EU kommissionens nya rapporteringskrav för skatterådgivare och bolag skjuter över målet
EU kommissionen föreslår att EU-gemensamma bestämmelser införs från den 1 januari 2019 gällande informationsskyldighet för förmedlare av gränsöverskridande skatteupplägg och automatiskt utbyte av upplysningar om skatteupplägg mellan EU:s skatteförvaltningar.
Förslaget är det senaste i raden av initiativ som kommissionens presenterat på kort tid i sin kamp mot skatteflykt och skatteundandragande.
Vilka skatteupplägg som behöver rapporteras styrs av ett antal kännetecken sk ”hallmarks” som finns samlade i en bilaga till direktivförslaget. För att ett skatteupplägg ska vara rapporteringspliktigt räcker det med att ett kännetecken är uppfyllt. Begreppet ”förmedlare” avser inte bara traditionella externa skatterådgivare utan kan även omfatta koncernens egna skattejurister.
Mot bakgrund av den ökade administrativa bördan som den utökade rapporteringsskyldigheten innebär är det viktigt att de bestämmelser som utformas är tydliga, enkla att hantera samt riktade mot de upplägg som de avser att träffa. Så är dessvärre inte fallet med kommissionens direktivförslag. De kännetecknen som reglerar rapporteringsskyldigheten är så många och så allmänt hållna att de riskerar att skjuta över målet och leda till att ett stort antal standard transaktioner som inte har något med skatteflykt eller skatteundandragande att göra också kommer att behöva rapporteras. En sådan utveckling skulle inte bara vara negativ för de rapporteringsskyldiga. Den skulle också försvåra arbetet för skatteverket som riskerar att översvämmas med information om skattetransaktioner som bara rör den dagliga driften i en koncern.
Inte nog med att förslaget slår för brett. Kommission har även tilldelat sig befogenhet att uppdatera listan i bilagan som innehåller de kännetecken vars utformning är av avgörande betydelse för rapporteringsskyldigheten. Detta framstår som mycket tveksamt då beslut om materiella ändringar i ett direktiv ska fattas enhälligt av ministerrådet.
Sverige har redan idag långtgående rapporteringsregler för skattskyldiga. Vid en avvägning mellan den extra börda som läggs på de skattskyldiga mot nyttan för skatteverket bör frågan ställas om det för svenskt vidkommande överhuvudtaget är försvarbart att införa sådana regler som nu föreslås.
SKRIVET AVClaes Hammarstedt