Våra parlamentariker måste tänka om – stoppa vårdskatten
Vi har tidigare här ( inlägg 1 och inlägg 2 och inlägg 3 ) publicerat blogginlägg om varför förslaget om införande av en vårdskatt måste stoppas.
Nu i dagarna har riksdagens skatteutskott ställt sig bakom förslaget (utskottsbetänkandet finns här) – alliansens företrädare begränsade sig, med hänvisning till att det är ett förslag som ingick i budgetpropositionen för 2018, till att avstå från att delta i detta beslut. Hur långt har de tänkt?
Alliansens företrädare konstaterar att arbetsgivarnas tillhandahållande av hälso- och sjukvård för anställda görs för att öka hälsan och minska sjukfrånvaron och att man på så sätt kan minska de negativa effekter på verksamheten som uppstår när en anställd har sjukfrånvaro. När arbetsgivarna genom att betala för icke offentligt finansierad vård avseende anställda kan, som Läkarförbundet tidigare framfört, de offentliga vårdköerna avlastas. Det är således svårt att se några som vinnare om förslaget genomförs. Alliansföreträdarna lyfter också fram att arbetsgivarnas tillhandahållande av hälso- och sjukvård för de anställda är till gagn för inte bara den enskilde och företaget, utan även samhället.
Näringslivet och andra har upprepade gånger för våra politiker även varnat för de allvarliga gränsdragningsproblem som följer med förslaget, när skattefria insatser (företagshälsovård, rehabilitering och förebyggande behandlingar) ska skiljas från sådan hälso- och sjukvård som ska förmånsbeskattas. Hur de särskilda hinder som den s.k. patientsekretessen ställer upp mot arbetsgivarna möjligheter att korrekt hantera de anställdas förmånsskatter och kontrolluppgifter ska kunna hanteras/undanröjas finns det överhuvudtaget inga besked om. Förslaget har så allvarliga rättsliga brister att det enbart på denna grund inte bör kunna läggas till grund för lagstiftning.
I dagens nummer av Dagens Industri (sid. 7) uttalas av sakkunniga personer inom riksdagskansliet att denna proposition inte har något skydd i budgetregelverket. Det skulle därmed betyda att budgetreglerna i sig inte hindrar riksdagen från att rösta ned regeringens proposition.
En parlamentariker som har ovanstående klart för sig men ändå inte röstar emot denna särproposition; hur långt har hen tänkt? Vi måste värna vår lagstiftningsprocess, så att inte illa underbyggda förslag – särskilt när de har allvarliga juridiska brister – blir till bindande lag.
I syfte att bidra till bättre beredning av skattelagstiftning har vi på Svenskt Näringsliv bl.a. låtit professor Anders Hultqvist arbeta fram två rapporter i ämnet, mycket läsvärda – inte minst i ljuset av ovanstående:
SKRIVET AVRichard Hellenius
