Snabbväxaren om kompetenskrisen: ”Vi kan inte utbilda ingenjörer själva”

Efterfrågan på kompetens inom bygg och industri ökar snabbt i Värmland. Men företagen har svårt att hitta rätt personal. Infrakraft satsar på egna utbildningar. ”Själva yrket kan vi lära ut. Men saknas driv blir det svårare”, säger Christian Holm på företaget.

Sverige hade inte klarat byggboomen 2017–2018 utan utländsk arbetskraft, konstaterar Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen, under Tillväxtdagen i Karlstad nyligen.

– Den högkonjunktur som vi hade då, inte minst inom bostadsbyggande, hade aldrig klarats om vi inte också haft företag och människor från andra länder, säger hon.

Enligt Svenskt Näringsliv är kompetensförsörjningen (som tillsammans med infrastruktur, regelförenklingar och investeringsincitament utgör ett av fyra nyckelområden i organisationens tillväxtagenda) det största tillväxthindret i Värmland. Chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt satte det i siffror.

– Nästan hälften av företagen i regionen uppger att de inte kan växa eftersom de inte hittar personal med rätt kompetens. Det sker samtidigt som vi har en av Europas högsta arbetslöshet och ett stort utanförskap på arbetsmarknaden, säger han.

För att möta situationen krävs, enligt honom, flera åtgärder. Det handlar om att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden, genomföra reformer i utbildningssystemet och möjliggöra ökad arbetskraftsinvandring.

– Under den här perioden kommer vi att behöva mer arbetskraftsinvandring, inte mindre. Därför är det olyckligt med det nya lönegolvet, eftersom det ytterligare försvårar för företag som behöver yrkesarbetare, säger han.

Kompetensfrågan blir än mer akut nu när byggtakten börjar öka igen, både i Värmland och i landet som helhet, menar Catharina Elmsäter-Svärd.

– Just nu är det mycket som ska byggas. Kriminalvården, Fortifikationsverket och Specialfastigheter, liksom inom vatten och avlopp i kommunerna. När vi bryter ner Svenskt Näringslivs rekryteringsbarometer ser vi att det är just bygg och anläggning där behoven är som störst, säger hon.

Rekryteringen utmanande

Liknande tongångar kommer från Karlstadsbaserade järnvägs- och infrastrukturföretaget Infrakraft. På några år har bolaget vuxit från sex till 700 anställda, och expansionen fortsätter. Men rekryteringen är en återkommande utmaning, inte minst när jobben ofta ligger långt från hemmet.

– En av våra stora utmaningar är hur vi hittar folk och skapar förutsättningar för att man kan ha ett normalt liv när man jobbar ute, säger Christian Holm, kommunikationschef på Infrakraft.

En del av lösningen har varit att begränsa restiderna.

– Vi försöker se till att så många som möjligt inte ska ha mer än två till tre timmar att resa när de ligger ute. Då kan man ta sig hem och jobba en normal vecka. Om man till exempel ska byta spår på Malmbanan kan vi i stället lägga upp det så att man jobbar sju dagar och är hemma sju dagar, och att vi ordnar bra transporter och förutsättningar, säger han.

Företaget lägger också stor vikt vid att vara en attraktiv arbetsgivare, berättar Christian Holm.

– Vi vill vara bäst i branschen att jobba hos. Det innebär att vi behöver arbeta aktivt själva, men också tillsammans med andra i branschen, ibland konkurrenter, för att stärka bilden av sektorn. Vi måste visa att det finns jobb, bra villkor och att det är attraktivt att söka sig hit, säger han.

Även Catharina Elmsäter-Svärd betonar vikten av ett bredare ekosystem, där infrastrukturplanering, bostadsbyggande och elförsörjning hänger ihop för att kunna locka kompetens. Det är en lärdom hon själv önskar att hon hade haft med sig från tiden som infrastrukturminister.

– När vi lade fram infrastrukturplanen var inte elförsörjningen med i tänket. I dag resonerar Trafikverket och Svenska kraftnät tillsammans, det gjorde man inte då, säger hon.

Staten måste hjälpa

Men företagen kan inte lösa kompetensbristen på egen hand, menar hon. Utbildningssystemet behöver bli bättre på att fånga upp behoven och skapa fler matchningar på arbetsmarknaden, något som i dag inte fungerar fullt ut.

– Den farligaste utvecklingen är när kommuner börjar dra ner på gymnasieprogram inom till exempel bygg och anläggning, säger hon.

Infrakraft gör samtidigt vad de kan för att utbilda på egen hand. Under 2025 växte personalstyrkan från 500 till 700 anställda, och ungefär hälften av de nyanställda utbildades internt. Men för specialistyrken räcker det inte.

– Vi kan internutbilda för vissa kategorier, men vi kan inte utbilda ingenjörer, civilingenjörer eller KMA-ingenjörer själva. Trafikverksskolan behöver växa, och det behövs fler utbildningsplatser för kontaktledningstekniker, signaltekniker och annan viktig kompetens, säger Christian Holm.

”Saknas driv blir det svårare”

Han menar att ett tätare samarbete mellan utbildningssystemet och branschen skulle kunna öka medvetenheten och få fler att söka sig till yrken de annars inte överväger.

– Det vi kan göra är att hitta personer med driv, engagemang och vilja att jobba. Själva yrket kan vi lära ut. Men saknas driv blir det svårare.

I Karlstadsregionen saknas i dag både industriteknisk gymnasieutbildning och vuxenutbildning inom området. Det vill Jan Johansson, projektledare vid Karlstads kommun, ändra på.

– Det är en stor vit fläck som vi vill jobba på. Vi vill göra det på ett aktivt sätt tillsammans med företagen och universitetet, säger han.

Allt under ett tak

Tanken är att samla utbildning och kompetens på en gemensam arena, i stället för att sprida ut den på olika nivåer och målgrupper.

– Man skapar en plats med rätt kompetens och utrustning. Då kan man både hjälpa personer att ta nya jobb och samtidigt arbeta med matchning på YH-nivå, gymnasienivå och för vuxenstuderande, allt på samma ställe, säger Jan Johansson.

En enskild gymnasieskola inom industriteknik kan inte hålla jämna steg med den snabba teknikutvecklingen, menar han. Lösningen är i stället att bygga upp arenan tillsammans med näringslivet, forskningen och universitetet, och göra det snabbt-

– Bygga tillsammans med företagen och gärna forskningen och universitetet, så som vi tänker göra här i Karlstad. Och göra det snabbt, det är jätteviktigt, säger Jan Johansson.

Han lyfter ett konkret exempel:

– På tio månader gick vi från att i princip inte ha någon industriteknisk utbildning alls till att få 103 sökande till en ny CNC-utbildning med 18 platser. Det beror på att industrin var med hela vägen, i rekryteringen, i att ta fram lokaler, utrusta med maskiner och sprida information i sina nätverk, säger Jan Johansson.

Men för att matchningen ska fungera behöver samarbetet fördjupas och bli mer integrerat, konstaterar han.

– Jag tycker vi i Sverige är väldigt bra på att samverka, men jag tror att om vi ska lyfta detta ännu ett steg så ska vi byta ut samverkan mot samdriva, samleda, samäga. Det tror jag är en nyckel, säger Jan Johansson.