Boliden-toppen: Krångliga miljötillstånd stoppar gruvinvesteringar

Boliden är ett anrikt bolag med rötterna i Bolidengruvan, i Boliden. När det gäller återvinning är bolaget en av de ledande aktörerna i världen. Gruvbrytningen sker idag i Sverige, Finland och på Irland.

Mikael Staffas anser att bolaget står sig väl när världen förbereder sig inför omställningen till en elektrifierad värld. I ett samtal med Jan-Olof Jacke ger han sin syn på den svenska gruvnäringens framtid.

– Tänk världen om 80 år. Vi har elektrifierat vår egen ekonomi men också Kina, Indien och alla länder som inte ens är industrialiserade idag. Vi talar då om en kopparanvändning som är kanske tio gånger så hög som idag. Var ska den komma ifrån? Återvinning löser bara en liten del av problemet.

Han anser att metallerna är på väg att bli den nya oljan.

– Länder kan komma att kriga om detta framöver. Och om hälften av all nickel på marknaden kommer från Putin så är det ju ett problem. Det är ett stort strategiskt misstag att Sverige och EU inte har tagit tag i detta tidigare. Men bättre sent än aldrig.

Förra året genomförde Boliden investeringar på åtta miljarder. I år förstår jag att det blir sju miljarder. Men det låter som att satsningarna i Sverige skulle kunna bli mycket större?

– Ja, ta Laver-projektet i Norrbotten som exempel. Det skulle bli Europas största koppargruva, men tillståndsprocessen drar ut på tiden. Idag har vi väntat i över tre år på ett regeringsbeslut. Egentligen borde samhället välkomna en 20-miljardersinvestering med öppna armar. Förutom koppar till Europa så ger ju detta både arbeten och skatteintäkter.

Är Laver-projektet unikt eller finns det fler exempel?

– Laver är unikt stort, men situationen är inte unik. Flera mindre projekt bland andra bolag sitter fast i tillståndsprocesser: Kallak i Jokkmokk, som dröjt sex år utan att regeringen fattat något beslut. Norra Kärr utanför Gränna, med sällsynta jordartsmetaller, är ett annat exempel. Det finns också några mindre projekt i Hälsingland.

Så det är tillståndsprocesserna som håller tillbaka investeringarna?

– De senaste sex åren – under hela den nuvarande regeringen – har vi haft noll framgång på tillståndssidan. Så ja, det stoppar upp allting.

Staffas berättar att Boliden försöker lyfta frågan på europeisk nivå. Kina och Ryssland dominerar marknaden – och där är miljöpåverkan större och prestandan sämre.

– Vi talar miljöförstöring, barnarbete, inga fackföreningsrättigheter. Det är först nu EU börjar förstå hur dumt det är att stirra sig blind på miljöproblemen i Europa när omkring 80 procent av metallförsörjningen kommer utifrån – samtidigt som Europa skulle kunna bli nästan helt självförsörjande med rätt politik.

Förutom de formella tillstånden – vad måste till för att gruvindustrin ska kunna genomföra de nödvändiga investeringarna?

– Långsiktighet är helt avgörande. Både på politisk nivå och från myndigheternas sida. Idag kan enskilda tjänstemän från myndigheter skicka ut instruktioner som helt plötsligt lägger en massa restriktioner på verksamheten. Det är inga politiska beslut utan enskildatjänstemän som gör nya tolkningar utan något som helst helhetsperspektiv.

Staffas är också kritisk mot att regeringen införde full landsvägsskatt på diesel som används i gruvindustrin.

– Det slog en miljard på nuvärdet av våra anläggningar – över en natt. Och då ska man veta att vi inte kör på landsvägarna, vi varken vill eller får köra på dem. Det finns inga andra gruvor i världen som betalar landsvägsdieselskatt för diesel som används i gruvdrift. Så skatten är både orimlig och dålig för konkurrenskraften.

– Den här typen av politiska beslut är vi rädda för hela tiden. När vi väl har gjort en investering sitter vi där. Det är som att skjuta på en sittande fågel.

Gruvnäringen är speciell i det att råvaran finns där den finns. Man kan inte välja helt fritt var man investerar?

– Ja, det stämmer. Men vi ställer olika projekt mot varandra. I somras gick vi ut med att vi överväger en mångmiljardinvestering i Norge. De har en liknande problematik som Sverige, men en mer aktiv regering, och antagligen kommer vår nästa stora investering hamna där. Vi tittar också på ett stort projekt i Irland. Men också det projektet kommer vi ”konkurrensutsätta”.
Hade vi haft en gruvindustri i Sverige om vi hade haft samma regelverk för hundra år sedan?

– Nej, det hade vi inte haft. Jag kan hålla med om att gruvregleringarna på 80- och 90-talet inte var så bra. Det fanns väldigt mycket miljöproblematik och social problematik. Men mycket har hänt sedan dess. Jag vågar påstå att med de senaste sex årens miljötillämpningar så hade dagens gruvor från de senaste 30 åren aldrig kommit på plats.

Du återkommer till tre aspekter: tillstånd, långsiktighet och konkurrenskraftiga villkor?

– Ja, vi behöver inte ha bättre villkor än andra länder, men jämförbara. Förutsättningarna för tillstånd behöver helt enkelt bli rimliga och tydliga. Sen måste det finnas långsiktiga och konkurrenskraftiga villkor så att det finns en grundtrygghet i att göra mångmiljardinvesteringar. Den situationen är vi långt ifrån idag.

Mikael Staffas önskemål för ökade investeringar:

• Bättre tillståndsprocesser
• Långsiktighet i regelverken
• Konkurrenskraftiga villkor