Fiskala skatter i gröna kläder – miljöskatter utan miljöeffekt
En sann miljövän måste rimligen förespråka styrmedel och miljöpolitik som har en reell effekt på miljön. Det är rimligt att den som förespråkar införande av nya miljöskatter kan redogöra för de effekter som skatten får för både välfärd och miljö.
Trenden är att allt fler punktskatter införs med miljöskäl som huvudargument. Ett första steg, innan en miljöskatt införs, bör vara att utröna vilket styrmedel som är det mest ändamålsenliga för det aktuella miljöproblemet. Vid valet av styrmedel bör det tas hänsyn till om andra styrmedel träffar samma miljöproblem, något som annars kan leda till en ineffektiv och kontraproduktiv dubbelreglering. Syftet med en miljöskatt är att öka miljörelateringen av skattesystemet i de fall det är motiverat av miljöskäl.
Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet, har på uppdrag av Svenskt Näringsliv skrivit rapporten Greenwash? – En analys av svenska miljöskatters effektivitet.
I rapporten undersöks tre så kallade miljöskatter särskilt: kemikalieskatten, flygskatten och bonus malus-systemet för fordon. Och det visar sig att de skatter som säljs in med miljöargument vid en närmare granskning inte är några riktiga miljöskatter. Deras funktion är snarare att skapa skatteintäkter än att komma till rätta med miljöproblem.
För att adressera negativ miljöpåverkan måste den politiska diskussionen om miljöskatter bygga mer på fakta och mindre på önsketänkande symbolpolitik. Runar Brännlunds rapport visar att det finns all anledning att utvärdera och ompröva de skatter vi i dag kallar miljöskatter.
”Grönmålning” av skatter skapar trovärdighetsproblem gentemot medborgarna, som får svårt att ta miljö- och klimatpolitiken på allvar om den inte är effektiv och riktar in sig på källan till problemet.
Vill du veta mer? Läs gärna professor Runar Brännlunds debattartikel ”Flygskatt och bonus-malus saknar effekt” och besök gärna vårt seminarium i Almedalen.
SKRIVET AVRobert Lönn
