Svensk högskola tappar jämfört med andra länder

Svenska lärosäten presterar sämre än i jämförbara länder, visar en ny undersökning. Läget har dessutom försämrats de senaste fyra åren. ”Jag tycker att vi slarvar bort tiden för studenterna”, säger Eva Schelin, vd på KK-stiftelsen.

En ny rapport från Svenskt Näringsliv visar att svensk högre utbildning har svårt att leverera den kompetens som företagen efterfrågar.

– Universitet och högskolor behöver bättre förutsättningar för att understödja näringslivets kompetensförsörjning så att kompetensbrist inte blir tillväxthinder, sa Ulrika Wallén, policyexpert högskolepolitik, under ett seminarium då resultaten i rapporten diskuteras.

Högre utbildning är utretts många gånger, ändå saknas paradoxalt nog centrala reformer inom området.

Rapport

Kvalitet, relevans och effektivitet i svensk högre utbildning ur ett kompetensförsörjningsperspektiv. En jämförelse med och insikter från sex andra länder: Danmark, Norge, Nederländerna, Österrike, Irland och Belgien

Ladda ner

– Vi vill att högre utbildning i högre grad ska utgå från arbetsmarknadens behov, men även utifrån studenternas efterfrågan. Vi vill också ha ett incitament för samverkan mellan näringslivet och universitet och högskolor så att man får till en bättre matchning mellan det som näringslivet efterfrågar och det som sedan bjuds ut i lärosätenas kursutbud och program, säger Ulrika Wallén (se förslagen i faktaruta nedan).

Eva Schelin, vd på KK-stiftelsen, efterlyser fler reformer och en mer livaktig samhällsdebatt:

– Jag tycker att vi slarvar bort tiden för både studenterna och för samhället. Vi låser in dem under fem år och så ger vi dem ganska lite under tiden. De satsar fem år av sitt liv, de tar också studielån och de får inte en superbra utbildning, säger hon.

– Det är väldigt många som diskuterar forskning, inte lika många som diskuterar högre utbildning, det är underdiskuterat och väldigt underreformerat.

För få tar examen

I rapporten granskas områdena kvalitet, relevans och effektivitet i svensk högre utbildning jämfört med Danmark, Norge, Nederländerna, Irland, Österrike, Irland och i viss mån Belgien. Sammantaget pekar resultaten på strukturella problem i systemet – från hur utbildningar dimensioneras till längden på studierna och hur många som faktiskt tar examen.

Nederländerna har den högsta sysselsättningsgraden 1–3 år efter examen, omkring 94 procent, medan Sverige ligger lägre: Runt nio av tio i åldern 20–34 med högre utbildning har jobb 1–3 år efter examen.

Än tydligare är skillnaden i arbetslöshet bland högutbildade. Rapporten pekar ut Sverige som ett av länderna med högst nivåer – och att Sverige (tillsammans med Norge) är ensamt om att ha sett en ökning sedan 2015.

Ett annat exempel är Belgien där studenter i genomsnitt börjar högre studier runt 19 år mot 25 år i Sverige. Bara 45 procent, näst sämst i jämförelsen, tar en examen i Sverige mot exempelvis Irlands 78 procent.

– Jag skulle säga att det stora misslyckandet är den stora grupp som inte tar examen. Och när vi tittar på genomströmningen även hur länge det tar innan man tar sin examen. Så jag skulle säga att det är där vi måste satsa, säger Birgitta Bergvall-Kåreborn, rektor vid Luleå Tekniska Universitet.

Lägst lärarledd undervisningstid

Sverige sticker också ut genom lägst lärarledd undervisningstid i jämförelsen. Svenska studenter får i genomsnitt tio timmar lärarledd tid per vecka, jämfört med exempelvis Danmarks 16 timmar.

Resultaten i matematik är också svagare i Sverige än i de andra länderna.

Totalt sett presterar Sverige sämre i nio av 14 indikatorer jämfört med de andra länderna, i fyra indikatorer ligger vi på samma nivå och i en lyckas vi bättre. Sverige har också försämrats i två indikatorer (förkunskaper och finansiering) jämfört med studien för fyra år sedan.

Näringslivet hamnar i skymundan

Ett avgörande problem är att näringslivet har ett begränsande inflytande över högskolans utbildningsutbud:

– Vi saknar strukturer för arbetsmarknadsinflytande på systemnivå. Det här begränsar näringslivets möjligheter att påverka dimensionering, relevans och även formatet i utbildningen, säger Ulrika Wallén.

Gert Nilson, teknisk direktör på Jernkontoret, menar att samarbetet mellan näringsliv och lärosäten på det stora hela fungerar väl. Ändå tvingas företagen se om sitt eget hus för att klara kompetensförsörjningen:

– Vi har slutat hoppas på att få specialister. Så vi försöker skilja på vad vi kan lära studenterna när de kommer till industrin och vad de måste kunna innan, det vill säga de grunder som industrin inte klarar att ge ingenjörer och tekniker. Det är en väldigt viktig skiljelinje att vi är överens med högskolan om detta, säger han.

För många studenter?

Frågan är om högre studier i sig har ett värde. Kan det vara så att det rentav är för många studenter som väljer att läsa vidare på universitet och högskola?

– Under allt för lång tid så har målet varit att bygga ut högre utbildning, vilket har gjort att man har smetat ut resurserna och det är en delfaktor till varför vi befinner oss där vi befinner oss idag. Vi behöver gå tillbaka till att sätta kvalitet högre än kvantitet. Fokuset framgent måste vara på att de som kommer in i systemet också ska komma ut. Det är inte bara en fråga för högre utbildning, utan en fråga för hela utbildningskedjan, säger Maria Nilsson (L), statssekreterare på Utbildningsdepartementet.

Men Anders Ådahl (C), riksdagsledamot, närings- och utbildningsutskotten, anser inte att mängden studenter är huvudproblemet:

– Ett problem är möjligen att vi har samma lupp när vi ser på den högre utbildningen. Jag kan tycka att de längre utbildningarna behöver bli mer generiska. De studenter som går en fem- eller sexårig utbildning ska vara samhällsförändrande. De ska kunna ta fram morgondagens affärer, förändra tillvaron. Men det behövs också fler kortare utbildningar för studenter som kan gå direkt ut till exempelvis järnindustrin, säger han.

Han anser också att forskningen är helt central för en väl fungerande högre utbildning:

– När vi ser att Sverige börjar dala sakta i forskningsresultat, då är det faktiskt också en signal om att vår högre utbildning dalar parallellt, säger han.

– Kvaliteten på våra högskolor och universitet styrs väldigt mycket av forskningens kvalitet. Det är där det börjar. Allting börjar med det. Klarar vi av en riktigt bra forskning, då kommer vi att kunna klara av en riktigt bra högre utbildning och skapa ett riktigt bra och effektivt nyttiggörande för näringslivet och den offentliga sektorn.

”Rejält häv”

I grund och botten är en svag svensk utbildning på högskolenivå en konkurrenskraftsfråga, menar Oliver Rosengren (M), riksdagsledamot, utbildnings-, finans- och arbetsmarknadsutskotten.

– Sverige har presterat som ett av de sämre länderna när det kommer till ekonomisk utveckling i EU. Vi måste se till att göra ett rejält häv, säger han.

Eva Schelin anser att det är viktigt för Sverige som välfärdsnation. Det gäller att bygga på den svenska traditionen som ett ingenjörsland:

– Vi behöver klara den konkurrensen som finns från utlandet och en högre utbildning för att stärka och bevara AB Sverige, säger hon.

– Men såklart är det också en individkomponent i det här, där ungdomar vill lyfta sig, lära sig och också få möjlighet att använda de kunskaperna i bra och intressanta arbeten där de kan bidra.