”Allt är nytt, inget är nytt i den globala handeln”

Världen är ur led. En ofattbar händelse har avlöst en annan lika ofattbar händelse i flera år nu. Gamla sanningar sätts på prov. Nya maktbalanser skapas. Nya hot blir högst reella. Röster höjs för att deklarera att globaliseringen är över, att världshandeln ritas om och att spelplanen är helt ny när hållbarhet och säkerhet trumfar strävan efter frihandel. Allt är nytt i världshandeln.

Det är sant att det är en ny tid. Vår närmaste allierade Storbritannien har sagt bye bye till EU och vi ser dagligen hur det förändrar balansen i vårt europeiska samarbete. President Trump klev in i Vita Huset och bjöd på en berg-och-dalbana ända fram till stormningen av Kapitolium. En rasande pandemi har spridits över världens alla kontinenter och skördat miljontals liv. Den senaste månaden har vi kunnat beskåda Putins katastrofala militära invasion av Ukraina som i sin tur haft historiska följder, som att Tyskland skickat vapen till Ukraina och Polen öppnat hus och hem för över två miljoner personer på flykt.

”Globaliseringen är inte över”

Vi brukar höra att Sverige är ett litet, exportberoende land. Det är en sanning med modifikation – i verkligheten är vi ur handelsperspektiv inte så små. Vi är ett mellanstort handelsberoende land, lika beroende av export som import. Vår öppenhet mot omvärlden och vår mängd internationaliserade företag är både en styrka och en sårbarhet. När omvärlden skakar påverkar det oss med full effekt. Att förstå vad som egentligen sker är en förutsättning för att navigera rätt i en orolig värld.

Det är lätt att tycka att världen är ur led. Världen är ur led. Men allt är inte nytt och alla gamla sanningar kan inte kastas över bord. Låt oss inte missa den större bilden. När gamla sanningar sätts på prov innebär det inte att de inte klarar testet. Allt är inte nytt.

Ta globaliseringen. Den kan bäst beskrivas som en ständigt svepande rörelse, likt ett tidvatten som ökar och minskar över åren. Vi har svårt att fånga sanningen i siffror, eftersom statistiken mäter varuhandeln med precision men missar de allt viktigare digitala och tjänsteflödena. Globaliseringen är inte över.

”Låt oss inte dra fel slutsatser”

Efter ett par års pandemi och krig på vår kontinent är det också svaret de svenska företagen ger oss i våra återkommande företagsundersökningar på Svenskt Näringsliv: företagen avglobaliserar inte per automatik. Istället ökar de lagerhållningen av viktiga komponenter och väljer att diversifiera både länder man importerar från och leverantörer. Företagen förblir internationella, men sprider riskerna. Vi är ännu långt ifrån globaliseringens död.

Inte heller frihandelsavtalens tid är över. En lång rad avtal har levererats och vi ser hur de används. Det finns olika mätningar av hur företagen utnyttjar möjligheterna i EU:s, och därmed Sveriges, frihandelsavtal med Kanada, Sydkorea, Japan och nu senast Storbritannien. Andra länder står i kö för avtal med EU: Australien, Nya Zeeland och så småningom jätten Indien.

En stundtals negativ opinion, ett svagt politiskt mod i många EU-länder och en ökad komplexitet i avtalen gör att de tar upp till ett decennium att förhandla. Men låt oss inte dra fel slutsatser, frihandelsavtal med länder världen över är precis vad företagen behöver för att diversifiera och sprida riskerna i en skakig omvärld. Avtalen är en garant för fortsatta handelsmöjligheter med likasinnade länder i världen i en orolig tid.

”Handel och hållbarhet har alltid hört ihop”

Detsamma ser vi när det gäller hållbarhetsfrågans och säkerhetspolitikens sammanflätning med handelspolitiken. I grunden är inte heller det något nytt. I takt med att handel utvecklats från att handla om en vara producerad i ett land och exporterad och konsumerad i ett annat, har handelspolitiken breddats. Idag är handel ett ständigt flöde av varor, tjänster, personer, innovationer, data, idéer och investeringar över gränser. Värdekedjor är en självklarhet och tusentals komponenter kan komma från tiotals länder för att skapa en lastbil. Och när hållbarhet ökar i fokus, berör det naturligtvis handeln. Men något nytt är det knappast – sedan lång tid tillbaka handlar vi varken med farliga kemikalier eller nappflaskor som smälter i mikrovågsugnen.

Handel och hållbarhet har alltid hört ihop, även om komplexiteten ökar. Detsamma gäller för den säkerhetspolitiska dimensionen, där sårbarheter, försörjning och inte minst digitalisering och cybersäkerhet sedan länge är sammanflätade med handelspolitiken. Men även här ökar komplexiteten. Handelspolitiken har i många fall blivit ett instrument för säkerhetspolitiken – och vice versa.

I tider av globala kriser och krig ritas kartan om. Så även nu. Vi tycks indragna i en omvälvningarnas tid, där allt går fortare och skeenden blir mer komplexa. Mycket är nytt, men långt ifrån allt, i den nya handelspolitiska världsordningen. Låt oss värna den fortsatta handeln med omvärlden, den är till syvende och sist grunden till vårt välstånd. Och det, om något, är långt ifrån nytt.