Innovation är så mycket mer än ett buzzword

Den 26 april varje år är det World Intellectual Property Day, instiftat av FN-organet World Intellectual Property Organization (WIPO). Varje år väljer de olika teman och årets tema är relationen mellan immaterialrätt och de globala hållharhetsmålen. Med anledning av detta händer en mängd aktiviteter runt om i hela världen.

Ett event som hölls i år var ett samarrangemang mellan EU-kommissionen (DG TRADE) och det amerikanska patentverket (USPTO). Eventet hölls i Bryssel den 26 april. Jag hade äran att vara en av representanterna för det europeiska näringslivet, som representant för BusinessEurope.

Det var särskilt några frågor jag ville lyfta. En fråga är så klart hur välvalt årets tema är. Det är allmänt accepterat att innovation är en nyckel till att nå hållbarhetsmålen. Det fanns dock några perspektiv till som jag ville lyfta, genom att tala om två män vid namn Joseph och Josef. Förstår man inte deras roll i historien är risken stor att man vandrar ner helt fel vägar.

Den förste personen är Joseph Schumpeter. Hans bidrag till forskningen om innovationer, där det viktigaste bidraget kom för 90 år sedan, handlar om vad som utgör innovation. Det han konstaterar är att det är skillnad på idéer, forskningsresultat, uppfinningar på den ena sidan och innovation på den andra sidan. Det som gör något till en innovation är att det är något som har implementerats, som används. Om man så vill kan man säga att vi inte kan tala om innovation innan till exempel en uppfinning tagits till en marknad.

Det är där företagen kommer in. Det är ofta företagen som spelar nyckelrollen när det gäller att till exempel ta banbrytande tekniska lösningar från skrivbord och laboratorier till faktiskt genomförande. Det är företagens insatser som gör att saker går från idé till verklighet, till innovation.

Det är också där immaterialrätten kommer in. Utan immaterialrätten kan det vara svårt för företagen att se möjligheter med att investera i forskning. Det kan vara svårt för företagen att våga investera i en forskares resultat för att skapa en produkt om det inte finns en immaterialrätt i grunden. I praktiken kan också immaterialrätten vara det som ligger till grund för kommersialiseringen, genom till exempel licenser. Det är då genom immaterialrätten som idén tas till marknad över huvud taget.

Problemet är också att om vi har världens bästa lösning men hanterar rättigheterna fel kanske ingen kan ta lösningen till marknaden. Historien är full av tekniska, banbrytande, lösningar som inte överhuvudtaget har kunnat nå en marknad för att patentansökningar gjorts i fel namn eller att två personer som samäger ett patent inte kan komma överens.

Det vi borde lära oss av Schumpeter är att vi inte ska tala om innovation utan att tänka immaterialrätt. När det i den omtalade Letta-rapporten nämns ”innovation” 116 gånger och ”intellectual property” 3 gånger visar det på ett stort problem, där Europa är på väg åt helt fel håll.

Den andre personen är Josef Kohler. Han kanske inte är lika känd som Schumpeter, men han är en av immaterialrättens fäder. Faktum är att han har varit avgörande för att vi har den immaterialrätt vi har. Det han la särskild tonvikt på var att immaterialrättigheterna inte bara skulle skapa ensamrätter, den aspekt på immaterialrätten som vi kanske oftast tänker på.

Han betonade också att immaterialrätten som rättslig figur ska möjliggöra samarbeten. De olika immaterialrättigheterna ska kunna användas av flera och det även samtidigt. Tänk en jämförelse med en stol. Är stolen upptagen är den det. Det är svårt för andra att sitta på samma stol samtidigt. Patenträtten, upphovsrätten och de andra rättigheterna fungerar inte så. Bara för att en låt spelas på radio hindrar inte det att den samtidigt kan spelas på en konsert. Exakt samtidigt, trots att den täcks av samma upphovsrätt.

Vi borde tänka mer på Kohler eftersom det är hans insatser som gör att immaterialrätten kan ligga till grund för handel. Att den kan ligga till grund för samarbeten. Att den kan ligga till grund för att förverkliga de där idéerna så att vi kan få utväxling på det som då blir innovationer.

Det är talande att det är många internationella evenemang den här dagen, men få svenska. I Sverige har vi problem med att alltför få har de här perspektiven. I Sverige är det få aktörer som uppmärksammar World Intellectual Property Day, men många som vill tala innovation. För den som känner till Schumpeter och Kohler kan de som använder ”innovation” som buzzword utan substans liknas vid varmluftsballonger. De flyger iväg utan att riktigt kunna styra över var de hamnar.