Wallner-utredningens förslag försvårar jobbskapande

Miljöpartiets tidigare partisekreterare Anders Wallner som lett utredningen ”Hållbart arbetsliv över tid” presenterar i dag förslagen i sitt slutbetänkande på DN Debatt (31/1 2019). Förslagen skulle få allvarliga konsekvenser för företagens möjligheter att anpassa sin verksamhet efter verkligheten och skapa jobb.

Utredningens förslag innebär dels en utvidgning av de redan i dag kritiserade turordningsreglerna i Las till att även gälla när arbetsgivare av olika skäl kan behöva omreglera anställdas arbetstidsmått. Vidare vill utredningen att det ska bli svårare och dyrare att anställa på tidsbegränsade anställningar.

Utvidgning av kritiserade Las-regelverket riskerar leda till att fler förlorar jobbet

Utredningens direktiv skrevs av den rödgröna regeringen under den förra mandatperioden. Mycket har dock hänt sedan dess. Det finns numera en bred politisk överenskommelse om att arbetsrätten behöver moderniseras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna. För de partier som har den ambitionen går utredningens förslag i helt fel riktning.

Genomförs utredningens förslag skulle turordningsreglerna få en avsevärt förstärkt ställning i Las, med alla de negativa effekter som det innebär för jobbskapande, tillväxt och trösklar till arbetsmarknaden. Dessutom vore det ett kraftigt ingrepp i parsautonomin. Parterna har redan enats om andra regler som hanterar frågan och infört dem i sina kollektivavtal.

Att företag kan anpassa sin verksamhet till de förutsättningar som råder är helt avgörande för svensk konkurrenskraft. Skälen till att företag omorganiserar sin verksamhet är normalt att dess förutsättningar har förändrats. Många gånger rör det sig om en försämrad ekonomi som gör att en neddragning av verksamheten är nödvändig. Vissa företag har en efterfrågan som varierar över tid och kan då behöva anpassa sin bemanning efter det. Exempelvis har restauranger flest kunder under lunch- och kvällstid och det är fler kunder i butikerna under vissa tider.

Ett sätt att möta nedgångar i efterfrågan är genom uppsägningar av hela tjänster. Ett annat sätt kan vara att förändra anställningsmåttet för anställda till exempel från heltid till deltid. Att företag har möjlighet att styra bemanningen utifrån verksamhetens bästa gör att den kan hållas igång. Fler anställda kan då ha kvar sina jobb istället för att bli uppsagda. De anställda har då även möjlighet att få arbeta mer igen om efterfrågan sedan ökar.

Att behöva fatta sådana verksamhets- och arbetsledningsbeslut i turordning skulle få en negativ påverkan för företagens möjligheter att bemanna verksamheten på bästa sätt utifrån medarbetarnas kompetens. Det skulle ytterligare försämra företagens möjligheter och vilja till anställning.

Eftersom arbetsbrist många gånger uppstår på grund av bristande lönsamhet skulle de föreslagna reglerna också slå hårt i ett känsligt läge. Om möjligheterna att minska kostnader försvåras eller fördröjs innebär det många gånger att hela verksamheten och jobben i den äventyras. Reglerna skulle även drabba mindre företag hårt, eftersom de normalt har mindre ekonomiska resurser än större företag. Begränsade ekonomiska resurser gör det också svårare för mindre företag att kunna träffa turordningsöverenskommelser.

Det är heller inte så att arbetstiden sänks generellt i de aktuella branscherna. De allra flesta anställningsavtalen är oförändrade år från år och i de fall där en förändring sker är det vanligare med höjd än sänkt arbetstid. Att sänkningar av arbetstid inte är vanligt förekommande bekräftas också av utredningens egna kartläggningar.

Svårare och dyrare att anställa på visstid vore verklighetsfrånvänt

Rörande tidsbegränsade anställningar vill utredningen införa hårdare regler för kortare sådana. Wallner anser även att regeringen borde utreda införandet av dyrare arbetsgivaravgifter för tillfälliga anställningar. Syftet skulle vara att stimulera tillsvidareanställningar som norm. Redan här har utredningen gått påtagligt vilse. På svensk arbetsmarknad utgör tillsvidareanställningar redan normen med omkring 85 procent av alla anställningar. Tidsbegränsade anställningar står för cirka 15 procent. Den fördelningen har legat i princip konstant sedan början av 2000-talet.

Utredningen väljer också att blunda för alla de skäl som finns för att företagen måste kunna anställa tidsbegränsat och att behovet ofta inte går att planera. Anställda blir sjuka, vabbar eller är borta från jobbet av andra skäl enligt vår ledighetslagstiftning. Enligt SCB:s konjunkturstatistik över sjuklöner var exempelvis antalet sjukdagar per anställd i genomsnitt 6,15 dagar under 2017. Därtill kommer alla arbetstoppar, säsongsvariationer och andra verksamhetsrelaterade skäl som gör att kortare anställningar måste kunna användas utan att det ska betraktas som ett missbruk. Många, exempelvis studenter, efterfrågar också just möjligheten till visstidsjobb.

Tidsbegränsade anställningar är också den viktigaste vägen till ett fast jobb. Bara allmän visstid har lett till att över en miljon tillsvidareanställningar har tillkommit de senaste tio åren. Effekterna av att göra det svårare och dyrare att använda tidsbegränsade anställningar skulle bli förstärkt tudelning. Det skulle drabba de som står längst ifrån jobb hårdast.

Problemen och utmaningarna kopplat till en stelbent arbetsmarknad är flera, men möjligheten att anställa för kortare perioder och skapa jobb är inte ett av dem. Arbetsmarknaden omgärdas redan i dag av höga trösklar, bland annat i form av omoderna regelverk såsom Lagen om anställningsskydd, Las. Det skapar tudelning och hämmar jobbskapande. Visstid fyller en viktig funktion både vad gäller att möta behovet av arbetstoppar eller förkylningstider och att sänka trösklarna till jobb för de som står längst ifrån arbetsmarknaden. För att minska tudelningen bör politikerna istället för att försvåra för företagen ta tag i grundproblematiken och reformera hela Las.

Ett förslag som försvårar anställningar och minskar flexibiliteten innebär inte heller bara att färre jobb skapas, utan att arbetsbördan för befintliga medarbetare blir tyngre när en kollega är frånvarande eller en arbetstopp kommer. Det ligger knappast i linje med ambitionen om ett hållbart arbetsliv med trygghet för fler.

Läs mer på DN Debatt