Upphovsrätt är näringspolitik

Nästan inga företag kan bortse från upphovsrätten. Upphovsrättsligt skyddade prestationer förekommer i form av ritningar, konsultrapporter, reklambroschyrer vid sidan av film, böcker och musik. Digitaliseringen är ytterligare en faktor bakom att allt fler företag behöver fundera på upphovsrätten och dess reglering. Detta inte minst för att digitaliseringen kräver upphovsrättsligt skyddad programvara.

Trots detta saknas många gånger ett näringspolitiskt perspektiv på de upphovsrättsliga reglerna. I förslaget till genomförande av upphovsrättsdirektivet om en digital inre marknad blir avsaknaden av perspektivet på vad reglerna kommer att innebära rent av skriande.

Ett av förslagen handlar om att förvärvare av upphovsrättigheter ska lämna information om hur det skyddade har använts. För alla företag som hanterar upphovsrättigheter finns förstås en farhåga för att det kan komma att bli en administrativ mardröm. Denna skyldighet kan lämnas åt sidan när den skulle innebära en oproportionerlig börda, vilket skulle kunna minska denna farhåga.

Inget problem om administrativ börda äter upp vinstmarginal

I den svenska utredningen står dock så här: ”Bestämmelsen är i första hand tillämplig i situationer där kostnaden för rapporteringen överstiger intäkterna som verket genererar eller endast lämnar en liten differens”. Enligt den svenska lagstiftaren är det alltså inte ett problem om den administrativa bördan äter upp all vinstmarginal, inte minst eftersom inte ens hänsyn till kostnader för tryckning eller liknande tas. Det här går betydligt längre än vad direktivet kräver.

Ett annat förslag handlar om rätten till skälig ersättning. Även i de förslagen går Sverige längre än vad direktivet kräver. Förslagen går till och med så långt att den svenska modellen undergrävs. Enligt utredningen ska inte utgångspunkten vara att kollektivt förhandlade avtal innebär att ersättningen är skälig. Lagstiftaren borde väl snarare uppmuntra till att fack och arbetsgivare förhandlar fram lämpliga ersättningsnivåer än att inte ens erkänna deras förhandlingsresultat?

Förslagens påverkan på de svenska företagens konkurrenskraft borde har fått ett betydligt större utrymme. Det är också så att en fråga som Sverige borde driva är att harmonisera upphovsrätten inom EU. Den mångfald av direktiv som idag harmoniserat upphovsrätten fläckvis, med nationella lösningar däremellan, är ett problem. Hela EU:s konkurrenskraft påverkas negativt av 27 olika lösningar, trösklarna för att växa i EU utanför det egna landets gränser blir alltför höga.

På ett webbinarium beskrevs såväl hur de upphovsrättsliga avtalen fungerar i praktiken idag och vad de nya reglerna om upphovsrättsliga avtal kan komma att få för effekter. Om den svenska lagstiftaren fortsätter på den inslagna vägen kan svenska företags möjligheter att vara en del av den digitala marknaden försvåras eller kanske rent utav omöjliggöras. Det kan inte vara rimligt.