Frustrationen växer i näringslivet när industrisatsningar måste skjutas på framtiden på grund av bristerna i elnätet. ”Om du som industriföretagare inser att du inte får den effekt som du önskar så får du hitta den någon annanstans, till exempel i ett annat land”, säger Johan Bruce, SKGS.
I rapporten Startprogram för elnät presenterar Svenskt Näringsliv en lång rad åtgärder som kan snabba upp elnätsutbyggnaden i Sverige. Idag kan processerna ta upp till tolv år, och då inkluderas inte själva byggfasen.
Elnäten är så att säga den andra variabeln i ekvationen när Sverige ska elektrifieras snabbt. Den första variabeln är mer elproduktion. Med produktion utspridd på flera platser och olika typer av elproduktion blir också utmaningarna på nätet framöver ännu större.
Johan Bruce, verksamhetschef på SKGS, vittnar om att industrins investeringshorisonter är betydligt kortare än de tillståndsprocesser som bromsar elnätsutbyggnaden. SKGS arbetar med den svenska basindustrins energifrågor.
– Man kanske klarar fem år, men inte tolv år, för att få en anslutning. Så det är en stor utmaning, sa han under ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv.
– Om du som industriföretagare inser att du inte får den effekt som du önskar så får du hitta den någon annanstans, till exempel i ett annat land.
Michelle Tun von Gyllenpalm, energiexpert, gör en tillbakablick till början av 1900-talet då de första elnäten började byggas:
– Då vågade man fatta modiga beslut, både i politiken och de som var med och byggde. Det är också det vi måste göra idag.
Precis som Michelle Tun von Gyllenpalm är Emelie Zakrisson, Head of Offshore på energibolaget OX2, inne på att regeringen måste agera ännu kraftfulltare än tidigare.
– Det måste finnas en politisk vilja att driva det framåt och göra intresseavvägningar. Det kan bara göras av Regeringskansliet. Det behövs en samordnare för elnätsutbyggnaden precis som man har gjort inom kärnkraften, säger hon.
Love Hansson, näringspolitisk expert på Transportföretagen, menar att hans medlemsföretag är beredda att ställa om sin fordonsflotta för att klara av de högt ställda kraven på utsläppsminskningar, men de får inte gehör från andra inblandade aktörer.
– Vi ser många exempel på åkare som vill vara i framkant och som har arbetat upp kontakter med olika typer av transportköpare. De har en dialog om ökade priser i de fall där det behövs och har en dialog med offentliga beställare. Men de samtalen når ofta ett slut och det handlar inte om lastbilägarnas ovilja, säger han.
De mindre transportföretagen saknar också de finansiella muskler och det kunnande som krävs för att förhandla med elnätsföretagen om en anslutning.
Förslagen i rapporten rör allt från parallella tillståndsprocesser, nya arbetsmetoder – bland annat med inspiration från andra infrastrukturtunga sektorer, förbättrade samarbeten mellan myndigheter till så kallade luftbokningar, det vill säga att en industri bokar upp en effekttilldelning som inte användas. Det handlar också om EU-regleringar som är dåligt anpassade för svenska förhållanden, intressekonflikter med lokalbefolkning och miljöintressen och inte minst bristen på kompetent arbetskraft. Bland annat.
Investeringsbehovet i nätet är svindlande 890-945 miljarder kronor stort fram till 2045, varav drygt hälften av pengarna ska gå till reinvesteringar. En stor del av utbyggnaden måste ske de närmaste tolv åren.
Ett förslag som diskuteras mycket är så kallade villkorade anslutningar. Det betyder att kunden, till exempel en industri, går med på begränsad elanvändning under de timmar då elnätet är som mest belastat.
– Det är en bra start att ha villkorade avtal, det kan snabba upp processerna. Det finns flera sådana här lågt hängande frukter, säger Johan Bruce, SKGS.
När det gäller luftbokningar menar Jakob Eliasson, Vattenfall Eldistribution, att det ligger ett stort ansvar hos företagen som vill ha mer effekt för en satsning.
– Vi måste se till att det befintliga och nya nätet används effektivt och då är det dåligt med luftbokningar. Men i varje enskilt fall så är det ju naturligtvis så att varje kund är övertygad om att just deras behov måste prioriteras. De överskattar vad de behöver och när de behöver det, säger han.
Även Svenska kraftnät, som under många år har larmat om de långsamma tillståndsprocesserna, var med då rapporten presenterades. Det är Svenska kraftnät som bygger ut och ansvarar för transmissionsnätet (som binder samman landet). I år har företaget ansökt om 13 koncessioner i stället för det normala 1-2 per år. Det kommer att innebära ett test i skarpt läge.
Johan Ulleryd, chef för anläggningsinvesteringar på Svenska kraftnät, har förståelse för att det kan kännas utmanande för ett mindre företag som vill ställa om:
– Om ett litet transportföretag vill hänga på i den gröna omställningen så är det viktigaste av allt att bolaget har en långsiktig vinst i företaget. Man vill ju inte ta för stora risker och ge sig in i nya områden med en elektrifierad lastbilsflotta som innebär stora investeringar. Då behövs väldigt bra ägare som har kapital men också väldigt tydliga spelregler från samhällets sida. Jag tror i grunden att vi behöver jobba väldigt hårt för att spelreglerna ska bli tydliga och även långsiktiga framöver.
Samtidigt innebär utvecklingen att elnätsföretagen ändras i grunden:
– Vi går från att vara reglerande och förvaltande nätoperatörer till att bli innovativa startup-företag som dessutom ska skalas upp snabbt. Det säger någonting om den resa vi står inför och vi ska klara den, säger Johanna Barr, elnätsstrateg på Jämtkraft.
Kraftsamling elförsörjning och tillståndElsystemetTillståndsprocesser