USA stoppar country-by-country-reporting
Country-by-country-reporting (CBCR) eller på svenska land-för-land-rapportering från företag har varit i fokus under senare år. Olika grupper har tryckt på för att företag ska rapportera betalningar till myndigheter och annan finansiell information per land. Flera olika syften har framförts, bl.a. att motverka korruption och att genomlysa hur mycket skatt företag betalar i olika länder.
Frivilliga initiativ till land-för-land-rapportering med avseende på såväl företag som länder har tagits inom ramen för Extractive Industries Transparency Initiative (EITI). USA införde som ett av första länderna i världen krav på offentliga land-för-land-rapporter för utvinningsindustrin år 2010 (Dodd-Frank Act). Amerikanska finansinspektionen, Securities and Exchange Commission (SEC), bemyndigades att utfärda närmare föreskrifter om rapporteringen. Föreskrifterna blev klara först år 2016 efter en långdragen juridisk strid. Trump-administrationen har dock nu upphävt reglerna. Amerikanska utvinningsföretag kommer därför inte att behöva publicera land-för-land-rapporter.
Vad blir då konsekvenserna av detta? En är att EU-företag måste offentliggöra rapporter som amerikanska företag nu slipper. Spelplanen är därmed ojämn. Kraven på en offentlig land-för-land-rapport för utvinnings- och skogsföretag enligt EU:s redovisningsdirektiv har trätt ikraft och implementerats i medlemsländerna. I ljuset av att den franska konstitutionsdomstolen i en dom från 2016 ansåg att vissa av bestämmelserna i den franska lagen – som kan uppfattas som att företag måste offentliggöra känslig information – strider mot principen om näringsfrihet så finns det dock frågetecken för om alla EU-länder kommer att tillämpa kraven i EU-direktivet på ett likformigt sätt.
Den ändrade amerikanska synen på land-för-land-rapportering för utvinningsföretag kan vidare tänkas få konsekvenser för andra liknande rapporteringskrav. Inom ramen för OECD BEPS Action 13 – och ett EU-direktiv med liknande innehåll – har ett stort antal länder kommit överens om att utbyta land-för-land-information från företag. Informationen skat ges in till skattemyndigheten och får utbytas med skattemyndigheter i andra länder för vissa angivna syften. Informationen är sekretessbelagd. Den svenska lagregleringen avseende dessa krav träder i kraft 1 april 2017. De svenska företag som omfattas av regleringen förbereder sig nu för att kunna lämna informationen. USA utfärdade förra året regler som innebär att amerikanska företag ska lämna den begärda informationen enligt Action 13. Frågan är dock om presidenten och kongressen – som redan tidigare varit kritisk till kraven i Action 13 – kommer att stödja att informationen avseende amerikanska företag lämnas ut till andra länder.
EU gick förra året ut med ett förslag till ändring av EU:s redovisningsdirektiv, som innebär att företag över en viss storlek ska offentliggöra en land-för-land-rapport för att stärka skattebedömningarna av företag. I rapporten ska vissa finansiella uppgifter inklusive skattekostnader och betald skatt lämnas land-för-land inom EU, uppdelat per land för vissa skatteparadis och i övrigt aggregerat för tredje land. EU-parlamentet stödjer förslaget på offentlig rapport medan medlemsländerna är splittrade. Vissa anser att redovisningsdirektivet är fel rättsgrund och att detta är en skattefråga. En konsekvens av detta synsätt är att det krävs enighet bland medlemsländerna och att det inte räcker med kvalificerad majoritet för att anta ett direktiv. För att flytta över förslaget från redovisningsdirektivet till en annan rättsakt krävs dock också enighet och någon sådan finns inte idag. Även med utgångspunkt i att frågan hanteras inom ramen för redovisningsdirektivet finns motstånd i sak från flera medlemsländer som inte stödjer krav på offentlig rapport från företagen. Arbetet med att få fram en kompromisstext inom Rådet går därför trögt. Ärendet lär dra ut på tiden. Man kan också ställa sig frågan om hur utvecklingen i USA, Brexit m.m. kan komma påverka ett krav i EU på offentliga land-för-land-rapporter. Det är svårt att sia om i dag. Klart är dock att frågan som redan tidigare var svårhanterlig har blivit än mer komplex i europeisk synvinkel.
SKRIVET AVClaes Norberg
