Mattan dras undan för hela branschen

Mellan Bollnäs och Järvsö vid Ljusnans strand ligger Orbaden Spa & Resort, en anläggning med en omsättning på cirka 50 miljoner och som sysselsätter ett femtiotal personer.

Att locka gäster till en anläggning belägen i en liten ort på landsbygden kan vara en utmaning enligt vd Kristian Nebes. Men det verkliga problemet under lång tid har varit att hitta rätt kompetens, särskilt efter pandemin.

– Vi har länge arbetat för att bygga upp kompetensen inom vår verksamhet för att minimera personalomsättningen. Men det utbildas inte tillräckligt många personer i regionen för våra behov och det är svårt att locka folk att flytta hit, säger han.

Under lång tid har kockar varit den mest svårrekryterade gruppen för Orbaden, men nu uppstår problem i alla avseenden, från servitörer till kvalificerad städpersonal.

– Även tillgången på utbildade SPA-terapeuter har blivit ett riktigt problemområde för oss som erbjuder behandlingar, säger Kristian Nebes.

Som många andra företag i besöksnäringen är Orbaden en internationell arbetsplats. Här arbetar människor med 15 olika nationaliteter. Om regeringens förslag att höja lönegolvet vid arbetskraftsinvandring till 100 procent av medianlönen, det vill säga drygt 34 000 kronor, kan det skapa problem för företaget.

– Lönegolvet som det ser ut idag överstiger redan många av de kollektivavtalade lönerna. Det nya golvet blir en omöjlighet för oss.

Under 2023 beviljades 317 arbetstillstånd från tredje land i Gävleborg. Av dessa är det 50 procent som inte når det nya lönegolvet motsvarande den svenska medianlönen, som i dagsläget ligger på 34 200 kronor i månaden. Det handlar exempelvis om grundskolelärare, biomedicinska analytiker, kockar och restaurang- och köksbiträden.

– Det är upprörande att politikerna nu så ogenerat lägger sig i svensk lönebildning, vilket leder till överlagda löneökningar. Detta kommer orsaka stora problem för hela vår bransch, konstaterar Kristian Nebes.

– Många kollegor har löst bristen på kockar genom att anställa från tredje land. När den möjligheten försvinner kommer det att påverka hela branschen, även de som ännu inte har behövt ta till den lösningen. Huggsexan på de kockar som vi har eller vill ha kommer bli enorm.

Kristian Nebes håller dock med om att det är viktigt att hitta regelverk som förhindrar fusk och att vi inte bör importera arbetskraft i branscher där det inte råder brist.

– Regeringens fokus måste dock ligga på att hitta lösningar på arbetsmarknadens matchningsproblematik, en arbetsförmedling som helt har slutat fungera och bidragsnivåer som motverkar viljan att arbeta. Inget görs åt detta för närvarande.

– I vår bransch har vi 10–15 000 tjänster som ska tillsättas, och vi har drygt 10 000 personer som får full a-kassa från Hotell- & restaurang, det vill säga personer som har arbetat i branschen tidigare. Det borde alltså inte vara så svårt att fylla dessa vakanser som det är. Vi har exempel på kockar som sökt tjänster hos oss både tre och fyra gånger men när vi försöker kontakta dem så får vi inget svar. Uppenbarligen vill de inte ha jobbet. Vi anställer inte arbetskraftsinvandrare om det inte är nödvändigt; det är vår sista utväg eftersom processen är alltför komplicerad.

Kristian Nebes är också tveksam till förslaget om undantag från lönegolvet för vissa branscher.

– Det kan fungera, men både myndigheter och politiken har ju en tendens att ändra sina beslut, så det är inget vi kan lita på. Vi behöver långsiktiga lösningar, annars är det inte värt att investera tid och resurser på att utbilda kockar från länder som till exempel Serbien för en sommarsäsong om vi inte vet att de kan återkomma de kommande åren.

– Istället skulle jag vilja se att riksdag och regering intar samma ställning i den här frågan som i frågan om minimilöner i EU – att vi ska värna den svenska modellen och att det är arbetsmarknadens parter som ska bestämma lönenivåerna. Lita på oss företagare och låt kollektivavtalen vara en förutsättning för att få tillstånd att ta in arbetskraft, oavsett om det är från EU eller tredje land.