drivkraften för företag att investera i ny grön teknologi.
Konkurrens