Tveksamma slutsatser om arbetskraftsinvandrares inkomster

Företagens möjligheter att rekrytera medarbetare från tredje land är nödvändigt komplement till den inhemska och europeiska arbetskraften. Arbetskraftsinvandrare bidrar med viktig kompetens till stora delar av näringslivet och att det skapas fler jobb på svensk arbetsmarknad.

Sedan november 2023, när det höjda försörjningskravet infördes, har företagens möjlighet att rekrytera utländsk arbetskraft begränsats. I nästa steg, när regeringens förslag att höja lönegolvet till 100 procent av medianlönen blir verklighet, kommer kompetensförsörjningen för svenska företag avsevärt att försämras.

Rapporten Arbetskraftsinvandring till Sverige från tredjeland (Delmi 2024:6) som publicerades i september i år belyser ett antal lärdomar om arbetskraftsinvandringen till Sverige. Rapportens slutsatser är intressanta, men är likväl inga nyheter för den som följer frågan om arbetskraftsinvandring.

Det resultat i rapporten som har väckt störst medialt intresse är uppgiften om att en femtedel av arbetskraftsinvandrarna saknade registrerade förvärvsinkomster efter invandringen till Sverige. Rubriker som ”Invandrande för jobb – saknar inkomster” och ”En femtedel saknar inkomster” syns allt oftare i nyhetsuppdateringar.

Men stämmer siffran verkligen? I rapporten påpekar författarna själva att de kan ha överskattat omfattningen av problemet med bristande förvärvsinkomster eftersom en del av studiepopulationen kan ha lämnat landet redan året efter invandringen till Sverige utan att de har registrerats som utvandrade av Skatteverket. Med hjälp av registerdata är det enligt författarna inte möjligt att avgöra om det är ett reellt problem att en femtedel av den aktuella studiepopulationen saknar förvärvsinkomster.

Det är därför högst centralt att myndigheter och media i samband med att resultatet om bristande förvärvsinkomster redovisas beskriver att metod och urval som forskarna använt som grund för analysen innehåller vissa osäkerhetsfaktorer.

För det första utgår analysen från nära tio år gamla data. Den senaste datan kommer från 2016. Mera aktuella data från Riksrevisionen (Systemet för återkallelse av arbetstillstånd, 2023) visar att andelen arbetskraftsinvandrare utan registrerad arbetsinkomst avsevärt har minskat över tid.

Ytterligare faktorer som påverkar resultatet är följande:

1. 1.
   Rapporten tar inte hänsyn till hur många arbetskraftsinvandrare som har hunnit återvända till sina hemländer men fortfarande varit folkbokförda i Sverige. I praktiken innebär detta att andelen arbetskraftsinvandrare utan arbetsinkomst överskattas.
2. 2.
   Andelen arbetskraftsinvandrare som folkbokförs uppgår till cirka 30 procent av det totala antalet arbetskraftsinvandrare. Eftersom studierna endast utgår från folkbokförda arbetskraftsinvandrare kan slutsatserna inte generaliseras till hela populationen arbetskraftsinvandrare.
3. 3.
   Som en följd av att inkomster endast kan följas upp för folkbokförda arbetskraftsinvandrare utgör det beräknade antalet arbetskraftsinvandrare utan arbetsinkomster en mycket liten del av samtliga arbetskraftsinvandrare. I rapporten uppgår andelen arbetskraftsinvandrare som påvisas vara utan inkomster till ungefär sex procent av samtliga arbetskraftsinvandrare.
4. 4.
   Rapporten utgår från en studiepopulation som har beviljats tillstånd av arbetsmarknadsskäl. Detta innebär att inte bara arbetstagare utan även företagare, gästforskare, deltagare i internationellt utbyte, praktikanter, idrottsutövare och volontärer ingår i beräkningarna. På vilket sätt detta påverkar de estimerade andelarna arbetskraftsinvandrare utan arbetsinkomst går inte att säga. Det innebär dock en osäkerhetsfaktor i beräkningarna.