"Rätt om skatt på arbete, fel om skatt på kapital"

Finanspolitiska rådet har presenterat ett förslag till ett nytt skattesystem. I rapporten ”Ett enklare och effektivare skattesystem” föreslås en plattare och lägre beskattning av arbetsinkomster men en högre beskattning av entreprenörskap och investeringar.

Dessutom föreslås en momssats på 21 procent på dagens momsbas och en ökad beskattning av bostäder. Visserligen lämnar rapporten ett välkommet bidrag i diskussionen om skatt på arbete, men den har tyvärr allvarliga brister eftersom det saknas analys av kapitalskatters snedvridande effekter. Även på momsområdet är analysen ofullständig.

Finanspolitiska rådet beskriver dagens höga beskattning av arbete som problematisk. Höga skattekilar - det vill säga skillnaden mellan vad arbetsgivaren betalar och vad den anställda får ut - ger stora negativa beteendeeffekter vilket försämrar den samhällsekonomiska effektiviteten i skattesystemet. För den som idag tjänar över 7,5 basbelopp blir skattekilen 66 procent och räknar man även in moms på konsumtion blir den hela 74 procent.

Här har Finanspolitiska rådet verkligen en poäng. För att komma till rätta med detta problem föreslår Rådet en sänkning av den statliga inkomstskatten med 10 eller 15 procent och att jobbskatteavdrag och grundavdrag ersätts med ett enhetligt avdrag för låga inkomster. Kostnaden statiskt för förslagen blir 55 respektive 80 mdr kronor.

Finanspolitiska rådet har även räknat på hur förändrat beteende påverkar individers val och beteende med hjälp av modellen FASIT. Med sänkta marginalskatter ökar arbetsutbudet och prestation (timlöner) vilket skulle ge en ökning av BNP med 0,3 respektive 0,7 procent. Någon bedömning av självfinansieringsgraden av reformförslagen ges dock inte. FASIT-modellen har tyvärr dragits in för användare utanför offentlig sektor. En noggrann analys från 2017, då modellen fanns tillgänglig för fler, visade att en reform som ger mer konkurrenskraftiga marginalskatter är förenligt med bibehållen balans i de offentliga finanserna.

Däremot finns det anledning att vara mycket kritisk till Finanspolitiska rådets förslag när det gäller beskattning av kapital, investeringar och entreprenörskap.

Rådet hävdar att skillnaden i beskattning mellan arbete och kapital är ett skäl att höja beskattningen på kapital. Den omfattande och riktiga analys som görs kring negativa beteendeeffekter av hög skatt på arbete saknas helt när det gäller skatt på kapital. Rådet tar bara fasta på att det finns risk för att vissa individer kan välja beskattning av arbete via bolag – men missar helt att högre beskattning av kapital kan påverka nivån på investeringar, på entreprenörskap och jobbskapande.

Skattesystemet ska enligt Finanspolitiska rådet främja ”ansträngning” framför ”förmåga, tur eller omständighet”. Det kan i första anblick låta förnuftigt men då missar rådet att framgångsrikt entreprenörskap handlar om att anstränga sig samt ta tillvara alla möjliga förmågor och omständigheter som kan öka chanserna till att lyckas. Att använda alla förmågor ökar chansen att ha ”tur”. Ansträngning må vara en mycket viktig dygd men vårt välstånd bygger til syvende og sidst på entreprenörskap.

Rådet för visserligen ett resonemang om att kapitalbeskattningen inte bör vara alltför hög eller avvika från andra länders skattenivå. Så är det! Den svenska kapitalbeskattningen måste jämföras med andra länders skatt på kapital och inte med svensk beskattning av arbete. En kartläggning som gjordes av ägarbeskattningen i 16 länder av Skeppsbron Skatt häromåret visade att de svenska ägarskatterna var de högsta. Sverige saknar dessutom kraftfulla incitament och lättnadsregler för entreprenörer som många andra länder har. Att som Finanspolitiska Rådet föreslår, införa en enhetlig kapitalinkomstskatt på 30 eller 35 procent med en ökad beskattning på 10 eller 25 miljarder skulle ytterligare försämra klimatet för investeringar och entreprenörskap.

När det ansedda tyska Ifo-institutet räknade på effekter av en sänkning av svensk kapitalskatt till 20 procent kom de fram till att skulle ge 35 000 fler sysselsatta och 3,1 procent högre BNP på sikt. En direkt effekt av högre skatt för svenska ägare är att vi skulle få ökat utländskt ägande. Med ägande följer beslut om etableringar av huvudkontor, var forskning sker och på sikt även produktion. Sverige har inte råd med höjda skatter på ägande. En plattare beskattning av arbetsinkomster är däremot något som borde studeras vidare.

Även när det gäller momsbeskattning har rådet slarvat eftersom det saknas en analys av möjligheterna att bredda skattebasen. En utförlig analys visar att detta skulle underlätta för företagen samtidigt som det skulle kunna förstärka de offentliga finanserna.