Handläggningstiderna i miljömål har ökat med 50 procent

Den sista oktober var sista dagen att yttra sig över Miljöprövningsutredningens förslag; Om prövning och omprövning.

Utredningens förslag är ett första viktigt steg mot att underlätta för den nödvändiga klimatomställningen. Vi har kort tid på oss att klara omställningen i näringslivet och dagens tillståndsprocesser fördröjer och försenar viktiga investeringar i klimatomställning. Ibland omöjliggörs de till och med. Därför måste den nya regeringen måste så snabbt möjligt genomföra de väsentliga delarna av förslaget.

Trots detta menar en del att dagens miljötillståndsregler inte är ett problem. Det är en felaktig uppfattning som faller tillbaka på att utredningen försökt att spela ned svårigheterna att genomföra omställningen med dagens långa handläggningstider och bristande förutsebarhet i processerna. Utredningen hänvisar till statistik om att ett tillstånd i mark- och miljödomstolen tar ett och ett halvt år i snitt. Samtidigt refererar man till att uppgifter om ett år i första instans är en rimlig tid.

Bristande redovisning

Detta är emellertid vilseledande i förhållande till den faktiska tiden det tar att få ett tillstånd. För ett företag som ska genomföra en investering är det inte tiden i domstolen som är problemet utan den totala tiden det tar innan en verksamhet kan starta. Utredningen redovisar inte att den totala genomsnittliga tiden för ett företag som vill starta eller ändra en verksamhet är fyra år. Vissa branscher har sju år som snitt. I den totala tiden ingår tiden för samråd och upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning, som blivit alltmer omfattande till följd av myndigheternas krav på utredningar, samt slutligen det frekventa överklagandet. Dessa delar är tillsammans dubbelt så långa som tiden i domstolen.

När Svenskt Näringsliv undersökte detta var den genomsnittliga tiden i mark- och miljödomstolarna cirka ett år. Det innebär alltså att tiden har ökat med 50 procent i första instans. Om den tidsökningen är representativ för övriga ledtider i processen skulle det innebära en total genomsnittlig tid på sex år.

På samma sätt försöker man i debatten, med stöd av utredningen, göra en poäng av att de flesta som söker tillstånd också erhåller det. Det ger intrycket av att näringslivets protester rört huruvida man får tillstånd eller inte. Detta är felaktigt och ger en missvisande bild av problemställningen. Det är en självklarhet att det kommer att finnas projekt som inte ska ha tillstånd, antingen för att de är på fel plats eller för att verksamheten skulle medföra konsekvenser som inte kan vägas upp av åtgärder eller av andra miljö- eller klimatvinster. Näringslivets invändningar rör den bristande förutsebarheten i processerna, något som lett till uppmärksammade fall där företag väljer att investera i andra länder eller inte alls. Den oförutsebarhet som råder på miljöområdet skulle knappast accepteras på något annat område där staten fattar beslut om en enskilds möjligheter eller rättigheter.

Kräver snabba förändringar

Nu är det viktigt att Miljöprövningsutredningens förslag om ökade möjligheter att genomföra förändringar, öka den statliga samordningen i processerna samt bättre styrning i, bland annat, domstolarna genomförs snabbt. Det är en bra start men kommer inte att räcka.

Om vi ska klara av klimatomställningen på den korta tid vi har till år 2045 kommer det att krävas fler och mer ingående förändringar; till exempel att flytta frågor från tillståndsprövningen till tillsynen, att i lagtexten bättre ange vad en tillståndsansökan ska innehålla. Detta ska göras för ett bättre miljö- och klimatskydd.