OECD:s SME-agenda ger oss ett nödvändigt riktmärke

Kompetensbrist, regelbörda och hållbarhetskrav hämmar småföretagens möjligheter att växa. En ny OECD-rapport förstärker bilden av vad som krävs för att vända utvecklingen, skriver Anna Hedensjö Johansson, SME-ansvarig.

I rapporten ”Empowering SMEs: Securing Competitiveness for Our Economies” skickar Business at OECD ett tydligt budskap till beslutsfattare i medlemsländerna: små och medelstora företag måste stå i centrum för den ekonomiska omställningen, inte bara på papperet, utan i den praktiska politikutformningen. Det är den stora mängden mindre företag som bär en avgörande roll för att omställningen ska få genomslag i praktiken.

Rapporten ger ett konkret ramverk för hur detta ska gå till: regelförenkling, förbättrad tillgång till finansiering, anpassade digitaliseringsinsatser och bättre dialog mellan företag och myndigheter. Det är inga revolutionerande nyheter, men det är välformulerade och angelägna rekommendationer, särskilt i ljuset av det ekonomiska läge vi nu befinner oss i.

Flera av slutsatserna ligger i linje med det som vi i Svenskt Näringslivs SME-kommitté lyfter fram som prioriteringar och som även återfinns i vår nyligen släppta rapport, ”Tillväxtagenda 2035”. Tydliga behov av att minska den administrativa bördan, skapa förutsättningar för kompetensförsörjning och säkra rättvisa och sunda villkor för företag är gemensamma nämnare.

Rapporten pekar även på utmanande regelverk för företagare som kräver resurser för att t ex uppfylla krav på miljöansvar, socialt ansvarstagande och god bolagsstyrning. För stora företag är dessa processer ofta integrerade i den löpande verksamheten, men för små företag blir det snabbt både tekniskt och ekonomiskt betungande. I takt med att hållbarhetskraven skärps, breddas och blir ännu mer krångliga, ökar risken att mindre företag slås ut.

Rapporten går även in på regelverkens direkta, och indirekta, påverkan på entreprenörers psykiska hälsa och risk för utbrändhet, som en del av företagens långsiktiga motståndskraft. I en svensk kontext, där förändringar i sjuklöneansvaret och förslag om att slopa karensavdraget riskerar att göra situationen än mer pressad för småföretagare, bör svenska politiker ha detta i åtanke. I stället för att minska den psykosociala och ekonomiska bördan, riskerar vi på hemmaplan att förvärra den, tvärtemot vad OECD föreslår.

Den här typen av internationella policyinspel bör inte hamna i marginalen. De ger oss ett riktmärke, inte bara för vad som är möjligt, utan för vad som är nödvändigt. Den svenska tillväxtdebatten har mycket att vinna på att ta in dessa perspektiv. Vi klarar inte framtidens utmaningar utan framtidens företag. Därför måste politiken också börja i deras verklighet.