Så kan svensk vård bli mer effektiv – och spara miljarder
Sjukvården blir inte effektivare av högre statsbidrag, utan av att resurserna som finns används bättre, visar en rapport från Svenskt Näringsliv. ”Resurserna borde istället användas till nödvändiga tillväxtreformer som annars uteblir”, säger rapportförfattaren Nikolay Angelov.
Varför lyckas regioner som Halland skapa en mer effektiv vård, medan Västra Götaland hamnar i botten? Svenskt Näringslivs rapport ”Mest vård för pengarna” pekar på flera framgångsfaktorer: En större andel vårdpersonal, mindre administration, tydligare ekonomisk disciplin och ett mer utvecklat samarbete med privat vård och andra regioner.
Nikolay Angelov, kvantitativ analytiker, beskriver effektivitet som förhållandet mellan insatser och resultat, med andra ord hur mycket vård som levereras per skattekrona.
– När vi pratar om effektivitet pratar vi inte om att spara in och tvinga vården att gå på knäna. I vissa fall är det tvärtom, ju högre effektivitet desto bättre arbetsmiljö för personalen, sa han i samband med en presentation av rapporten på ett seminarium.
Arian Mosaddegh, också kvantitativ analytiker och medförfattare till rapporten, förklarar att studien har avgränsats till fem vårdinsatser inom primär- och specialistvården.
– Om vi ska översätta effektiviteten till kronor ser vi att besparingspotentialen i primärvården och de studerade delarna av specialistvården uppgår till cirka 12 miljarder kronor per år. Här är det värt att nämna att den totala potentialen är mycket större, eftersom vi inte kunnat analysera hela specialistvården, säger han.
Viktigt medskick
Rapportförfattarna hoppas att slutsatserna i rapporten kan bli ett viktigt medskick i en tid eftersom sjukvårdens finansiering är långsiktigt ohållbar.
– Statsbidragen som andel av intäkterna har ökat från 10 till 16 procent mellan 2005 och 2023. Det är en ekvation som inte håller i längden, och därför måste fokus skiftas mot hur man kan bli mer effektiv. Många regioner arbetar redan med detta, men arbetet behöver intensifieras. Och regioner som vill utvecklas måste få ta del av den kunskap som finns, säger Nikolay Angelov.
Claes Rehnberg, professor i hälsoekonomi och ordförande för Effektivitetsdelegationen, anser att resultaten i rapporten är i linje med andra studier på området. Samtidigt betonar han att man bör vara ödmjuk i tolkningen av resultaten, bland annat eftersom rapportens data endast omfattar omkring tio procent av specialistvården.
– Den här typen av studier är mycket värdefulla, även om det fortfarande finns metodologiska aspekter att arbeta vidare med. Om man skalar upp resultaten till hela vården kan effektivitetspotentialen gå åt båda hållen. Den kan vara större än det man har kommit fram till här men den kan också vara lägre, säger han.
Han får medhåll av Åsa Ljungvall, projektdirektör vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, som efterfrågar en större bredd i effektivitetsforskningen.
– När vi tittar på den här typen av metod- och datadrivna studier behöver vi vara försiktiga i vår tolkning och komplettera analyserna med andra perspektiv och fördjupade studier. Vi måste också fånga den kvalitativa nyttan av vården, som säkrar patienternas trygghet och tillit. Det är något vi har jobbat med det senaste året och kommer att fortsätta med framöver, säger hon.
Visst går det att finjustera siffror och diskutera metodik, men vi behöver inte göra saker svårare än de är.
Kristoffer Tamsons (M), oppositionsregionråd i Stockholm, tycker att rapporten ger tillräckliga belägg för att visa att vården står inför stora utmaningar.
– Om du hör hovar, tänk häst, inte zebra. Det var min tanke när jag läste rapporten. Visst går det att finjustera siffror och diskutera metodik, men vi behöver inte göra saker svårare än de är. Studien bekräftar det som vi har pratat om länge: att vårdpersonalen behöver lägga mindre tid på tangentbordet och mer tid vid sjukhusbäddarna, säger han.
Johan Kaarme, direktör för avdelningen för vård och omsorg på SKR, understryker att internationella jämförelser måste göras med försiktighet:
– Analysen fokuserar mycket på kostnader, men det är minst lika viktigt att titta på kvalitetsutfall, där Sverige ligger i topp fem bland OECD-länderna på i princip alla parametrar. Vi får inte fastna i jämförelser där arbetssätten är helt olika, säger han.
Han vill också nyansera kritiken mot administration, eftersom den i vissa fall är nödvändig för att höja kvaliteten i vården:
– Det är lätt att likställa administration med byråkrati och onödigt arbete, men så enkelt är det inte. De landvinningar som har gjorts inom svensk sjukvård de senaste tio åren bygger på att vi mäter och följer upp parametrar som smittskydd, vårdhygien och kvalitet. Samtidigt finns det delar som kan ses över och tas bort, men en viss administration kommer alltid att behövas, säger han.
Dansk inspiration
Kristoffer Tamsons ser skäl att lära av andra länder och ställa frågan hur vården organiseras och hur mötet mellan patient och vårdgivare kan utformas annorlunda.
– Vi borde exempelvis ta efter den danska modellen i primärvården, där patienter väljer läkare och bygger en kontinuerlig kontakt över tid, i stället för de stora vårdcentraler som vuxit fram i Sverige, säger han.
Han menar också att även om viss administration och byråkrati är nödvändig finns det skäl att vidta åtgärder.
– Vi borde kanske införa ett byråkratitak och börja mäta hur mycket tid som medarbetarna lägger på administration. Om den överskrider en viss nivå måste vi fråga oss varför och sätta in en taskforce.
