Rapport: Forskningen är underreformerad

Även politikområden som inte utgör föremål för stora debatter kan ha stora reformbehov, noterar rapportförfattaren Johannes Hylander.

En sektor som i statsbudgeten grovt sett uppgår till cirka 100 miljarder kronor varav 40 miljarder kronor i direkta statsanslag för forskning borde dra till sig mer uppmärksamhet än vad den gör, menar han och tar ut några slutsatser från rapporten:

• Svensk forskningspolitik är underreformerad.
• Landet är i behov av reformer för att möta en ny omvärld.
• Det har inte skett några riktigt stora förändringar inom forskningspolitiken sedan 1993, även om det finns ett par undantag.

Rapporten ”På spaning efter den politik som flytt” presenterades under ett seminarium på Näringslivets Hus i Stockholm tisdagen den 22 oktober.

– Är vi underreformerade? Ja, det är konstaterat, sa Johannes Hylander.

Det rådde också någon sorts konsensus bland de inbjudna talarna att ämnet forskning trots att det är viktigt och betydelsefullt för landet, ofta möts av ett medialt ointresse.

Det verkar finnas lite olika orsaker att det förhåller sig på det viset, menar Johannes Hylander.

– Det politiska och mediala ointresset är en utmaning. Från politiskt håll säger man ibland att orsaken är att man inte vill lägga sig i, förklarar han.

Detta kan delvis vara logiskt eftersom forskningen till sin natur är fri – men det innebär också problem om det resulterar i sämre prestation och kvalitet, menar han.

Jämfört med andra länder i vår direkta närhet är Sverige också väldigt passivt inom området, menar Emil Görnerup.

–Till skillnad mot Sverige har våra nordiska grannländer genomdrivit flera stora reformer under de senaste decennierna. Det bekräftar bilden av ett Sverige som historiskt har haft svårt att genomföra mer omfattande forskningspolitiska förändringar, säger han.

Professor Mats Benner höll med om utmaningarna som lyftes fram i rapporten.

– Vi behöver hitta en överordnad rubrik och inriktning för forskningspolitiken skulle jag säga. Hållbarhet kanske? Där man kan samlas kring en gemensam problembild.

Peter Honeth, tidigare statssekreterare, tyckte också att man i Sverige delvis misslyckats med att hantera sina resurser på ett effektivt sätt.

– När det gäller den statligt finansierade forskningen så är frågan om vi får ut tillräckligt, och svaret för mig är nej. Man försöker lägga vantarna på varenda krona och det finns alltid någon ytterligare som man vill anställa. Man borde istället fråga sig vilka områden som är viktigast och kraftsamla mot dem.

– Vi ska vara oerhört tacksamma att vi har haft Wallenbergsstiftelsen.

Professor Pontus Braunerhjelm lyfte under seminariet även fram behovet av ökad konkurrens som han tror skulle vara välgörande.