EU måste åter fokusera på grunduppgifterna

Många anser att den inre marknadens svaga punkter blev tydliga under Coronakrisen, t ex genom att gränser stängdes och exportförbud infördes. Hur ser du på den inre marknadens roll framgent? Vad bör göras? Hur ska EU agera för att motverka att den inre marknaden upphör att fungera vid framtida kriser?

Den inre marknaden borde vara EU-samarbetets huvudfokus. Unionen måste åter fokusera på grunduppgifterna. EU-regelbördan måste minskas och kommissionen måste leva upp till sitt löfte att fasa ut en regel för varje ny som tillkommer. Regleringsbördan och de administrativa kostnaderna måste minska. Innan EU fokuserar på nästa kris bör unionen agera för att återställa dess funktionssätt efter den senaste krisen.

Vilka åtgärder på EU-nivå ser du som särskilt viktiga för att ekonomin ska återhämta sig efter Coronakrisen? Vad är rollen för EU:s inre marknad och frihandel i återhämtningen?

EU måste motstå trycket från de som vill använda krisen för att i grunden ändra unionen. Fler regler, mer integration, maktöverföring på fler områden och transfereringar mellan länder är inte grogrunden för en återhämtning. Istället bör EU signalera stabilitet och detta börjar med att följa det egna regelverket. I kristider är det vår uppgift som konservativa folkvalda att bromsa när förslag inte är juridiskt hållbara eller effektgivande.

Det är numera standard att behäfta frihandelsavtal med klausuler om exempelvis miljö och arbetsrättsliga frågor. Tycker du att det är bra eller dåligt att använda frihandelsavtalen för påverkan av andra länders agerande i frågor som inte har direkt med handel att göra? Hur bör dessa klausuler utformas framöver, om alls?

Handelsavtal bör fokusera på just regler för handel. Annars är risken stor att det övergripande målet att minska barriärerna för handel av gods och tjänster över gränserna, undermineras eller rent av kapas av kortsiktiga politiska agendor. Det finns i slutändan inget slut på ’goda’ föresatser som kan bakas in i handelsavtal.

Det förs just nu en diskussion angående klimattullar eller “carbon border adjustment mechanism”. Vad är din inställning till att EU skulle införa sådan tullar/avgifter? Hur skulle detta påverka svenskarna och svenska företag?

Federalister har i decennier drivit på för ytterligare egna resurser direkt till EU:s kassa. Genom direkta inkomster till EU-budgeten kan de centrala institutionerna bitvis frigöra sig från den sista kontrollen medlemsstaterna har kvar. I Sverige är det folkliga motståndet mot beskattningsrätt på EU-nivå starkt. Därför mjukas vi först upp med avgifter och tullar som på förment ’goda’ grunder borde införas. Klimattullarna är knappast kompatibla med världshandelsorganisationens regelverk och kommer utan tvivel ha negativa effekter för Sveriges internationella handelsflöden. Svenska exportföretag kommer drabbas negativt om våra största handelspartners tar till motåtgärder såsom exempelvis strafftullar.

Relationen mellan EU och Kina är bitvis ansträngd. Hur tycker du att EU:s förhållningssätt gentemot Kina borde se ut?

För att vinna respekt och eftergifter från stormakterna måste EU börja med att få sitt eget hus i ordning. Vi måste städa upp våra överreglerade ekonomier. Träsket av regelverk måste rensas så våra företag återvinner sin globala konkurrenskraft. Överlag krävs en ny realistisk approach till kommunistregimen i Kina. Vi får inte äventyra svenska strategiska intressen och därför skall exempelvis beslut om uppköp av företag eller infrastruktur med signifikant påverkan på nationell säkerhet beslutas av svenska myndigheter. Transportstyrelseskandalen visar vikten av att svenska myndigheter lägger större fokus på nationell säkerhet vis à vis andra intressen.

I juni lade EU-kommissionen fram en vitbok kring utländska subventioner på den inre marknaden. Den innehåller bland annat förslag på hur snedvridande konkurrenseffekter från företag som får subventioner från stater utanför EU ska hanteras. Vad är din syn på detta?

Kina ökade statliga företagsstöd till rekordnivåer under 2018. Ökningen som är en del av landets industristrategi har lett till överproduktion och har givit kinesiska företag konkurrensfördelar. Utgångspunkten för EU:s politik bör vara tydlighet och proportionalitet.

Det är inte ovanligt att genomförandet av handelsavtal försvåras av att enskilda länder, eller till och med regionala parlament säger nej. Är det ett problem att exempelvis Valloniens eller Nederländernas parlament kan blockera frihandelsavtal? 

Det är tråkigt när regionala parlament blockerar frihandelsavtal, men att Ålands Lagting eller parlamentet i den tyskspråkiga regionen i Belgien i teorin kan blockera internationella avtal är en del av det maktförhållande som internt utvecklats i olika EU-länder. Att nationella konstitutionella rättsordningar respekteras är en grundsten och förutsättning för att EU överhuvudtaget skall ha en möjlighet att åtnjuta allmänt stöd.