Så kan svensk välfärd stärkas – ”Omöjligt att uppnå utan de privata utförarna”

Under ett seminarium samlades politiker, ekonomer och företagare för att diskutera svensk välfärd och de välfärdsmarknader som har växt fram de senaste decennierna. De har gett medborgare möjlighet att till exempel välja äldreomsorg, vårdcentral eller skola.

Samtidigt finns det politiska krafter som vill stoppa utvecklingen, vilket ekonomen Johan Lidefeldt varnar för. Han skrev i höstas rapporten Rusta välfärdsmarknaderna för framtiden.

– Några centrala syften som vi tror att alla kan ställa sig bakom handlar om att vi vill ha hög kvalitet på välfärdstjänsterna. Vi vill ha hög tillgänglighet och effektivitet och medborgarna vill ha valfrihet och inflytande. Det menar vi är omöjligt att uppnå utan de privata utförarna eller om vi förbjuder vissa typer av aktörer att verka, säger han.

Niklas Elert, Fil Dr i nationalekonomi, som har skrivit rapporten Vinstintresse som samhällsintresse tillsammans med Magnus Henreksson, professor i nationalekonomi, menar att det är de privata aktörerna som driver fram nya innovationer inom välfärden.

– Vår frågeställning i rapporten handlade specifikt om hur skol- respektive äldreboendemarknaderna kan få oss att bli mer innovativa. Och vår huvudslutsats är att valfrihet och vinstintresset har väldigt viktiga roller att spela för den här innovationskraften, säger han.

– Men det är inte självklart att vinstintresset leder till goda resultat. Det krävs rätt institutionella förutsättningar och rätt regelverk. Men om du har det kan det bli riktigt bra.

Magnus Henreksson har ett konkret exempel på när regelverken inte skapar rätt incitament. Det handlar om skolan och dagens betygssystem som har lett fram till betygsinflation. Häromveckan presenterade han sitt betänkande om hur nya regler kan komma till rätta med skolor som sätter för höga betyg. Bland annat handlar det om att införa examensprov i ett flertal ämnen (Läs mer här).

– Nu när vi får ett bättre betygssystem med externt validerade betyg kan vi se vilka skolor som har bra undervisning. Och eftersom man kommer att kunna se vilka skolor som är bra så kommer man bara att kunna konkurrera med att förmedla bra utbildning, det vill säga att eleverna lär sig mycket, säger han.

– Då kommer också friskolor som är bra att kunna bevisa det och friskolor som är dåliga kommer att bli avslöjade som dåliga. Alltså kommer man inte kunna konkurrera med att ge för bra betyg.

Patrick Reslow, riksdagsledamot (SD) i utbildningsutskottet, är positiv till förslagen i betänkandet.

– Det måste bli tydligare för lärare, elever och föräldrar vad som förväntas. Rent kunskapsmässigt har vi betygskriterier som är, skulle jag vilja säga, obegripliga. Samtidigt har vi en betygsinflation som naggar kunskapssynen i kanten. Jag tycker att man landar rätt på många punkter, säger han.

Så kan innovationerna spridas

Emelie Värja, chefsekonom på SKR, pekar på ett stort behov av innovationer när en allt mindre del av befolkningen ska ta hand om en allt fler äldre.

– Det jag vill trycka på är behovet av att hitta nya arbetssätt och innovationer som gör att vi kan hantera välfärdsområdet på ett annat sätt. Det är de privata aktörerna som har en starkare drivkraft att göra det. Men då är det viktigt att den här drivkraften riktas åt rätt håll, säger hon.

Men i och med att landets kommuner har så olika förutsättningar måste det finnas en öppenhet för flera lösningar, menar hon. Hon vill också se en diskussion om hur de nya innovationerna sprids till andra aktörer, både inom offentlig sektor och till andra privata utförare inom samma bransch.

– Näringslivet har lägre incitament att sprida innovationer, som gör dem själva mer konkurrenskraftiga, till andra aktörer inom samma marknad, säger hon.

Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom, håller inte med.

– Jag tror att det offentliga ofta är dåligt på benchmarking och att dra lärdomar av de bästa. Men i en privat verksamhet så tittar man alltid på de som är bäst, säger han.

Även Johanna Adami, vd för Sophiahemmet, lyfter fram betydelsen av fristående aktörer som hittar nya innovationer. Ett konkret exempel från hennes egen verksamhet är ett vårdlabb. Nyligen genomfördes ett första innovationsprojekt.

– Att vi nu har en infrastruktur där utbildning, vård och innovation samlas, där näringsliv, offentlig sektor och akademi samverkar, är vårt bidrag i ett större system. Det är inte antingen eller utan det är vi tillsammans som gör det, säger hon.

Många missförstår vinstfrågan

Sven-Olov Daunfeldt betonar att det inte bara handlar om att utveckla nya produkter. Minst lika viktigt är det att stimulera fram tjänsteinnovationer av olika slag.

Han är också kritisk mot dem som inte förstår samhällsnyttan med vinstintresset.

– Om man till exempel hittar på en ny modell för inlärning i skolan, och den blir lyckosam, så lockar man till sig många elever och får en vinst. Vinsten blir därmed ett bevis på att man har lyckats. Men likaväl som skolan kan lyckas så kan den misslyckas. Vinsten blir avkastningen på att man vågar ta risk trots stor osäkerhet, säger han.

Ändå handlar debatten idag ofta om vinstbegränsningar och återtagande av konkurrensutsatta verksamheter till offentlig regi. Det talas om att ta tillbaka den ”demokratiska kontrollen” och stoppa marknadiseringen från flera partier i vänsterblocket.

– Vi menar att det är farligt och att det är en riskabel väg att gå. För risken är att man tappar bort valfriheten, de privata aktörerna och deras innovationskraft och kvalitetsarbete. Man kastar ut barnet med badvattnet. I stället bör man se att vi har en mångfald av aktörer och det är det som berikar och driver mot kvalitet i det system som vi har, säger Johan Lidefeldt.

Vinstdebatten bygger ofta på felaktiga föreställningar om vad vinst är och hur den uppkommer. För det första är det viktigt att skilja på vinstuttag och att göra vinst, men frågan är mer komplex än så:

– Vi pratar mycket om vinster i välfärden, men det finns också stora förluster i välfärden. Vad menar vi med det? Jo, en icke-vinstdrivande aktör har inte som mål att gå med vinst, men då får de också svagare incitament att hålla i kostnader. Därmed finns det en risk att finansiären helt enkelt får skjuta till pengar, säger Johan Lidefeldt.

– Den andra risken är budgetmaximering. Offentliga aktörer som inte har ett vinstintresse inser att om de inte gör av med de medel de har fått anslagna innan året är slut så får de mindre pengar nästa år. Det skapar ineffektivitet.

Kriminella utnyttjar svagheter

Men den fråga som i allra högsta grad har kommit att dominera de senaste årens debatt om konkurrensutsättning och privata aktörer inom välfärden är den ökade kriminaliteten. inom välfärden.

– Det här handlar om allt från att man lurar till sig försörjningsstöd till att kriminella bedriver HVB-hem, så det finns en väldigt stor spridning. Men det är någonting som vi måste hantera och säkerställa att regelverket inte tillåter. Det är inte bra för välfärden, för kommuner eller regioner, men det är heller inte bra för den privata sektorn, säger Emelie Värja.

De kriminella kan även ta anställning inom den offentliga förvaltningen:

– Det är viktigt att påminna om att välfärdskriminaliteten finns överallt, också inom den kommunala verksamheten, också inom det som är offentligt drivet. Vi har kriminella som letar sig in på socialkontoren eller inom rättsväsendet, säger Johan Hultberg, riksdagsledamot (M) i socialutskottet.