Immaterialrätten – problem eller lösning för nyttiggörande av forskning?

Alf Karlsson presenterade sin utredning ”Innovation som drivkraft – från forskning till nytta” vid ett seminarium som anordnades av Svenskt Näringsliv.

Ett område som inte täcktes av utredningens direktiv var de immaterialrättsliga frågorna. Eftersom de ofta är avgörande för hur forskning kan nyttiggöras har frågor kring rättighetshantering kommit att få en del utrymme i utredningens förslag. Bland annat föreslås att varje lärosäte ska ta fram en egen immaterialrättsstrategi.

Pontus de Laval, tidigare CTO Saab, lyfte en hel del av problemen i mötet mellan akademi och näringsliv när det handlar om immaterialrättigheterna. För många typer av innovationer är patent en hygienfaktor, de är helt enkelt förutsättningen för att kunna kommersialisera en innovation

Lena Ramfelt, som bland annat undervisat på såväl KTH som Stanford, framhöll att det lärarundantag som finns i Sverige gör att vi förutsätter att forskare både kan och vill bli entreprenörer. Länder som har andra modeller kan i högre utsträckning låta forskarna stå kvar i sina laboratorier.

Det finns ett par potentiella problem i mötet mellan akademi och näringsliv, vilket påverkar möjligheterna till nyttiggörande. Ett sådant problem är frågan om tidshorisonten för ett projekt. Många företag har, av nödvändighet, korta tidshorisonter i sitt innovationsarbete. Inom akademin kan en forskare få ett uppslag och sedan ägna något år att söka forskningsmedel samt därefter ägna några år åt själva forskningen. I mötet mellan akademi och näringsliv kan detta bli en konfliktyta.

Ett annat problem, enligt utredningen, är synen på vad som kan utgöra grund för nyttiggörande. Många tycks utgå från att det är främst vissa typer av forskning som kan leda till resultat som kan nyttiggöras. I praktiken kan nästan all typ av forskning nyttiggöras. Beteendevetenskap kan vara avgörande för exempelvis utformningen av olika AI-lösningar, språkforskare kan behövas för att underlätta tillgängliggörande för de med läs- och skrivsvårigheter.

Det måste också bli mer lika förhållanden kring nyttiggörande vid landets olika lärosäten. En förhoppning är att detta också tydliggör att nyttiggörande av forskning inte är en perifer fråga för några fakulteter på några få lärosäten. Det här är frågor som rör hela akademin och hela näringslivet.