Tuffare statlig styrning av sjukvården efterlyses – som i Danmark

Svenskt Näringsliv anordnade nyligen ett seminarium om vad Sverige kan lära av dansk sjukvård.

Inledningsvis konstaterades att den svenska sjukvården visserligen står sig rätt bra på flera områden. Patienter upplever till exempel att de får ett bra bemötande och att man känner sig delaktig i sin behandling.

Men det finns en rad problem, menade Svenskt Näringslivs vice vd Karin Johansson.

Dit hör de långa vårdköerna, en svag primärvård, regionala skillnader, överbelastade akutmottagningar och vårdavdelningar samt en dålig produktivitet.

– Transparensen är också dålig inom den svenska sjukvården vilket betyder att det är svårt att följa upp värdet av de stora skattemedel som läggs på den, sa Karin Johansson.

Färre regioner och kommuner

För att berätta om det danska exemplet hade Karsten Vraengbeck från Köpenhamns universitet bjudits in. Han konstaterade att Danmark tidigare drogs med liknande problem som de svenska men att man för drygt 15 år sedan inledde ett omfattande reformarbete.

En tydlig linje i det arbetet har varit ett större inslag av statlig styrning i för regionerna av såväl ekonomi som kvalitet. I en stor strukturreform år 2007 skar Danmark ned antalet regioner från 13 till 5 och antalet kommuner från 271 till 98. Man tog bort regionernas beskattningsrätt och upprättade en patienträttighetslagstiftning där bland annat en ny vårdgaranti skrevs in.

Clas Renberg, professor i hälsoekonomi vid Karolinska Institutet, menade att det gav den danska staten en större möjlighet att kontrollera de resurser som går till hälso- och sjukvården.

Ekonomiska incitament

I Danmark har man också infört olika reformer som ställer tuffare ekonomiska krav på sjukvårdens aktörer, berättade Karsten Vraengbeck.

Olika incitament för att sjukvården ska bli mer effektivt och på så sätt kunna hålla sig inom budgetramarna har skapats. Ett exempel är att de danska kommunerna numera måste ta ett större ekonomiskt ansvar för sin vård.

– Om en kommuns medborgare blir inlagd på ett regionalt sjukhus så måste kommunen stå för en del av den räkningen. Det skapar incitament för kommunen att undvika den belastning det skapar på regionen och lösa vårdsituationen på kommunal nivå, konstaterade Karsten Vraengbeck.

Ytterligare ett incitament är att regionerna får mer i statsbidrag ju mer vård de kan leverera. Något som har ökat produktiviteten och hjälpt till att korta vårdköerna i Danmark.

Just vårdgarantin är ett kapital för sig i Danmark. Den är 30 dagar per steg från att patienten fått en diagnos jämfört med Sveriges 90 dagar. Om den första vårdinstansen inte klarar av att hjälpa patienten inom den tidsramen kan patienten gå vidare till en annan aktör.

– Man har som patient rätt till att då gå till en privat vårdgivare, eller ett annat sjukhus, men då måste den första vårdinstansen betala för det, förklarade Karsten Vraengbeck.

Det incitamentet är även något för Sverige, menade Anders Anell, professor vid Lunds universitet.

– Det har vi inte i Sverige men det är något som är värt att pröva eftersom det verkligen ger sjukhusen incitament att hålla sig inom vårdgarantins gränser. I Sverige har det tyvärr blivit så att den största erfarenheten av vårdgarantin är att den inte följs.

Staten ställer tuffare krav

Anders Morin, ansvarig för välfärdspolitik på Svenskt Näringsliv, konstaterade att den danska staten inte är rädd för att styra sjukvården. Något som även det svenska vårdsystemet skulle kunna gagnas av, anser han.

– Man har varit rätt så tuff med att ställa krav på sjukhusen om att de ska leverera den vård man ålagts, öka produktiviteten och samtidigt hålla budget. Överskrids budgeten måste överskridandet återställas. Den tuffare styrningen har resulterat i att sjukhusen ökat sin produktivitet med 2 procent om året. Här tror jag Sverige har något att ta efter.

– För trots att vi satsar mer resurser på sjukvården så får vi ut mindre vård. Det måste vi förändra och då tycker jag att man från statligt håll kan styra tuffare. Det betyder ju att man är mer specifik och det tror jag att man måste vara för att få ordning på det här. I Sverige har vi presenterat för många överenskommelser som kunnat tolkas på olika sätt av staten och regionerna. Det måste vi komma bort ifrån, fortsatte Anders Morin.

Även Clas Renberg framhävde att den danska staten har ett större mandat i vårdfrågorna.

– Men det är inte frågan om detaljstyrning eller ett förstatligande som med NHS i Storbritannien utan på det sättet att den nationella nivån får ett större mandat. Vi behöver statlig styrning där vi kommer överens tillsammans regionalt och lokalt. Som skapar en drivkraft. Där vi ständigt jobbar för förbättringar.

Anders Henriksson, regionråd i Kalmar och ordförande för SKR (S), menar att det är en fråga om rätt styrning:

– Kommuner och regioner är inte emot all statlig styrning men det gäller att det är rätt statlig styrning, sa han.

Danmark har också kommit länge i den digitala utvecklingen kopplat till vården, konstaterade Åsa Zetterberg, vd på TechSverige på seminariet.

– Danmark bestämde sig för ett antal år sedan att bli ledande inom digitalisering och det har man gjort när det kommer till hela hälsoområdet. Då måste man också ha som utgångspunkt att ta nytta av digitalisering, datadelning, skalning, tjänster och spridning.

Även här har Danmark satsat på att centralisera.

– Det man har gjort klokt i Danmark i det avseende är att förstå utifrån en ny typ av logik. Det är att den digitala logiken vinner på emellanåt att vara relativt centraliserad och det bygger väldigt mycket på storskalighet.

Avslutningsvis fick deltagarna på seminariet uppge inom vilka områden Sverige har som mest att lära sig av det danska sjukvårdsexemplet. Här fick sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) det sista ordet, vilket sammanfattade flera av de olika teman som diskuterats på seminariet.

– Vi kan lära mer när det gäller vårdköerna. Hur man hanterar dem. Vi kan lära oss när det gäller digitaliseringen. Vi kan lära oss att vara lite tuffare, eller kanske ganska mycket tuffare, när det gäller den ekonomiska styrningen.