Verkliga huvudmän i svenska bolag: Hur har kvinnors andel utvecklats?

Syftet med denna rapport är att studera hur andelen kvinnor som driver företag i Sverige har utvecklats över tid. I analysen används unika individuppgifter från Bolagsverkets register över bolagens så kallade verkliga huvudmän – det vill säga de personer som ytterst äger eller kontrollerar ett onoterat bolag. Till skillnad från tidigare mått, som baseras på exempelvis inkomst från näringsverksamhet, styrelsearbete eller enkätdata, fångar registret faktiskt ägarskap och kontroll – och är dessutom heltäckande för alla onoterade bolag.

Resultaten från vår analys visar att:

• Andelen kvinnor bland verkliga huvudmän har ökat svagt från 21,7 procent år 2017 till 23,2 procent år 2025. Ökningen har varit jämn och stabil över tid.

• Bland nystartade bolag är andelen kvinnor högre och ökningen är snabbare, från 22,8 procent för bolag registrerade 2017 till 25,2 procent för bolag registrerade 2023. Andelen kvinnor bland verkliga huvudmän är lägre i större och äldre bolag.

• Branschskillnaderna är stora och samvarierar starkt med andelen kvinnor som är sysselsatta i branschen. Högst andelar kvinnor bland verkliga huvudmän finner vi bland bolag i välfärdssektorerna (46 procent i bolag med 1–9 anställda och 28 procent i de största bolagen), medan andelen kvinnor bland verkliga huvudmän är lägst i byggbranschen (12 procent i bolag utan anställda och 8 procent i de största bolagen).

• Andelen kvinnor bland unga företagare (18–25 år) som är verkliga huvudmän har minskat kraftigt, från 25,2 procent år 2017 till 19,9 procent år 2024, medan andelen har ökat bland äldre företagare.

• Högst andel kvinnor bland verkliga huvudmän finns på Gotland (25,5 procent) och lägst i Västernorrland (19,4 procent). Andelen har ökat i samtliga län under perioden.

Jämfört med andra mått på kvinnors företagande ligger andelen kvinnor bland verkliga huvudmän på en lägre nivå. Detta beror på att registret mäter faktisk kontroll och ägarskap, till skillnad från exempelvis inkomst från näringsverksamhet, styrelsearbete som ingår i vissa mått, eller självrapporterad företagarstatus.

Branschstrukturen framstår som den viktigaste förklaringen till skillnader i kvinnors företagande, vilket innebär att policyåtgärder som syftar till att öka kvinnors företagande behöver utformas med hänsyn till branschernas olika förutsättningar. Den pågående politiska diskussionen som problematiserar företagandet i välfärdssektorn verkar i motsatt riktning och är därmed skadlig för samhället i stort och för kvinnors företagande i synnerhet.