Låt 2025 handla om företagandets villkor

Som jobbar betydligt mer än sina anställda och samtidigt tar ut en lägre lön än många av dem. Som fyller i momsdeklarationen och arbetsgivaravgiften medan resten av familjen kokar knäck och skrattar i köket. Som själv går in och tar det där passet när ens anställda behöver tiden med barnen på skolavslutningen. Som vet att när lampan blinkar till en halv sekund under uppesittarkvällen, då stannar produktionen i fabriken och det tar flera dagar och kostar i bästa fall några hundra tusen att återställa.

Som fortfarande då juldagsmorgon glimmar väntar på besked om det där tillståndet som man hade behövt för flera veckor sedan – då när man till slut inte bara tvingades tacka nej till storordern från sin största kund, utan även samtidigt tappade kunden helt till den utländska konkurrent som kunde tacka ja fortare.

Jodå. Gudarna ska veta att jag verkligen önskar er alla – företagare, politiker och tjänstemän - en god jul. Men mycket mer än så önskar jag att fler förstod att om vi inte ska tappa ytterligare konkurrenskraft, och vi ska kunna nå den tillväxt som är en förutsättning för att behålla vårt välstånd och vår levnadsstandard, då måste mer i samhällsdebatten handla om företagares villkor.

Jag önskar att Sverige inte så lättvindigt lagt ner stora delar av världens en gång allra billigaste, säkraste och stabilaste elsystem, och jag önskar framför allt att vi inte lagt de senaste 10-15 åren på att bråka och ställa olika kraftslag mot varandra, utan sett till att göra verkstad. Vi behöver mer el – skyndsamt och teknikoberoende. Den bästa tiden att åtgärda det var för tio år sedan – den näst bästa är i dag. Vi borde tillämpa EU:s minimiskattenivå för all el som förbrukas i en näringsverksamhet. Och vi hade behövt den elskattesänkning som skulle följt av en avskaffad indexering. Vi lider av effektbrist i relation till elbrist och den nya flödesbaserade modellen. Det är inga frågor som kan lösas över en natt, men jag kan försäkra att frågorna är mycket högt på vår dagordning och så kommer att vara även under nästa år.

Jag önskar bred politisk samsyn och långsiktiga besked om villkoren för svensk elproduktion – osäkerhet minskar investerings­viljan. Energisektorn efterlyser förutsägbarhet: tydliga och tidiga besked om vad som kan byggas, och var. Dagens ordning, där stora resurser läggs ner på detaljerade ansökningar som sedan avfärdas på grund av till exem­pel den valda platsen, är tids- och kostnadskrävande och allt annat än rimlig.

Jag önskar mer ärlighet och mindre polemik i politiken. Jag önskar till exempel att det inte behövde göras politik av en helt självfinansierad sänkning av marginalskatten, som varje påläst ekonom vet gynnar såväl samhälle som den enskilde. Sverige har idag näst högst marginalskatt i OECD, och när vi vet att en sänkning ger ökad produktivitet, tillväxt och sysselsättning för alla utan att det kostar oss något – då borde det vara ointressant vilken inkomstgrupp som råkar gynnas mest av just det förslaget. Eller ja, gynnas och gynnas. Om man får behålla något mer av vad man tjänar, kommer den som normalt betalar mycket mer skatt förstås att få behålla mer än den som från början betalat in mindre. Det är ganska enkel matematik.

Jag önskar att trenden att fler unga väljer yrkesinriktade linjer på gymnasiet ska hålla i sig. Jag önskar att vi slutar att värdera olika jobb i relation till varandra, och framför allt är jag utled på att höra begreppet ”klassresa” om någon som väljer ett tjänstemannayrke framför ett hantverksyrke – speciellt när det är tillgången till installatörer och yrkesutbildade som avgör hur det kommer att gå för Sverige. Det finns inga högprestige- eller lågprestigejobb – den viktiga gränsen på svensk arbetsmarknad går mellan den som har ett jobb eller inte.
Från nästa år ska huvudmän ta hänsyn till arbetsmarknadens behov vid dimensionering av utbildningar. Det kommer att öppna fler vägar för unga till yrkesutbildningar och samtidigt stärka arbetsmarknaden i länet. Och det är på tiden.

Detta, och mycket mer, jobbar jag och mina kollegor – Kristina Björkander, Sophie Ståhle, Erik Ageberg, Tobias Lindberg och Niclas Olsson - varje dag för att förändra. 2024 lyckades Svenskt Näringsliv extra bra, och ser man till de förändringar som skett och sker i Sverige, är det ovanligt många av våra rutor som blivit ikryssade under året. Vi har fått de största satsningarna på underhåll i infrastrukturen någonsin, efter Svenskt Näringslivs envisa påtryckningar. Regeringen har presenterat det största regelförenklingspaketet på 15 år, för att minska företagens regelbörda och kostnader. Kravet på fysiska kvitton har slopats, vilket förväntas spara runt 4 miljarder i representation för landets företag. Ett nytt mål för fördubblad elproduktion har antagits, och en realistisk modell för investering i ny kärnkraft har sjösatts. Jobbskatteavdraget har utökats, vilket gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. I 20 år har vi arbetat med att förbättra den serviceinriktade myndighetsutövningen i landets kommuner, vilket gjort att det i dag är bättre än någonsin. Under 2024 har vi inlett samma arbete tillsammans med våra länsstyrelser, och både i Skåne och Blekinge är engagemanget från myndigheterna stort.

Vårt arbete är långsiktigt och uthålligt, och ofta når vi ända fram. Tack vare en politik som lyssnar, förstår och agerar. Lite tack vare oss, men framför allt tack vare alla er företagare, som ihärdigt och envist fortsatt att påverka. För som ni vet: Det är er medverkan, era inspel och era berättelser från företagandets verklighet som förser oss med argumenten, och som verkligen åstadkommer förändringen på allvar.

Tack för i år, tack för minnesvärda och givande möten, för goda samarbeten och för ditt bidrag till Sveriges välstånd och konkurrenskraft. Och ja, jag hoppas att du också får en god jul under allt ditt arbete för Sverige AB.