Innovationslandet Sverige hamnar alltmer på efterkälken

Sedan 1983 har det funnits ett samarbete mellan världens tre största patentverk, i form av något som kallas Trilateral. Dessa patentverk är USAs, Japans och Europeiska Patentorganisationen (EPO). Till detta samarbete finns en industritrilateral, där Europa representeras av BusinessEurope. En del av samarbetet är ett gemensamt möte som genomförs en gång per år, nu senast i oktober i Tokyo. Jag hade förmånen att vara med som del i delegationen från BusinessEurope.

Patenträtten som rättighet kan betraktas på många olika sätt. Ett sätt att se det är att det är fråga om ett system där användarna till stora delar finansierar existensen av de institutioner som behövs, genom att erlägga avgifter. Ett annat sätt att se det är att lyfta att den som ansöker om patent får sin ensamrätt mot att dela med sig av information om den. Ett tredje sätt att se det är att se systemet som en viktig del i att skapa incitament för innovation. Detta genom att den som investerar i forskning och innovation kan få en ensamrätt som ger en möjlighet att hämta hem den gjorda investeringen.

Oavsett vilket sätt man anammar blir det tydligt att diskussioner om patentsystemet behöver föras inte bara mellan patentmyndigheterna utan också med användarna. Därför är de här mötena så viktiga.

På agendan stod en stor mängd frågor som bäst kan hanteras på en internationell nivå. Hit hörde hur patentsystemet påverkas av en ökad AI-användning, på gott och ont. En annan punkt var hur patentinformation kan användas bättre. Många känner inte till vilka möjligheter det finns att använda patentinformation, vilket gör att det görs en stor mängd onödiga investeringar för att ta fram sådant som redan är patenterat av andra.

Patentdatabaserna är till stora delar helt öppna och gratis, men används ändå inte i särskilt stor utsträckning. Ett exempel som kan nämnas är Espacenet. I databasen finns över 150 miljoner patentdokument att tillgå alldeles gratis. Denna patentinformation kan användas för att analysera frågor som var den tekniska fronten ligger, hur konkurrenssituationen ser ut med mera. Informationen är kraftigt underutnyttjad, inte minst i Sverige. Vi kastar helt enkelt bort forskningsmedel i onödan.

I samband med mötet anordnades också ett internationellt symposium om tekniköverföring och nyttiggörande av forskning. 42nd Trilateral Conference International Symposium - IP and Technology Transfer: Challenges and Successes with the Collaboration Framework among Academia-Industry-IP Offices.

En första intressant observation med detta symposium är att det hölls på Tokyo Tech Front och anordnades av det japanska patentverket i samarbete med Institute of Science i Tokyo. I Sverige betraktas ofta immaterialrättsfrågorna som något som kan och ska hanteras av immaterialrättsnördar som gärna kan sitta isolerade. I Japan var det mer självklart att eftersom en aktiv hantering av immaterialrättsfrågorna är avgörande för tekniköverföring och nyttiggörande så är det en fråga för betydligt fler än immaterialrättsnördarna. Det manifesterades inte minst genom att den stora lokalen i princip var fullsatt.

En andra intressant observation är vad som framkom i den panel jag deltog i om nyttiggörande av forskning. I panelen ingick, förutom mig, Yota Ono, chef för japanska patentverket, Kathi Vidal, chef för USAs patentverk, och Hiromitsu Nakauchi, professor vid Science Tokyo.

Flera av de andra talarna lyfte frågan om behov av bra utbildning i immaterialrättsliga frågor, genom hela utbildningssystemet. I Sverige finns stora brister i hur det utbildas i immaterialrätt, inte minst på de svenska lärosätena. Många ingenjörer som lämnar svenska lärosäten har inte ens en grundläggande förståelse för hur patenträtten fungerar. Detta kan ställas i kontrast till hur man i USA till och med utbildar barn på kindergartennivå i frågor kring innovation och immaterialrätt. Kathi Vidal betonade att om de i den åldern får en grundläggande förståelse för hur innovation hänger samman med de immaterialrättsliga frågorna är det något man har med sig hela livet. Snacka om skillnad i perspektiv!

Mitt bidrag till diskussionen var att lyfta det arbete Svenskt Näringsliv gjort kring samverkan mellan näringsliv och akademi. Det finns otroligt mycket kvar att göra på området, men det faktum att Svenskt Näringsliv och Sveriges Universitets- och Högskoleförbund har samarbetat på området är värt att lyfta även internationellt.

En intressant observation är att mycket av det som görs i andra delar av världen är sådant som svenska statliga utredningar har pekat ut under åren. Hit hör till exempel förslag som finns i SOU 2006:80, Patent och innovationer för tillväxt och välfärd samt förslagen som finns i SOU 2015:16, Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångar.

I en rapport från 2021 tittade Svenskt Näringsliv på vad Sverige kan lära sig av Finland som föregångsland. En av slutsatserna är att vi i Sverige möjligen identifierar ett problem och diskuterar möjliga lösningar medan man i Finland faktiskt vidtar åtgärder. Det sorgliga är att detta inte bara gäller i relation till Finland utan i relation till en stor del av Sveriges konkurrentländer.