Hurra för Sveriges innovationskraft! Eller?

Nyligen kom braskande rubriker om att Sverige försvarar förstaplatsen som mest innovativa land i EU och är global tvåa efter Schweiz. Rubrikerna kommer sig av att European Patent Office (EPO) släppt sin statistik för 2020 över antalet patentansökningar. Sveriges placering är satt i relation till befolkningens storlek.

För den som skärskådar rubrikerna stannar hurraropen av, av flera skäl. En annan intressant bakgrund till siffrorna är att nästan 37 % av de svenska patentansökningarna kom från ett och samma företag, nämligen Ericsson. Det är fantastiskt att Ericsson är så innovativt, men det innebär samtidigt att resten av alla Sveriges företag, forskare och fristående uppfinnare står för i princip 63 % av de svenska ansökningarna. Det ger inte en lika positiv bild av svensk innovationskraft.

Här kan dock påpekande vara befogat. Antalet patentansökningar ger inte hela bilden av ett lands innovationskraft. Ett problem med att bara stirra sig blind på patentsiffror är att det bara är en typ av innovationer som kan få patent, nämligen uppfinningar. Alla andra typer av innovationer, såsom tjänsteinnovationer och olika typer av digitala innovationer, faller normalt utanför patenträtten i Europa. Med detta sagt kan utvecklingen av antalet patentansökningar ändå säga något om hur väl Sverige står sig i jämförelse med andra länder.

Svenskt Näringsliv brukar framhålla att Sverige behöver en immaterialrättsstrategi liknande den som finns i Finland, en strategi som de nu arbetar med att uppdatera. Ser man på hur antalet patentansökningar från de båda länderna gått upp från 2019 till 2020 blir skillnaden mellan länderna tydlig. Ansökningarna från Sverige gick upp med 0,6 %, medan de från Finland gick upp med 11,1 %.

Det är uppenbarligen så att många andra länder tydligt flyttat fram sina positioner på patentområdet. Risken är att Sverige uppför sig på det här området som en löpare som stannar strax före mållinjen och jublar för att sen bli omsprungen av alla andra.

Bara för att ge ytterligare några jämförelser. Ansökningarna från Kina gick upp med 9,9 %, från Korea med 9,2 %, från Hong Kong med 24,8 %, från Indien med 8,7 %, från Ryssland med 8,2 %. De svenska 0,6 % är väldigt blygsamma sett till hur utvecklingen ser ut i stort. Vi har historiskt sett legat bra till, men risken är alltså att vi kommer att halka efter när nu många andra länder springer fortare.

Det är bekymmersamt att svenska politiker inte ser behovet av en näringspolitik för kunskapsekonomin. En näringspolitik där immaterialrättighetsfrågor står betydligt mer i fokus än idag.