EU: Mer statsstöd fel väg för återhämtning

Sedan pandemin slog till har EU-kommissionen agerat rådigt för att ge medlemsstaterna möjlighet att med olika typer av krisstöd rädda jobb och företag från utslagning. Aldrig tidigare har sådana mängder av statligt stöd från de olika medlemsstaterna pumpats ut i ekonomin. Kommissionen har under den här perioden godkänt mer än 650 stödåtgärder med en sammanlagd budget på över tre biljoner euro.

Det har varit nödvändigt för att rädda ekonomin, och det tillfälliga ramverket som EU-kommissionen tog fram har samtidigt varit ett viktigt instrument för att styra utformningen av åtgärderna så att de inte blir mer konkurrenssnedvridande än nödvändigt.

I takt med att ekonomin återhämtar sig minskar förstås behovet av den här typen av extraordinära öppningar i statsstödsregelverket. Det är ett regelverk som i grunden är avgörande för att säkerställa en jämlik spelplan på den inre marknaden – att inte resursstarka medlemsstater ska kunna ge stöd och därmed otillbörliga konkurrensfördelar till ”sina” företag. EU:s ekonomi tycks återhämta sig snabbt. Enligt kommissionens egna bedömningar kommer BNP i EU som helhet att öka med 4,8 procent under 2021 och 4,5 procent under 2022.

Ändå föreslår kommissionen nu att det tillfälliga ramverket, som just nu är satt att löpa ut den sista december 2021, ska ges förlängd giltighet till 30 juni 2022.

Även om tillväxtsiffrorna skulle antyda att regelverket borde kunna tas bort redan idag så är det nog ändå rimligt att ge regelverket en sista livstidsförlängning. Det finns fortfarande osäkerheter kring pandemins eventuella fortsättning och hur effektiva vaccinen är på lång sikt. Det är därutöver också viktigt att stöden inte trappas av för snabbt, och vissa sektorer i ekonomin har ännu inte återhämtat sig, även om siffrorna totalt sett ser bra ut.

Det är därför rimligt med denna sista förlängning – för nu behöver det verkligen vara sista gången, såvida inte en drastisk och oförutsedd försämring av det ekonomiska läget inträffar.

Men utöver detta föreslår kommissionen dessutom att det i det tillfälliga ramverket ska införas möjligheten att ge investeringsstöd som inte är direkt relaterat till en skada som företag åsamkats av pandemin. Det motiveras istället med att ekonomin behöver en extra ”skjuts” för att få till en kraftfull återstart.

Det här är något som Svenskt Näringsliv ifrågasätter. Dels behovet av ytterligare en grund för investeringsstöd, när det befintliga regelverket redan ger många olika öppningar för medlemsstaterna att ge den typen av stöd. Det skulle också röra sig om ett stöd som inte har någon tydlig riktning när det gäller vilken typ av verksamheter som kan stödjas, utan där medlemsstaterna kan ”toppa upp” med stöd till allsköns olika typer av investeringar. Därutöver leder det i fel riktning – att nu plocka in nya stödmöjligheter i det tillfälliga ramverket när vi istället behöver fokusera på att i rätt tid och med beslutsamhet plocka bort de interventioner som vi helst inte vill ha som störande element på marknaden.

Ett mindre strikt regelverk skulle på lång sikt vara skadligt både för EU:s ekonomi och konkurrenskraft. Det skulle särskilt vara skadligt för svenska företag som är beroende av en väl fungerande inre marknad och att inte konkurrerande företag i andra medlemsstater ges stora komparativa fördelar genom offentligt stöd.